ÅSIKT

Indraget bistånd är inte rätt väg att gå

Vänsterpartiet: Det finns bättre sätt att hjälpa Ugandans HBTQ-personer

När Ugandas president i veckan undertecknade en lag som gör att människor kan dömas till livstids fängelse bara för att de är homosexuella, väckte det starka reaktioner i Sverige. Många anser att den nya lagen är skäl att dra in vårt bistånd till landet. Fel väg att gå, skriver dagens debattörer.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I måndags undertecknande Ugandas president Museveni lagförslaget Anti Homosexuality Bill. Hbtq-personer i Uganda utsätts redan för omfattande diskriminering, våld och hatpropaganda. Nu riskerar de dessutom hårda straff och livstids fängelse. Lagförslaget skickar en tydlig signal i det ugandiska samhället genom att landets makthavare legitimerar homo- och transfobi. Redan har en tidning i Uganda svarat med att publicera listor med namn och foton på personer som utpekas som homosexuella.

Vi känner ilska och frustration över utvecklingen i Uganda. Att få kunna uttrycka sin sexualitet, sin könsidentitet och sina könsuttryck på sina egna villkor är grundläggande mänskliga rättigheter, i Sverige såväl som i Uganda. Nu behöver omvärlden kraftsamla för att stödja de modiga ugandiska aktivister som slåss mot hatet. Centralt är att omvärlden lyssnar på just HBTQ-rörelsen i Uganda, att de får sätta dagordningen för hur kampen nu ska föras.

För det första måste den nya lagen tydligt fördömas. Sveriges finansminister och biståndsminister har hittills båda varit tydliga. Men när ska Carl Bildt fördöma lagen? Det är trots allt Sveriges utrikesminister som ytterst ansvarig för vår utrikespolitik och Sveriges röst för mänskliga rättigheter i världen.

För det andra måste stödet till Ugandas HBTQ-rörelse öka. I landet finns en rad olika organisationer som jobbar med dessa frågor. I flera fall är de små och svaga, men deras insatser är helt avgörande för att vända utvecklingen. Sverige måste vara berett att snabbt och flexibelt gå in med det stöd som behövs. Tyvärr ser vi att det svenska biståndet till just HBTQ-organisationer minskat de senaste åren. Denna trend behöver brytas.

För det tredje borde Sverige göra en tydlig diplomatisk markering. The Civil Society Coalition on Human Rights and Constitutional Law, som samlar ugandiska organisationer som arbetar mot den nya lagen, har uppmanat omvärlden att kalla hem sina ambassadörer för konsultation. Denna uppmaning bör Sverige hörsamma.

Sist, men inte minst, måste Sverige bli en fristad för ugandiska HBTQ-personer som tvingats på flykt. Trots att förtrycket i Uganda är välkänt har Sverige fortsatt avvisa HBTQ-personer tillbaka till landet. Presidentens beslut att underteckna lagen har hittills inte påverkat Migrationsverkets bedömningar och just nu hotas homosexuelle Baker Katumba av utvisning till Uganda trots att hans läggning är väl känd i hemlandet och att han mottagit dödshot. Det är orimligt.

I Sverige höjs röster för att det svenska biståndet till Uganda ska strypas. Hittills har de organisationer som arbetar med HBTQ-frågor i Uganda avrått från det. Skulle Sverige i dag dra in sitt bistånd är risken överhängande att landets HBTQ-personer skulle bli syndabockar och att deras situation ytterligare försämras. Sverige ger i dag bland annat ett omfattande stöd till mödravård på den ugandiska landsbygden, till arbetet med att minska spridningen av hiv och till landets civila samhälle. Landets HBTQ-personer skulle knappast vara hjälpta av att dessa insatser upphörde. Majoritet av det svenska stödet till Uganda är dessutom frikopplat från landets regering.

Den borgerliga regeringen har i stället meddelat att de kommer se över det svenska biståndet. Det tycker vi i grunden är en klok hållning. I detta arbete behöver man ha en aktiv dialog med Ugandas HBTQ-rörelse.

Utveckling i Uganda är mörk. Men landets HBTQ-personer fortsätter sin modiga kamp för sina rättigheter. I den kampen ska de veta att de har en allierad och en vän i vårt land.

Hans Linde

Christina Höj-Larsen

FAKTA

DEBATTÖRER: Hans Linde, 35, Göteborg. Utrikespolitisk talesperson (V). Christina Höj-Larsen, 42, Härnösand. Talesperson för migrationsfrågor (V).

DEBATTEN: När Ugandas president i veckan undertecknade en lag som gör att människor kan dömas till livstids fängelse bara för att de är homosexuella, väckte det starka reaktioner i Sverige. Många anser att den nya lagen är skäl att dra in vårt bistånd till landet. Fel väg att gå, skriver dagens debattörer.

ARTIKELN HANDLAR OM