ÅSIKT

Ska min tid verkligen gå till att diska vaser?

Sjuksköterska: Vården måste se över hur sjuksköterskor fördelas och används

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Vårdassistans, Adecco, Medcura och Dedicare är bara några exempel på de bemanningsföretag som i dag slåss om såväl sjuksköterskor som läkare. Ni som slänger ett öga på nyhetskanalerna vet att det råder stor brist på framförallt sjuksköterskor i vårt uppdukade välfärdssamhälle. Att på bästa sätt fördela denna bristvara tycks ju då vara en självklarhet. Men icke sa nicke.

Med 2,5 år i ryggen som sjuksköterska har jag varit fast anställd på olika akutsjukhus, fram tills för sex veckor sedan. Kollegorna på min senaste fasta arbetsplats pratade så väl om det här med att vara bemanningssyrra, ”Du slipper bli schemalagd under helger, högtider och nätter för en lön på nästan 40 procent mer”. Den meningen blev startskott för min expedition inom bemanningsbranschen.

Under mina år som fast anställd på Stockholms akutsjukhus har jag märkt stora skillnader på arbetsbördan beroende på vilken klinik och avdelning jag arbetat på. Och det är väl rimligt. En multisjuk 20-talist måste i regel få mer hjälp än en abortsökande 90-talist i åttonde graviditetsveckan – men båda fallen kräver fortfarande en sjuksköterskas närvaro och kompetens.

I dag, när jag får gå runt mellan olika sjukvårdinstanser, inser jag att den skillnad jag tidigare ansett vara stor gällande arbetsbelastning mellan olika sjukvårdssektioner, inte går att jämföra med den jätteklyfta som existerar i sjukvården i stort. Att gå runt som bemanningssyrra inom både sluten- och öppenvården får mig att reflektera ännu mer över samhällets fördelning av sjuksköterskor.

På min nuvarande placering inom öppenvården får jag göra uppgifter som min brorson på tio år skulle fixa galant. Det handlar om att göra i ordning frukost, diska blomkrukor eller att desinfektera ytor. Ibland gör jag en blodtrycksmätning eller ett litet stick i fingret – underkvalificerade uppgifter även för en undersköterska.

Samtidigt som jag ägnar mig åt detta, får en patient på en akutmottagning vänta i timmar på att bli omhändertagen. Samtidigt får ett cancersjukt barn pendla på milslånga vägar för att få den cytostatika hen behöver. Samtidigt tickar pengar in på mitt men också på min uppdragsgivares bankkonto. Och vilka pengar är det? Jo, det är ju pengar ur vår gemensamma skattekista. För oavsett om vården är privat- eller landstingsägd finansieras uppdragen av våra skattemedel.

Hur många blomvasdiskande sjuksköterskor ska då behövas för att skaka om vårt sjukvårdssystem? Och hur många patienter blir lidande på kuppen? Det kan vår regering fortsätta att klura på.

Ramla inte av stolen nu men avslutningsvis kan jag meddela att denna text är skriven under arbetstid. Jag hade nämligen en lucka mellan kaffeberedningen och den efterföljande disken.

Ebba Lagercrantz

Sjuksköterska