ÅSIKT

Granskningen av polisen bekräftade vår sanning

Megafonen: Sprider vi fortfarande myter, Beatrice Ask?

Foto: MAGNUS WENNMAN
Förorten brann Upploppen som skakade Stockholm startade i Husby och uppmärksammades världen över. Synen på Sverige förändrades drastiskt.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är med en sorgblandad känsla som vi såg Uppdrag Granskning i onsdags. För snart ett år sen, 13 Maj 2013, rapporterade medierna att en 69-årig man skjutits till döds i sin lägenhet i Husby. Polisen meddelade då att mannen skadats i samband med en polisinsats och dött på sjukhus. Vi har tålmodiga husbybor att tacka för att de, genom sin närvaro och med fotobevis, kunde styrka att mannen i själva verket dött inne i sin lägenhet. Polisen beskriver detta som ett ”missförstånd” och tycker att det är ”beklagligt”

Trots att husbyborna länge påpekat felaktigheterna i polisens rapportering välkomnar vi Uppdrag Gransknings utredning. Detta trollar dock inte bort känslan av sorg och frustration för det finns inget som förändrar det faktum att Arja aldrig kommer att få krama om sin make igen.

Programmet påvisar bland annat hur de poliser som var i lägenheten under dödskjutningen skyddades från att förhöras direkt, trots att det är brukligt och föreslogs av tjänstgörande poliser på plats. Lenines fru, Arja, avfärdar även bestämt att hon var gisslantagen av sin man, vilket var polisens motivering för att bryta sig in i lägenheten. Polismannen Patrik Zanders, som var i tjänst den kvällen, kritiserar på flera punkter sina kollegor för insatsen och menar att det fanns flera avgörande ögonblick som borde hanterats totalt annorlunda.
Vi i Megafonen krävde tidigt en oberoende utredning samt en offentlig ursäkt till den avlidnes familj. Statistiskt sett har väldigt få poliser överhuvudtaget fällts i en internutredning. Av den anledningen ansåg att vi polisens utredningsrutiner är bristfälliga och med stor sannolikhet skulle leda till att polismannen skulle frias, vilket även blev fallet. Hade en sådan oberoende utredning inletts hade polisen kanske lyckats behålla en gnutta förtroende kvar hos det svenska folket.  

Uppdrag Granskning drar samma slutsatser som vi gjorde förra året i samband med dödsskjutningen, men långtifrån alla var entusiastiska över vårt ställningstagande då. Från alla möjliga håll kritiserades vi för ”grundlös kritik” mot polisen. Flera ansåg att våra slutsatser var ett uttryck för ett underliggande aggressivt ”polishat” som i sig var tecken på våra onda avsikter att ”skapa splittring i samhället”.

I SVT:s morgonsoffa träffade vi justitieminister Beatrice Ask. Uppenbart uppskakad, uppmanade ministern oss att sluta sprida myter. Nu när det visar sig att våra så kallade myter bekräftas av Uppdrag granskning är det förvånansvärt tyst i debatten.

Vi ville även förmedla många ungdomars situation i våra svenska förorter. Faktum är att ungdomar i våra områden utsätts för kontroller, förolämpningar och kränkningar av polisen varje dag. Vi menade att polisskottet blev en tändande gnista för kravallerna. Vi försökte förklara att kravallerna var effekten av de sociala problemen som skapats i våra förorter. Bostadsbrist, arbetslöshet och dåliga skolor är några exempel på dessa. Det svar vi får tillbaka är en tredubblad insats poliser i området Rinkeby, Hjulsta och Tensta som meddelades i veckan.

Vår ungdomsorganisation fick stå emot ett mediedrev, stark kritik från politiker och fördömande glåpord från en stor del av svenska folket, när det vi endast försökte göra var att lyfta upp det som idag bekräftats vara sanning. Var är medias kritik mot polisen? Kommer en oberoende myndighet som granskar polisen att inrättas i Sverige? Och när ska vi börja fördöma polisens övervåld?

Vi hade kunnat skriva denna text för att säga: ”Vad var det vi sa?” och kanske hade någon annan organisation, som smutskastats lika intensivt som oss, sett detta som ett tillfälle att ”vinna” en debatt. Men vi är inte glada för vad som hänt. Ilskan och kritiken mot polisens insats var ett sätt för oss att rikta ansvar för Lenines tragiska öde. Vårt syfte var då, idag och i framtiden att aldrig mer behöva se ett liknande avsnitt om polisen i Uppdrag Granskning.

Megafonen
Basar Gerecci
Emma Dominguez
Rami Al-khamizi

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Basar Gerecci, Emma Dominguez och Rami Al-khamizi från organisationen Megafonen.

DEBATTEN: I maj sköts en 69-årig, knivbeväpnad man ihjäl av polisen i sin egen bostad. Händelsen blev kritiserad och var startskottet för upploppen i flera Stockholmsförorter. I onsdags tog SVT:s Uppdrag Granskning upp fallet. Där riktades hård kritik mot polisens agerande. Dagens debattörer hoppas att SVT:s granskning leder till mer självkritik inom polisen.

-

ARTIKELN HANDLAR OM