ÅSIKT

Britterna kommer inte att lämna EU

James Savage: Våra EU-skepsis visar bara att kritik mot Europasamarbetet blivit mainstream

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Tror du att Storbritannien kommer lämna EU? Men Storbritannien har aldrig förr varit så europeiskt. Det stora problemet är att alltför många i hela Europa har en cynisk inställning till politik. I söndags blev ett parti som vill lämna EU Storbritanniens största parti i EU-parlamentsvalet. Ukip, som vid sidan av sysslar med lite slentrianrasism när tillfälle ges, fick 27 procent av rösterna, medan regeringspartiet the Conservatives backade till tredje största parti.

I och med Ukips frammarsch frågar sig nu många svenskar och européer varför Storbritannien tänker lämna EU? Många ställer frågan till mig som britt, som sedan många år bor i Sverige, vad problemet är.

När valresultaten offentliggjordes reagerade jag och först med bestörtning. Tänkte Storbritannien vända kontinenten ryggen?

Det är inte svårt att förstå att många svenskar tror att Storbritannien verkligen vill gå ur EU. Brittiska medier – flertalet ägs och styrs av utlänningar – är rabiata Europamoståndare. Det regeringsbärande Conservative Party är egentligen vänligt sinnade mot det brittisk EU-medlemskapet, men hotet från Ukip har tvingat på dem munkavlar – de är för rädda  att framstå som europavänner.

Så visst är det sant att det inte är någon brittisk EU-entusiasm vi ser. Partiets framfart är en seger för brittisk trångsynthet och missunnsamhet: en misstro mot allt som är utländskt, en tro på att utlänningar med deras konstiga språk, äckliga mat och konstiga ideologier inte har någonting att lära ut till britterna, som minsann vann två världskrig och drev ett "empire".

Men britterna är inte ensamma om att vara skeptiska mot EU i unionen – trots att många politiker i andra länder gärna vill hävda att deras medborgare gnäller mindre än britterna.

Trots dessa antieuropeiska vindar kommer Storbritannien knappast lämna EU. Ukip må ha vunnit 27 procent av rösterna i söndags, men endast 34 procent av den röstberättigade befolkningen tog sig till urnorna. Vilket betyder att endast 11 procent av britterna röstade för Ukip.

Än mer talande för att Storbritannien inte kommer lämna EU är opinionsmätningarna. Hur kommer britterna rösta om det blir folkomröstning? Endast 37 procent sa i en mätning i förra månaden att de skulle rösta för ett utträde, medan 42 procent sade att de vill stanna.

Den här negativa inställningen till EU är dessutom utbredd i många andra länder och inte unik för Storbritannien eller Sverige. I höstas sade endast 45 procent av tillfrågade svenskar att dom var för svenskt EU-medlemskap.

I Frankrike åtnjöt högerextrema och EU-skeptiska Nationella Fronten hela 25 procent av de franska EU-väljarnas röster. Bara drygt hälften av fransmännen vill stanna kvar i EU. I Italien kom missnöjespartiet Femstjärnerörelsen – som både är anti-EU och anti-etablissemang – på andra plats. Endast fyrtiosex procent av italienarna säger sig tycka väl om unionen.

Lärdomen vi bör dra från den sista ronden europeiska val är inte att britter hatar Europa. Många gör det, men inte många fler än i andra EU-medlemsländer. Ukip och Nationella frontens framsteg visar att en betydande minoritet över hela Europa känner missnöje över mainstreampolitiken.

Ukips främsta attraktionskraft är dess ledare, Nigel Farage - en vanlig snubbe som pratar som folk och sällan fångas på bild utan en bira i handen. Han framstår som den raka motsatsen till alla välpolerade och politiskt korrekta karriärpolitiker.

Vi bevittnade samma sorts missnöje i Sverige igår kväll, när populistiska Sverigedemokraterna och Fi, som uppfattas som excentriskt vann oväntat många röster.

För oss som värdesätter europeisk stabilitet och välstånd bjuder framväxten av populistiska enfrågepartier på riktigt hemska nyheter. Istället för att erbjuda komplexa lösningar på komplexa problem erbjuder de slagord och lovar mirakel. Och till om med när de inte kan få ihop tillräckligt med röster för att bilda regering kan de ofta vinna tillräckligt med röster för att förlama det politiska system – så även här i Sverige, som Sverigedemokraternas vågmästarroll redan visat.

Sammantaget betyder det här att Ukips framsteg i Storbrittanien inte bör ge upphov till frågor om varför vi britter är så anti-Europa, när frågan istället bör vara när vi blev så europeiska. Det är inte avvikande utan mainstream i Europa i dag att vara kritisk till EU-samarbetet. Det är bara det att den europeiska mittfåran nu blivit en mycket otrevligare plats att befinna sig på.

FAKTA

DEBATTÖREN: James Savage, brittisk journalist och grundare av nyhetssajten The Local, boende i Sverige.

DEBATTEN: En av de stora snackisarna efter EU-parlamentsvalet var att brittiska högerpopulistiska partiet Ukip, som vill lämna EU, blev Storbritanniens största parti.

ARTIKELN HANDLAR OM