ÅSIKT

Bristen på kontanter ett växande problem

Sveriges konsumenter: Politikernas flata attityd spelar bankerna i händerna

Foto: SCANPIX
Enligt Jon Bertoft är det viktigt att kontanter finns kvar eftersom det också handlar om digital säkerhet och personlig integritet eftersom allt registreras på nätet när vi betalar med kort.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Människors tillgång till kontanter blir en alltmer brännande fråga. Banker lägger ned sina kontor i rask takt och nu till turistsäsongen när folk söker sig bort från storstäderna blir problemet akut. I Norrbotten kan människor ha 10-15 mil till närmaste bank som hanterar kontanter. Många ställen i glesbygd saknar täckning och kan inte lita på att digitala betalsätt fungerar. Allt detta gör att människor får svårt att leva sina vardagliga liv i orter utanför storstäderna.

Som företrädare för konsumenterna ser jag det som ytterst viktigt att en så fundamental samhällstjänst som tillgången till kontanter säkerställs. Jag träffar många människor som ser bristen på kontanter som ett allt större bekymmer. Och i ett vidare perspektiv handlar frågan också om sådant som digital säkerhet och personlig integritet, om att allt vi gör när vi handlar registreras.

Hur har det kunnat bli så här? Enligt finansmarknadsminister Peter Norman, som intervjuades i Dagens Nyheter den 1 juni, handlar det främst om kostnader. Kontanter är dyra att hantera, säger han. Men det är långt ifrån någon entydig sanning. Även korthantering har kostnader. En studie som undersökt kostnaden för butiker och restauranger att hantera olika betalmedel (Occam 2013) visar att kontanter ofta är något billigare att hantera än betalkort. För små butiker och restauranger, sådana som oftast finns i glesbygd och är viktiga för turistnäringen, är kontanter det övervägande billigaste betalningsalternativet.

Så kostnadsargumentet håller inte. Däremot förlorar bankerna intäkter på att kontanterna finns kvar som betalmedel. Om alla betalningar skedde med kort skulle bankerna få full kontroll över hela betalkedjan och få möjlighet att införa nya in- och uttagsavgifter på transaktioner. Bankernas försök att börja ta betalt för tjänsten Swish från och med den första juli i år, som de hastigt fick dra tillbaka efter allmänhetens proteststorm, är en föraning åt hur det kan gå på sikt när kontanter inte finns som alternativt betalsätt.

Vi måste därför vara medvetna om att den här retoriken är en del av en strategi för att i snabb takt fasa ut kontanter från samhället som helt drivs av storbankerna SEB, Nordea och Swedbank. Och staten låter släpphänt denna utveckling ske, trots de negativa konsekvenser det för med sig för många konsumenter. Sedan riksbanken avsade sig ansvaret för kontantförsörjningen i avregleringens högvarv 2005, finns faktiskt ingen längre som har det direkta uppdraget. När Peter Norman fick frågan svarade han att staten har delegerat ut det ansvaret till länsstyrelserna.

Men länsstyrelserna har enbart en stöttande funktion och kan i princip inte göra mer än att föreslå exempelvis lokala handlare att ha en uttagsapparat på plats. Det är en flat attityd som regeringen uppvisar och som spelar bankerna rätt i händerna. Och i det här fallet agerar Norman deras snälla budbärare.

För politiken ligger här en fråga öppen som engagerar medborgare i hela landet. Här finns ett ypperligt tillfälle för Peter Norman att visa att han och Alliansen står på folkets sida inför valet i en fråga som faktiskt är konkret nog att göra något åt. 

Jan Bertoft

FAKTA

DEBATTÖREN:

Jan Bertoft, Generalsekreterare Sveriges Konsumenter

DEBATTEN:

 Det blir allt mer ont om kontanter i samhället. Istället tar kortbetalning över - och gynnar bankerna. Men varken finansmarknadsministern, Riksbanken eller myndigheterna vill ta ansvar för utvecklingen.

ARTIKELN HANDLAR OM