ÅSIKT

Fel att stödja rysk kärnkraft, SSAB

Debattören: Ståljätten vill investera över en halv miljard i omstritt projekt

Foto: HENRIC LINDSTEN
SSAB:s anläggning i Oxelösund.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Linda Burenius Magnusson.

I finska Pyhäjoki, bara 15 mil från Skellefteå, finns långt framskridna planer på att bygga ett nytt kärnkraftverk. Projektet backas upp av statliga ryska Rosatom, ett av president Putins prestigebolag.

Vad som är mindre känt är att även Sverige, genom ståljätten SSAB, deltar i den mycket omstridda kärnkraftssatsningen.

SSAB har ett stort elbehov och kan spela en viktig och konstruktiv roll i vägen framåt mot ett hållbart energisystem. Valet mellan förnybar svensk el och rysk kärnkraft borde vara enkelt.

I Finland pågår redan ett annat problemkantat kärnkraftsbygge, som i nuläget är uppe i en kostnad på runt 1 krona/kWh. I Storbritannien har man beslutat att subventionera kärnkraft på ungefär samma nivå. I Sverige kan man, å andra sidan, numera bygga landbaserad vindkraft för halva kostnaden, runt 50 öre/kWh.   

Flera stora privata finansiärer, med det tyska elbolaget E.ON i spetsen, har redan dragit sig ur det kontroversiella kärnkraftsprojektet i Pyhäjoki. I stället har den ryska statliga kärnkrafts- och kärnvapenjätten Rosatom gått in i det ekonomiskt mycket osäkra projektet. 

Efter Rysslands annektering av Krimhalvön, och efterföljande EU-sanktioner, har den europeiska energidebatten kretsat kring hur beroendet av ryska energileveranser ska kunna minska. Storbritannien har till exempel frusit sina planer på kärnkraftssamarbete med Ryssland.

Det är mot denna bakgrund svårt att förstå att SSAB vill investera över en halv miljard kronor och bli delägare i det ryska kärnkraftverket. Rosatom ska leverera bränslet till kärnkraftsanläggningen under åtminstone de första tio åren. Därmed stöttar den svenska ståljätten den ryska kärnkraftsindustrin och gör sig själv beroende av ryska kärnbränsleleveranser.

Den elintensiva industrin framhåller ofta behovet av elproduktion som kan planeras i god tid och är oberoende av väderförhållanden. Vindkraft och annan förnybar el ställer ökade krav på reglering och överföringskapacitet, men det finns inga avgörande tekniska eller ekonomiska hinder för att hantera detta. Vi kan lita på ett förnybart elsystem, men kan vi lita på Putin?

Moderna, framtidsinriktade företag som Facebook och Google lockas till Norden på grund av de goda förutsättningarna för förnybar el. Google finansierar bygget av 72 MW vindkraft i norra Sverige för att försörja sina serverhallar, som är lika energikrävande och lika beroende av säker elförsörjning som SSAB:s masugnar.

Genom att fortsätta bygga ut den förnybara elen i Sverige kan vi behålla ett lågt elpris och säkerställa den elintensiva industrins konkurrenskraft.

Sverige har chansen att gå före och visa andra länder att det är möjligt att bygga ett tryggt och hållbart energisystem. Om vi, med våra utmärkta förutsättningarför förnybar energi, väljer rysk kärnkraft, måste vi acceptera att andra länder väljer samma väg.

Den svenska staten äger en aktiepost i SSAB, genom det helstatliga LKAB. Ansvaret för ståljättens finsk-ryska kärnkraftsplaner faller därför även på statsmakterna och det är hög tid att projektet börjar diskuteras även på en politisk nivå.

Vill verkligen SSAB bidra till ett ökat ryskt inflytande över elproduktionen i Norden? Borde det inte vara en självklarhet för stålkoncernen att i stället ta vara på våra egna unika resurser i Sverige och bidra till ett tryggt och långsiktigt hållbart energisystem?

Linda Burenius Magnusson

Tf ordförande 100% Förnybart