ÅSIKT

Ge inte upp hoppet om våra förorter!

Debattören: Dagens synsätt är ansvarslöst och direkt farligt

Tystnaden från det offentliga Sverige gör det näst intill omöjligt att lyfta de möjligheter som finns i våra områden, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Jag arbetar i Husby och Rinkeby med skolungdomar i ett program som heter Dream Challenge. Det handlar om att ta tillvara de ungas motivation från högstadiet och vidare till drömyrket. I programmet ser vi en enorm potential, drivkraft och styrka hos de elever vi möter.

Vi tror på att investera i dessa ungdomars framtid i ett tidigt stadium och vi samarbetar med flera aktörer från näringslivet.

För fem år sedan, när jag påbörjade mitt arbete för att nyansera bilden av miljonprogrammets förorter och stärka egenmakten hos unga, upplevde jag att det fanns en struktur hos de berörda samhällsaktörerna som baserades på ett reaktivt förhållningssätt och inte på ett proaktivt förhållningssätt.

Man reagerar på problemen när de uppstått i stället för att försöka förebygga dem i förväg.

Jag ser det inom politiken och det gäller tyvärr även för polisen. Att reagera först när det är dags att släcka bränder är kostsamt både ekonomiskt och mänskligt – och oförsvarbart när det gäller barns öden.

Om vi tittar vi bakåt de senaste 10–15 åren får vi en inblick i hur utvecklingen kommer att bli tio år framåt om vi inte ändrar kurs.

Tesen verkar tyvärr vara att miljonprogrammets förorter är statiska platser där människor inte utvecklas åt något håll.

Inget kan vara mer felaktigt och synsättet är ansvarslöst och direkt farligt. Konsekvenserna blir att människor inte får utveckla sin fulla potential och ungdomar får finna sig i att växa upp med sämre förutsättningar än andra barn och ungdomar, helt i strid med barnkonventionens andra artikel om icke-diskriminering.

Kriminella strukturer ges utrymme att frodas och problemen fördjupas när medierna målar upp en fragmenterad och ensidig bild av våra samhällen.

Jag saknar konkreta, positiva exempel från miljonprogrammets förorter. Det civila samhället arbetar dagligen med allt från läxhjälp, rådgivning och föräldravandringar till mentorskap och föreningsliv.

På Pave the Way Awards 2015 lyfte vi fram 100 exempel på människor och organisationer från förorter i hela Sverige som banat väg för andra. Martin Mutumba, en av hederspristagarna, är en förebild inom idrotten på nationell nivå men även en förebild för unga i Rinkeby. Fotbollslaget Kista Galaxy erbjuder unga idrott men också läxhjälp och för en nära dialog med föräldrar. Exempel på lyckad företagsamhet är Auel som säljer kaffe runt om i Stockholm, byggföretaget Fihem och Miljonbemanning, båda i Norsborg.

Det här är också en del av vår verklighet.

Mycket görs av det civila samhället, men de kan inte bära ansvaret på egen hand. Tystnaden från det offentliga Sverige gör det näst intill omöjligt att lyfta de möjligheter som finns i våra områden. Sverige behöver arbetskraft i framtiden samtidigt som människor i Sveriges miljonprogramförorter inte räknas in i ekvationen.

Som boende i Husby i över trettio år ser jag tyvärr en fortsatt nedåtgående spiral.

När ska vi börja jobba för allas jämlika förutsättningar och alla människors lika värde i Sverige? Och när ska medierna se sin egen roll i dagens negativa utveckling?

Madeleine Opira

Chef och grundare av den religiöst och

partipolitiskt obundna Tankesmedjan A Million Minds

Boende i Husby

 Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

FAKTA

DEBATTEN

Madeleine Opira, chef och grundare av den religiöst och partipolitiskt obundna Tankesmedjan A Million Minds.

Boende i Husby.

DEBATTÖREN

Debatten om problemen i förorterna har tagit ny fart. Men bilden är allt för ensidig, skriver dagens debattör. Ni missar drivkraften och styrkan som finns i miljonprogrammets områden.