ÅSIKT

Högern ser på medan romernas läger brinner

Salka Sandén: Bara vi antifascister står upp för de romska migranterna

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Carl-Michael Edenborg
Salka Sandén.

”De som sitter därborta berättade hur de vaknade av att det stod stora lågor omkring dem. Sonen ligger på sjukhuset svårt brännskadad. Han som skulle ha ansvarat för faderns kista, pappan dog i en hjärtattack tidigare i veckan.”

Jag är utanför Kulturhuset Cyklopen i Stockholm den sista söndagen i augusti. Jag står och pratar med en volontärarbetare som hjälper hemlösa EU-migranter.

Hon berättar hemska nyheter för mig.

Hur migranterna, romer från Rumänien, vaknade i eldhavet vid fyratiden på natten. Två män förda till sjukhus. Polisens teori gick ut på att migranterna varit vårdslösa med eld. Volontärerna ifrågasatte hur polisen kunde göra den bedömningen utan teknisk undersökning på plats. Klockan elva, sju timmar efter att branden, anlände till slut brandteknikerna. Medan polisen gjorde sin undersökning var det oroligt i Högdalens centrum, högerradikala hade samlats på torget och människor protesterade.

Dagen innan hade fascister från Svenskarnas Parti marscherat i innerstaden. Morgonen efter branden hade någon klottrat nazistiska budskap på Cyklopens väggar. Dagen därpå avhystes de boende och lägret revs. Den eftermiddagen brann det i ännu ett romskt läger, under en bro i Midsommarkransen. I tidningen stod det att branden var ett problem, för bilister.

Brandorsakerna är inte klarlagda. Det kan vara en otäck slump att två romska läger brinner i närheten av högerradikalas politiska samlingar. Men det finns ett mönster av tidigare trakasserier. I somras kastades sten på migranterna och lägret vandaliserades. Liknande trakasserier av romer har ägt rum på flera ställen.

I Stockholm har Sverigedemokraterna storsatsat inför valet med en affischkampanj om ”organiserat tiggeri” som fått utrymme i kollektivtrafiknätet. Retoriken anknyter till romhatet som går som ett mörkt stråk genom Europa. Det enda som saknas är ordet romer, budskapet går ändå fram. En tydlig illustration av att lagen om hets mot folkgrupp blir tandlös så fort en grupp blivit inflytelserik nog att hetsa på en nivå där en folkgrupp verkligen drabbas i sin vardag.

”Det fria meningsutbytet” säger liberaler ”är viktigast av allt!”.

Jag hör generationer av antifascister svara: "Nej. Fascistpropaganda är teorin. Pogromer och förintelse är praktiken."

Vi har försökt varna för den här utvecklingen sedan tidigt nittiotal. Vi riktade sökljuset på EU-anpassningen, TREVI, Schengen, på Sverigedemokraternas normalisering och normaliseringarna högerut som skulle följa, på REVA. Medan vi stod och blödde framför fascister och poliser så kunde eldarna slockna på flyktingförläggningarna.

Jag ser denna rörelse i dag bistå EU-migranterna praktiskt, bistå bärplockare som lurats till slavkontrakt och blivit strandsatta i Umeå, ordna kläder och husrum för dem som blev hemlösa efter hyreshusbranden i Skarpnäck, ordna läxhjälp åt förortens barn och mobilisera tiotusentals människor mot den organiserade fascismen. Polisen rider ned dem som protesterar mot utvecklingen. Vänsterextremismen är det stora våldsbejakande hotet får vi höra.

Om man stirrar sig blind på våldsspiralen mellan små grupper inom vänstern och högern kan det kanske se ut så. Men den mörkhyade mannen som blev knivhuggen av medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen i Hökarängen och romerna som trakasseras och hotas hamnar utom radarn. De är inte politiska meningsmotståndare. De är bara offer för utrotningslusta, människor som i vissas politiska ögon inte ska finnas.

Salka Sandén

FAKTA

DEBATTEN: Två läger för romska migranter har under den senaste veckan brunnit i Stockholm. Samtidigt har nynazistiska Svenskarnas Parti haft torgmöten som urartat i sammandrabbningar mellan polis och motdemonstranter. Dagens debattör skriver att vänstern är de enda som står upp för migranternas rättigheter.

DEBATTÖREN: Salka Sandén, 40, författare och före detta chefredaktör på Arbetaren.