ÅSIKT

Näthatsförsäkring är inte lösningen

Debattören: Det offentliga får aldrig resignera inför hatet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

DEBATT. Det är svårt för den som blivit utsatt för en kränkning på nätet att tillvarata sin rätt. Förtalsanmälningar är i regel lönlösa eftersom åtal sällan anses påkallat från allmän synpunkt. Personuppgiftslagen gäller inte för sajter som omfattas av utgivningsbevis, och tillsynsmyndigheten Datainspektionen kan oavsett inte driva processer åt brottsoffer eller fatta beslut om skadestånd.

Ett antal försäkringsbolag erbjuder sedan en tid ett alternativ i form av försäkringar mot näthat. Presumtiva kunder bör dock läsa igenom villkoren, som ofta innehåller en rad undantag och begränsningar.

AIG:s integritetsförsäkring gäller exempelvis inte om informationen publicerats på en sajt som omfattas av grundlagsskydd – vilket många hatsajter, vissa bloggar och databaser och i princip alla etablerade nyhetssajter gör. Försäkringen ger i första hand rätt till hjälp med att få informationen borttagen. Först när sådana försök misslyckats inträder rätten till ersättning för att vidta rättsliga åtgärder.

Konkurrenten MySafetys försäkring Digitalskydd gäller inte om kränkningen riktar sig mot en grupp personer. Försäkringen lanserades sommaren 2014, men MySafety har ännu inte hjälpt några försäkringstagare att driva processer i domstol.Till detta kommer att många försäkringsbolag friskriver sig från ansvar i fall då försäkringstagaren varit grovt oaktsam.

Konsumentverket har nyligen beslutat att genomföra en granskning av försäkringar mot bland annat identitetsstölder och kränkande publiceringar. Oavsett vad Konsumentverket landar i ser jag ett problem här, och det har inte med försäkringsbolagens friskrivningar att göra.

Försäkringar kan vara ett sätt att hantera problem det offentliga inte rår på. Vi har accepterat att vi inte kan nå rimliga trafikolyckssiffror utan att ta till åtgärder som skulle vända upp och ner på hela samhället (tänk 20-gräns överallt). De ofrånkomliga skadorna repareras kollektivt genom våra trafikförsäkringar.

Att det dyker upp produkter som skyddar mot förtal, hämndporr och hets vittnar om att vi på motsvarande sätt börjat betrakta hatet som en självklar del av tillvaron på nätet. Det offentliga erbjuder inget reellt skydd, och de verktyg som erbjuds för att reparera skadorna väljs bort.

Det behövs mer än informationskampanjer, avståndstaganden och utredningar, vilket är vad vi serverats i ganska många år nu. Det hänvisas till att förtal är ett målsägandebrott och att åklagare bara i undantagsfall ska väcka åtal.

Åtal för förtal är ovanliga, åtal för förtal i grundlagsskyddade medier är i det närmaste unika. Den rådande ordningen, som ifrågasatts av såväl förra som nuvarande JK, brukar försvaras med att staten inte bör lägga sig i vad pressen gör. Det är ett hopplöst föråldrat argument 2015.

Det kommer förslag, som det om införandet av en integritetsbestämmelse i brottsbalken. Regler som ska ersätta personuppgiftslagen är på väg, och det satsas på ett nytt nationellt IT-brottscentrum. Men det går för långsamt. Anmälningarna om ärekränkningar blir fler för varje år, och medan utredare funderar utsätts människor för brott som aldrig kommer klaras upp. 2012 lades 96 procent av anmälningarna om IT-brott ned.

Näthat handlar om mer än juridik. Men juridiken kring näthat är en fråga för det offentliga, och det offentliga får aldrig resignera inför hatet. Marknaden har nu börjat erbjuda alternativ till det offentligas lösningar – och intresset uppges vara stort.

Fredrik Svärd

Journalist och jurist med inriktning mot medie- och IT-rätt

ARTIKELN HANDLAR OM

Näthat