ÅSIKT

Afrika behöver inte några smetiga välgörenhetsgalor

Cecilia Bäcklander: Prata om orättvisorna i stället för att ge allmosor

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Cecilia Bäcklander.

Vi i väst skriver om Afrika som om Afrika vore en enhet och inte 55 länder. Som om Afrika finns där för oss att definiera, kolonisera, avkolonisera, hjälpa och förbättra. Det har nu börjat växa fram en motskrift, afrikanska skribenter som talar om för oss hur vi inte ska skriva om Afrika. De blir upprörda över all uppmärksamhet kring Madonnas adoptioner och att Brangelina ”sätter Namibia på kartan” när paret väljer att föda barn i landet. De kan se ojämlikheten och korruptionen men sätter sitt hopp till reformer som demokratiseringen och informationsspridningen via internet tvingar fram. Men de vill inte bli beskrivna utifrån och ovanifrån, de vill beskriva själva.

SVT och UR deltar med Radiohjälpen i en ny insamlingskampanj som heter Hungerhjälpen. I tv-avsnittet från Burkina Faso får vi följa en svensk 18-åring som reser ut och berättar vad hon ser. Det är ett beprövat grepp. Redan för 40 år sedan när samma public service gjorde en serie om utvecklingsländer diskuterade vi att använda en ”40-årig metallarbetare” i programmen för att vi svenskar skulle kunna bli berörda. Men vi valde att i stället göra en serie som skildrade relationer mellan fattiga och rika. Vi riktade strålkastaren också mot oss själva. Serien var så provocerande att dåvarande Svenskt Näringsliv lyckades få reprisen stoppad ett halvår genom att anmäla den till Granskningsnämnden för osaklighet. Den blev friad.

Då, 1970, hade de flesta afrikanska länder nyss blivit självständiga. Det fanns en stor optimism. Det finns optimism i dag också. Men varför är tv-rutorna nu fyllda av insamlingsgalor och program som vill att vi av välvilja ska skänka till hungrande barn? Politiska och ekonomiska förhållanden berörs sällan. Vi ska bara känna, inte kunna.

Det är en tillbakagång till ett gammaldags välgörenhetstänkande. Varför? Svenska folket har i 50 år – utan en enda gala – gett ett omfattande bistånd via skatt- och röstsedeln. Vi har förstått orättvisorna.

I våras besökte jag den etiopiska myndighet som försöker förutse svält och sätta människor i arbete mot betalning. Med pengarna köper de mat lokalt. Systemet skapar jobb på plats. Inga konvojer med utländsk mat delas ut. Pengar från galor går även till detta ändamål trots att det är svårare att ge ”hungern ett ansikte” när det handlar om förebyggande åtgärder. Men måste hungern ha ett ansikte i form av ett afrikanskt barn?

Dessutom är det missvisande. Jag har följt ett par familjer i Östafrika under 25 år, och har av och till hjälpt till med skolavgifter, mat, kläder, hyra. Båda familjerna är fortfarande mycket fattiga. Afrikanska familjer, precis som svenska, behöver mat varje dag. Folk behöver jobb, utbildning och ledare som inte snor allt. Afrika behöver investeringar och företag som skattar i länderna. Afrika behöver att EU låter bli att överösa europeiska bönder med stöd och sätta upp handelshinder. Världen behöver att vi som har mycket förändrar vår tärande livsstil.

En tjänsteman på den etiopiska katastrofmyndigheten berättade entusiastiskt att han hade gått i en av de 6 000 ”svenskskolorna” som byggdes med Sida-pengar på 70-och 80-talen och fortfarande fungerar. Jag tycker att dessa skolbyggnader av betong är mer moderna än dagens smetiga galor.

Vi måste byta perspektiv. Vi behöver Afrika mer än Afrika behöver oss. Vi bör vara glada över den goodwill vi fått genom svenskt bistånd till utbildning, hälsovård och skolbyggnader. Det är en bra investering för Sveriges framtid, när Afrikas en miljard invånare ska verka i vår gemensamma värld.

Cecilia Bäcklander

FAKTA

DEBATTÖREN: Cecilia Bäcklander, 67, Solna. Frilansjournalist, tidigare programchef på UR. Har bott 6 år i Kenya och Etiopien.

DEBATTEN: Insamlingskampanjen Hungerhjälpen startades av Radiohjälpen, SVT och UR för att bekämpa hunger och svält i Afrika. En tillbakagång till gamla tiders välgörenhetstänkande, skriver dagens debattör, som tycker att vi måste byta perspektiv och börja prata om jobb, utbildning och ekonomisk rättvisa i stället.