ÅSIKT

Värna aborträtten men rädda fostret

LUF: Vården borde göra allt för att barnet ska överleva utanför livmodern

Joar Forssell och Kajsa Dovstad, Liberala ungdomsförbundet.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. I veckan firades 40-årsdagen av den svenska abortlagstiftningen. Tidigare i november gick Socialstyrelsen ut med att abortgränsen kan komma att sänkas. Eftersom barn födda i graviditetsvecka 21 nu har överlevt ifrågasätts att aborter får göras upp till och med vecka 22.

Detta visar att praxis – rätten till abort slutar där fostrets överlevnadschanser börjar – i längden är ohållbar. För att möta framtiden måste absolut aborträtt existera parallellt med absolut rätt till vård för det aborterade fostret.

Vårdutvecklingen gör att allt fler allt mer för tidigt födda barn räddas till allt bättre liv, vilket är fantastiskt. Det för tidigt födda barnets rätt till vård på samma villkor som andra människor är en viktig etisk princip. En annan viktig etisk princip är människans rätt till sin egen kropp, men för kvinnor hotas den från konservativt håll.

Svensk abortlagstiftning har ingen övre gräns. Aborter efter vecka 18 måste godkännas av Socialstyrelsens rättsliga råd som inte får tillåta att livsdugliga foster aborteras.

Efter vecka 18 är fostrets rätt till kvinnans livmoder alltså större än kvinnans rätt till sin egen kropp. Det är en etiskt oförsvarbar hållning.

Personer som vill inskränka aborträtten menar att en graviditet består av ”två skyddsvärda individer”. Oavsett var man drar gränsen mellan embryo eller foster och ”skyddsvärd individ” är det dock svårt att inte förespråka absolut aborträtt. I ingen annan situation har en annan individ större rätt till en människas kropp än människan själv.

Exempelvis skulle obligatorisk stamcellsdonation kunna rädda livet på ett antal leukemipatienter varje år. Sådana tankegångar vinner inget gehör eftersom priset för ett samhälle som ser människokroppen som en biologisk resurs, fritt tillgänglig för staten att fördela, är för högt. Vi menar att relationen mellan kvinnan och det ofödda barnet måste ses i samma ljus.

Abort kan inte betraktas som en skadehandling utan innebär att kvinnan bestämt sig för att inte längre låta sin kropp vara ett verktyg för den oföddas utveckling. Detta hindrar inte att vården sätter in alla tillgängliga resurser för att barnets utveckling ska fortsätta utanför livmodern och att socialtjänsten går in som ställföreträdande vårdnadshavare.

Tanken att sjukvården skulle rädda barn från medvetet avbrutna graviditeter är lätt att instinktivt värja sig emot. Hälsoriskerna är betydande för mycket för tidigt födda, och att barn omhändertas av samhället i stället för av sina föräldrar är i de flesta fall inte eftersträvansvärt.

Men det kan inte vara fritt fram att inskränka kvinnans rätt till sin kropp för varje nytt medicinskt framsteg. Abortlagstiftningen behöver en principiell kursomläggning som håller för framtiden.

Joar Forssell

Socialpolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet
Kajsa Dovstad

Fd socialpolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet