ÅSIKT

Black lives matter vilar på en rasistisk grund

Henrik Vinge (SD): Fi:s solidaritet med organisationen syftar till ett splittrat samhälle

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

DEBATT. Förra helgen meddelade Feministiskt initiativ att de ”solidariserar sig” med den amerikanska organisationen Black Lives Matter.

Min uppfattning är att BLM vilar på en rasistisk, våldsbejakande agenda där i synnerhet vita poliser demoniseras och görs till legitima mål för dödligt våld.

Samma dag polismannen Darren Goforth sköts till döds i tjänsten demonstrerade Black Lives Matter i St Paul, Minnesota. I en uppmärksammad video skanderar demonstrationståget: ”Pigs in a blanket! fry 'em like bacon!”. Begreppet ”pigs in a blanket” syftar på döda poliser.

Organisationens företrädare tar inte avstånd från ramsan utan menar att det är orättvist att bara lyfta fram en av många ramsor som skanderades den dagen.

Oomstritt är att Black Lives Matter lever på föreställningen att vita poliser av rasistiska skäl är benägna att döda afroamerikaner. Uppfattningen har backats upp av sensationslysten medierapportering i synnerhet i samband med vissa uppmärksammade dödsskjutningar.

Statistiken visar en annan bild. Betydligt fler vita än svarta skjuts varje år av poliser i USA. Sett till andel av den totala folkmängden är svarta överrepresenterade bland de skjutna men detta förklaras av att gruppen är än mer överrepresenterad som gärningsmän i situationer som leder till våldsamma polisingripanden. Afroamerikaner står bland annat för 40-50 procent av det totala antalet mord.

Varje dödsfall är en tragedi. Målet måste vara att minimera våldsanvändningen. Ett större problem än polisvåld för gruppen afroamerikaner i USA är emellertid en utbredd subkultur som är kraftigt degenererad, glorifierar våld och romantiserar gängbildning. I drygt nio av tio fall där afroamerikaner blir ihjälskjutna är förövaren en annan afroamerikan.

I destruktiv symbios verkar den felaktiga uppfattningen om att det är hopplöst för den med mörk hy att lyckas. Idén är att på grund av så kallad strukturell rasism och diskriminering – dessa förment allsmäktiga, ansiktslösa fiender – är det meningslöst att ens försöka. Detta är mycket olyckligt och bevisligen felaktigt i ett land där mörk hy inte hindrar dig från att bli president.

Vad har då Feministiskt initiativ och Black Lives Matter gemensamt? Svaret är ”identitetspolitik”. Det är idén om att den mänskliga tillvaron utgörs av en konstant kamp mellan förutbestämda grupperingar. Politikens överordnade syfte är att hävda den egna gruppens intressen gentemot ”priviligierade” och ”förtryckande” grupper, i de här fallen kvinnor mot män respektive svarta mot vita.

Identitetspolitiken syftar aldrig till att ena. Den får sin näring genom att splittra. En identitetspolitiker blir aldrig nöjd. Hon kommer att fortsätta göda splittringen därför att enighet, gemenskap och samarbete riskerar att rasera hela den politiska plattform hon står på.

Men det finns ingen naturlag som säger att konfliktlinjerna i samhället måste stå mellan män och kvinnor, eller mellan folk med olika hudfärg. Till syvende och sist är det inte dessa egenskaper som avgör vilken skillnad man kan göra för sin omgivning. Det är en människas handlingar som spelar roll.

Vi måste motarbeta alla tendenser till identitetspolitik. Istället ska vi främja enighet och gemenskap mellan konstruktiva, hederliga människor som delar ambitionen att göra vår gemensamma tillvaro lite bättre. Oavsett kön eller hudton.

Henrik Vinge

Sammankallande för Sverigedemokraterna i Södermalm/Enskede/Årsta

ARTIKELN HANDLAR OM