ÅSIKT

Jag minns fyra år av totalt mörker

Bilan Osman: Mina småsyskon ska få veta att antirasismen ändå segrade till slut

Foto: Jerker Ivarsson
Partiledaren Jimmie Åkesson jublar på Sverigedemokraternas valvaka 2010. Hans parti blir nu vågmästare i riksdagen med 20 egna mandat.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Privat.
Bilan Osman.

Året är 2010. Jag befinner mig på en valvaka tillsammans med vänner. Det är tyst och många av oss har svårt att hålla tillbaks tårarna. Det stod nu klart att Sverigedemokraterna skulle ta plats i riksdagen. Ingenting skulle bli sig likt.

Fyra år senare kan man konstatera att vi inte var helt fel ute. Debattklimatet har blivit hårdare, tonen råare och ett parti som många för fyra år sedan inte ens ville röra med tång - ges nu en självklar plats i svensk politik.

De fyra senaste årens händelser har fått mig att återuppleva barndomen i Partille. Kommunen som under 90-talet var starkt präglat av den högerextrema miljön. Kommunen jag tappade min första tand i, men även fick uppleva hur det känns när rakade killar heilar utanför porten. Hur förkrossande det kan vara när min vän inte längre får leka med ”sådana som oss”. Men även där min mamma för första gången berättade om varför ljudet av kängor mot asfalten gör henne vettskrämd.

Jag återkommer ofta till det samtalet. Jag är inte en förälder, och kan inte heller sätta min in i hur det måste vara att behöva berätta om rasismen för ett barn.

Det skiljer 18 år mellan mig och mina yngsta syskon. De senaste fyra årens händelser har fått mig att tänka på dagen då jag ska behöva ta det samtalet med dem. Första gången de söker ett jobb måste jag berätta om hur deras efternamn kommer att leda till svårigheter på arbetsmarknaden. Men jag kommer även att berätta om vad som skedde under den här mandatperioden. Om hur vi fick bevittna den största nazistiska mobiliseringen sedan andra världskriget, och hur samma människor som är ett hot för så många av oss, fick ta plats i våra skolor. Hur några av oss valde att kämpa, medan andra skrek sig hesa om yttrandefrihet och ”lika goda kålsupare”.

Om alla nya röster. Om hur de gav perspektiv som länge funnits, men aldrig tillåtits ta plats. Och om de som inte förstod att så länge målet för all antirasism är en värld där vi alla får leva på lika villkor, är det bara destruktivt om det ständigt råder konsensus om vägen dit. Jag kommer att berätta om dem som ser människor som illegala, och de som kampanjade för att kriminalisera andras fattigdom. Om rädslan inför att stoppas av polisen för att man råkade födas icke-vit. Om samhället som förändrades, och hur kalla fascistiska vindar satte sina spår. Om hur jag beslöt mig för att lägga all min tid på att bekämpa antidemokratiska krafter.

Jag kommer att berätta om den gången vänner och antirasister tog kampen för sådana som oss, men strax därefter attackerades av nazister. Och hur samma sak hände tre månader senare. Och hur jag låg sömnlös i dagar och tänkte på samhället dem - mina småsyskon - växer upp i. Jag kommer att berätta om hur polisen registrerade 4 029 romer. Hur de som registrerades lika gärna kunde varit någon av oss. Och hur ingen hölls ansvarig för årtiondets största rättsskandal.

Och när jag berättar om hijabuppropet, kampanjen som fick tusentals att beslöja sig under en dag - i solidaritet med utsatta muslimska kvinnor - kommer mina småsyskon vilja veta om vi initiativtagare lyckades få till några politiska åtgärder. Och då kommer jag, med en klump i magen, tvingas berätta om justitieministerns passivitet i frågan, och om hur det enda vi fick var ett möte på rosenbad. Jag kommer att berätta om hur politikers passivitet är en av våra största utmaningar.

Jag räds dagen då jag ska tvingas ta det här samtalet. Men mina förhoppningar är att jag även ska kunna säga att det var värt det.

Vi lyckades. Antirasismen segrade.

Och allt vi gjorde, gjorde vi för er.

Bilan Osman

FAKTA

DEBATTEN: I valet 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. I år ser de ut att gå mot ett rekordval. Dagens debattör skriver om hur främlingsfientligheten – men också motståndet –  vuxit sig starkt de gångna fyra åren.

DEBATTÖREN: Bilan Osman, 22. Antirasistisk debattör och föreläsare på Expo.