ÅSIKT

En styrelse ska inte se ut som befolkningen

Replik om statistik om etnicitet från Edna Eriksson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Problemet formuleras som att ”människor i företagsstyrelser inte ser ut som befolkningen” och leder till lösningen att se till att människor i företagsstyrelserna ser ut som befolkningen. Vi tror att en utseendemässigt representativ styrelse är ett kvitto på att allt står rätt till. Då finns där en spridning av kompetens och erfarenheter, och rekryteringen har då varit fri från diskriminering.

Men problemet är felformulerat. Styrelser ska inte se ut som befolkningen. Däremot bör rekrytering vara fri från diskriminering. För att ta reda på om diskriminering görs måste man se på urvalsprocesserna. Det krävs kvalitativa data på vad som görs och hur det görs, inte kvantitativ data på hur människor ser ut.

Vi har alla rätt att inte behöva redogöra för vår etnicitet, religion, politiska tillhörighet, hudfärg eller ras. Vi får heller inte registrera dessa personuppgifter enligt lag.

När jag som tjänsteman på ett departement var med i tillsättningen av statliga styrelser frågades kollegorna i korridoren om de kände någon som gärna hade rätt utseende. Vänskapskorruptionen och nepotismen var total.

Alla blev lyckliga över resultatet. Ingen såg hur det gått till.

Normen är inte ett objekt, den är en värdering. Den oroande normen just nu är värderingen att jag går att utläsas utifrån hur jag ser ut. Den byggs av både fientliga och hjälpsamma krafter. Det gör mig genuint rädd.

Edna Eriksson

Fd regeringsexpert och tjänsteman inom diskrimineringsjuridik, mångfald, likabehandling, integration och kultur