ÅSIKT

Nej, övergrepp är inte vårt eget fel

Magda Rasmusson: Polisens twittrande visar hur våldtäktsoffer fortfarande skuldbeläggs

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Södermalmspolisen twittrade idag oskyldigt om hur överservering av alkohol låg bakom en våldtäkt. Det visade sig sen att det inte ens var förövarens konsumtion som åsyftades – utan offrets.

Det här träffar mig rätt i magen.

När jag var 13 år drack jag för första gången och det hela slutade med att jag lämnades ensam i en lägenhet med flera äldre killar som inte lät sig stoppas av att jag var nästintill medvetslös.

Det gick aldrig så långt att jag blev våldtagen, en kompis kom snart tillbaka. Men helt ärligt - hade det väl skett är jag inte säker på att jag hade fattat att det var en våldtäkt.

För att växa upp i det här samhället som ung tjej innebär att du blir expert på att skylla all möjlig skit på dig själv istället för på andra. Jag hade ju inte sagt nej och hade dessutom varit dum nog att försätta mig i en dum situation genom att hälla i mig en massa sprit.

Men det finns inte någon naturlag som säger att en man får tvinga sig på en kvinna bara för att hon inte kan försvara sig. Det enda rimliga vore att hävda motsatsen. Ändå får vi fortfarande höra om hur tjejer borde tänkt en extra gång innan de tog på sig så utmanande kläder eller hur viktigt det är att vi inte går hem själva. Kommentarerna slängs ut i all välmening men utan att tänka på konsekvenserna.

För min del ledde det också till att jag la all skuld på mig själv.

Det var jag som borde sagt ifrån (hur en nu gör det när en är helt borta i skallen), jag borde låtit bli att dricka alkohol, jag borde ha tänkt på att inte bli lämnad själv. Tanken på att det som hände faktiskt inte var mitt fel var lika avlägsen som att jag skulle polisanmäla något. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på vilka signaler det här samhället skickar.

Alla tjejer får när de växer upp höra hur farligt det är att gå hem på kvällen – vem som helst kan ju hoppa ut ur en buske och våldta en – medan killar lär sig hur romantiskt och manligt det är att vara påstridig.

Bara tidigare den här månaden uppmanades unga tjejer att inte spara bilder på sina mobiler, efter att nakenbilder på kändisar läckt. Få pekade på det sjuka i att kvinnor ska behöva lägga band på sin frihet för att undvika att bli utsatta för brott.

Nyligen kom ett nytt nagellack ut på marknaden, som ska avslöja så kallade ”rape drugs” genom att naglarna doppas i drinken. Fast vi egentligen borde rikta blicken mot de som använder droger för att utnyttja kvinnor.

Det är som att vi tar vilken omväg som helst, bara för att slippa ta tag i problemet.

För så länge vi kan lägga skulden hos kvinnan, alkoholen eller hos en anonym skäggig våldtäktsman som hoppar ur en buske så slipper vi inse att det är hos våra killkompisar, bröder, pojkvänner, en kompis kusin, helt enkelt i mansrollen i stort, som problemet ligger.

Samhället präglas fortfarande av en syn på den kvinnliga kroppen som tillgänglig för män, som om det inte vore män som våldtar – utan kvinnor som låter sig bli våldtagna.

Men en enda sanningen som finns är att det aldrig är offrets fel. Det spelar ingen roll hur full, lättklädd eller flörtig hen är. Det är så innerligt tröttsamt att gång på gång behöva upprepa det men det behövs så länge vi fortfarande hör motsatsen.

Jag förstår dock mycket väl varför polisen vill minska alkoholanvändningen, hur vänner uppmuntrar sina kompisar att använda produkter som ska skydda dem från våldtäkter eller föräldrar som oroar sig över att lättklädda bilder sparas i mobiler.

Men i värsta fall förstärker sådant bilden ännu mer av att det största ansvaret ligger hos offret.

Så vad ska vi göra?

Föräldrar borde lägga mindre tid på att säga åt sina döttrar att vara försiktiga och mer tid på att säga åt sina söner att respektera kvinnor. Rättsväsendet måste utbildas bättre i hur en bemöter brottsoffer. Sexualundervisningen måste innehålla mer än bara biologi. Vi måste alla säga ifrån när vi hör hur skuldfrågan glider över från förövaren till offret. Det sker subtilt och lätt och det kräver att vi är uppmärksamma.

Så kanske kommande generationer unga tjejer slipper växa upp och tro att det var deras fel. Det borde inte vara en orimlig dröm år 2014.

Magda Rasmusson

FAKTA

DEBATTÖREN:

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom.

ARTIKELN HANDLAR OM