ÅSIKT

Det känns som om vården övergivit mig

88-årig dam om två dygn på Södersjukhuset i Stockholm

Foto: Colorbox
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

LÄSARDEBATT. Jag ramlade hemma en morgonen och slog i rygg och axlar så hårt att jag ringde 112, och tog mig till Södersjukhuset (SöS) i Stockholm. Det var fullt överallt. Men de tog sedvanliga prover och blodtryck och kunde konstatera att jag inte var döende.

På en alldeles för hög brits blev jag sedan sittande i tio timmar. Jag bad om vatten men ingen hade tid. En annan patient hjälpte mig till toaletten. Där fanns dock inga pappmuggar utan jag fick sätta munnen till kranen.

Efter röntgen kom en ung AT-läkare och meddelade att inget var skadat men att man ville behålla mig för observation. Jag blev inlagd på en utbildningsavdelning, och nu började eländet. Jag fick ligga på ett rum med två karlar och en kvinna. Elever sprang runt och tog blodprov i ett, för att träna. Jag bad om att få något att äta, eftersom jag inte fått mig något till livs på hela dagen och var hungrig, men fick till svar att ”vi har ingen mat förrän i kväll”. Men jag fick lite lingondricka.

På kvällen kom en doktor och pratade bara om mina blodprover – inte ett ord om mina ryggsmärtor, ingen hjälp, ingen spruta, inga tabletter. Jag sov inte mycket den natten.

På morgonen blev jag väckt av en sköterska som gav mig fem tabletter. Jag frågade vad det var men fick ett ”vet inte” till svar. Senare, när läkaren kom, frågade jag igen vad det var för tabletter hon hade ordinerat så sa hon att det hade hon inte, men det visade sig vara blodtrycksmedicin. Jag hade ju tagit min egen och hade sålunda fått dubbel dos. Doktorn tog blodtrycket eftersom jag kände mig väldigt yr – 120/60.

Jag åkte hem igen, med samma plågor och ingen hjälp. Två fasansfulla dygn kostade mig 500 kronor och hänvisning till vårdcentralen, där det var läkarfritt på grund av semestrar så när som på en enda, men tyvärr inte min egen.

Jag känner mig kränkt och övergiven av sjukvården.

Gammal dam, 88 år

(Skribenten vill vara anonym men redaktionen känner till hennes identitet.)

ARTIKELN HANDLAR OM