ÅSIKT

Vi inom hemtjänsten utarmas av byråkrati

Hemtjänstarbetare: Pratar med oss som jobbar med de äldre i stället för att mäta och kontrollera

Foto: Foto: AMANDA LINDGREN
Debattören Annelie Carlsson, hemtjänstarbetare.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Man har ställt in en stel trähäst i äldreomsorgen och ur den väller administratörer. De kontrollerar, mäter och fattar så kallade ”individuella” beslut om sådana detaljer som äldres dusch, påklädning och toalettbesök, specificerat i minuter. Till sin hjälp har de en på förhand uträknad schablon, så inget kan ju gå snett. Eller?

De gör upprepade omprövningar av fattade beslut med nya hembesök. Enkäter på flera sidor skickas ut som äldre ofta inte själva orkar ta sig igenom. Man klockar hemtjänstens personal och mäter allt mer med ny tillgänglig teknik. Varför då?

Äldre människor åldras och sjukdomar utvecklas. Ingen tillfrisknar från en dödlig sjukdom som till exempel alzheimer. Det som minskar är inte hjälpbehovet, utan snarare förmågan att uttrycka sitt behov av hjälp.

Varför ringer man inte bara oss som jobbar närmast de äldre och frågar hur det går? Man borde ta tillvara vår källa av erfarenhet och kunskap. Hela cirkusen av byråkrati är en fars – om det inte vore för att den är både kostsam och stelbent. Den kostar också vår profession som utarmas av denna tidmätning och kontroll.

Varför släpa in alla dessa administratörer i en verksamhet för omvårdnad av sköra äldre? Vad vinner man på att tidsbegränsa toalettbesök? Nog vet man väl att tarmmuskulaturen ofta krånglar när kroppen åldras. Magar blir både tröga och slappa – så efter vilken mage har man mätt?

Det finns inte boenden åt alla äldre och de kan därför inte själva välja om de vill bo kvar hemma eller inte. Äldre blir i stället utlämnade åt en administratör som beviljar antal minuter hjälp i hemmet. Att kalla dessa äldre för kunder när de bor i sina egna hem är absurt. Det handlar om medborgare och deras rättigheter. Vi har en nationell värdegrund som säger att äldreomsorgen ska utformas så att äldre kan åldras i trygghet.

Birgit har en demenssjukdom med svåra beteendeförändringar och utsätts för administratörernas upprepade hembesök. Hon känns inte vid diagnosen de läser upp och helst vill hon inte ha någon hjälp – det är barnen som tvingat den på henne. Så vad förväntar man sig av ett administrativt besök? Kränkningen hon känner av kontrollerna är det ingen som mäter.

Det krävs en mycket varsam hand för att komma nära och hjälpa. En av Birgits vanföreställningar är att man ska hugga av henne armar och ben. Hon tycker hemtjänst gör henne sjuk. Innan hemtjänst kom in i hemmet klarade hon ju allt så mycket bättre och nu får hon det allt svårare.

Det är inte ovanligt att människor med demenssjukdom drar felaktiga slutsatser, tvärtom är det en följd av sjukdomen. Att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt är inte enkelt. Att skydda någon från svält, smärta, köld eller andra människors oförstående är den basnivå vi rör oss på i många hem. Vi hindrar mänskligt förfall.

Genom åren har vi lärt oss hur vi på bästa sätt håller en äldre frisk längre, det minskar äldres besök till akutmottagningarna och ålderdomen blir tryggare. Det är här den stora samhällsekonomiska vinsten kan göras - om man lyssnar på personalen och låter oss utveckla vår profession. Men vår profession utarmas när man bakbinder våra händer med detaljstyrning och kontroll.

Varför skapa ett administrativt monster som riskerar sluka verksamheten den är satt att värna? Vad blir nästa steg, att administratörerna ska göra hela jobbet? Gå hem med klocka och checklista. Vill Birgit ha frukost i dag? Inte det – check. Så länge vinst räknas i enkla siffror ligger det här bara en hästlängd bort.

Annelie Carlsson

FAKTA

DEBATTÖREN

Annelie Carlsson.

Hemtjänstarbetare sedan 25 år på Södermalm, Stockholm, och skribent. Medverkar i podden Readymades.

.

DEBATTEN

Enligt dagens debattör har systemet med individuell prövning av hjälpbehovet inom hemtjänsten gått för långt. I stället borde kommunerna ta tillvara hemtjänstpersonalens källa av erfarenhet och kunskap. Vad vinner man på att tidsbegränsa toalettbesök, frågar sig debattören.