ÅSIKT

Svältlöner betalar de billiga H&M-kläderna

Människorättsaktivist: Klädjätten är inte trovärdig i löften om bättre villkor för arbetare

Utanför en H&M-butik i Stockholm utför en grupp människor en massvimningsaktion för att uppmärksamma de dåliga arbetsförhållandena för kambodjanska textilarbetare.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

De flesta Kambodjaner har inte ens hört talas om H&M. Men H&M är inte vilket utländskt företag som helst: H&M förmodas vara den största europeiska investeraren i Kambodja liksom den enskilt största köparen av kläder producerade i landet.

Förra året uppgick värdet av textilexporten till 36 miljarder kronor, motsvarande en tredjedel av landets BNP. Men trots detta kännetecknas textilindustrin av svältlöner, tvångsarbete, diskriminering av gravida arbetare och våld mot fackföreningsledare.

Varje dag upplever vi hur arbetare svimmar på grund av otillräcklig mat och brist på sömn; desperata människor som vill slippa påtvingade 14 timmars arbetspass i över 40 graders hetta; kvinnor som avskedats för att de är gravida; arbetare som misshandlas, arresteras eller till och med blir skjutna för att de gått med i en fackförening.

H&M känner till allt detta. Man skulle till och med kunna säga att det är en av orsakerna till att H&M är här.

Minimilönen i Kambodja är runt 650 kronor per månad vilket gör kambodjansk arbetskraft bland den billigaste i hela världen.

Än värre: fram tills nyligen var minimilönen ännu lägre och höjningen har kostat arbetarna dyrt. Bara under det senaste året sköts åtminstone fem personer i samband med strejker. En 16-årig pojke, Khem Saphath, som senast sågs liggande livlös med blodet strömmande från skottskador i bröstet, är sannolikt ett sjätte dödsoffer.

Andra överlever men är svårt skadade. Houen Chan är förlamad från midjan och nedåt efter att militär sköt honom under en strejk hos en av H&M:s underleverantörer. Chan säger att "det liv jag lever nu är mer outhärdligt än att dö". Oräkneliga andra har utsatts för brutal misshandel med knytnävsslag och elektriska batonger. Gravida har inte skonats. Flera har drabbat av missfall.

Det var enbart tack vare textilarbetarnas beslutsamhet och uppoffringar som minimilönen höjdes till 650 kronor i månaden – en svältlön.

H&M hävdar att de är industriledande i "hållbarhet". Men hur kan situationen för textilarbetarna i Kambodja vara hållbar?

H&M hävdar att de har ambitioner att betala inte bara minimilön utan en "levnadslön" – en lön som tillfredställer människors grundläggande inkomstbehov och gör det möjligt att leva ett liv i värdighet. Men H&M är helt enkelt inte trovärdiga när de hävdar detta.

Till och med den kambodjanska regeringen – som inte är någon tillskyndare av arbetares rättigheter – har publicerat studier som visar att arbetarnas mest basala grundbehov bara kan tillfredställas om de betalas minst en lön på 1000 till 1170 kronor per månad, medan en ambition att betala levnadslön skulle kräva löner i nivå av 2600 kronor. Frågan är, gör H&M något i praktisk handling för att förverkliga sina ambitioner?

Kambodjanska textilarbetare har inte sett några konkreta resultat av H&M:s hållbarhetsretorik. De förblir fattiga, utarmade och exploaterade. I åratal har vi uppmanat företaget att gå längre än bara retorik och tomma handlingsplaner. Man måste sluta skjuta upp verkliga förbättringar och måste förbinda sig till att levnadslöner görs obligatoriska hos alla underleverantörer. Som stor köpare har H&M den finansiella styrkan att genomföra förbättringar på egen hand. Men allt Kambodjanska arbetare får från klädjätten är nypaketerade löften.

Så när H&M hävdar att de förbättrat villkoren för arbetarna hos sina underleverantörer, fråga dig själv, vem bär kostnaden för detta? Är det H&M eller är det kambodjanska arbetare som 16-åriga Khem Sapath och Heoun Chan?

Tola Moeun

översättning Martin Gemzell

FAKTA

DEBATTÖREN: Tola Moeun, människorättsaktivist i organisationen CLEC i Phnom Peh, Kambodja.

DEBATTEN: Klädjätten H&M släppte nyligen en hållbarhetsrapport, där man lanserar strategier för att höja levnadslönerna för textilarbetarna i till exempel Kambodja. Men samtidigt pågår våldsamma strejker i landet, där villkoren för arbetarna fortfarande är dåliga.