ÅSIKT

Ett krav på samtycke förändrar ingenting

Debattören: Felaktiga föreställningar påverkar debatten om sexualbrott

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Lennart Strinäs, chefsrådman vid Malmö tingsrätt, skriver om kraven på samtycke och den övertro som ges de positiva effekterna av en sådan lagstiftning.
DEBATT

DEBATT. En statlig utredning kommer under hösten 2016 att föreslå flera ändringar i den svenska lagstiftningen om sexualbrott. Det mest omdebatterade förslaget rör införandet av ett samtyckeskrav. I den allmänna debatten finns det hos vissa en stark övertro på de positiva effekterna av en samtyckeslagstiftning. Jag tror att detta till stor del beror på otillräckliga kunskaper och felaktiga föreställningar.

Den 23 juli 2016 skrev t.ex. riksdagsledamoten Yasmine Larsson (s) i en debattartikel i Sydsvenskan att en samtyckeslag enligt hennes mening kommer att medföra fler fällande domar. I argumentationen för denna slutsats uttalar Yasmine Larsson att ”Problemet är att bevisbördan idag ligger hos offren.” och ”Genom ett samtyckeskrav läggs bevisbördan vid en rättegång på förövaren, som då måste bevisa att ett samtycke har skett, att de inblandade har sagt ja till sex.”

Bevisbörda är ett juridiskt begrepp som handlar om vem av parterna i en rättegång som ska bevisa ett visst förhållande. I brottmål är det alltid åklagaren som har den fulla bevisbördan för att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning som åklagaren påstår.

Principen att åklagaren har den fulla bevisbördan i brottmål är självklar och grundläggande i en rättsstat som Sverige. Principen gäller nu och kommer att gälla oavsett krav på samtycke eller ej. Vad Yasmine Larsson skriver om bevisbördans placering i mål om våldtäkt är därför fel, såväl vad gäller dagsläget som efter ett eventuellt införande av krav på samtycke. Det faktum att sexuella övergrepp alltid är fullständigt oacceptabla kan inte tas till intäkt för att lägga bevisbördan på någon annan än åklagaren.

Dessvärre sprids felaktigheter om sexualmål även från juristhåll. I en artikel i Metro den 5 juli i år uttalade advokaten Elisabeth Massi Fritz bl.a. att det i våldtäktsmål finns en ständig misstro mot offret och att det är ett evigt daltande med den tilltalade. Det är minst sagt häpnadsväckande uttalanden eftersom de helt saknar grund. Dessutom riskerar sådan felaktig information att i förlängningen leda till att det görs färre polisanmälningar om sexuella övergrepp.

Även om ett samtyckeskrav införs kommer rättegångarna att följa samma mönster som i dag. Åklagaren har alltså fortsatt den fulla bevisbördan och bevisproblematiken i dessa mål kommer att förbli oförändrad. Det innebär att bevisvärderingen i många av dessa mål även fortsättningsvis kommer att vara mycket svår och komplex. Det innebär i sin tur att det är ett felaktigt antagande att införandet av ett samtyckeskrav skulle leda till fler fällande domar.

Utredningen som arbetar med dessa frågor ska dock även lämna förslag på ett oaktsamhetsbrott avseende våldtäkt. Det säger sig självt att "oaktsamhet" är lättare att bevisa än "uppsåt" och en sådan lagändring skulle därför sannolikt leda till fler fällande domar i de situationer som nu är aktuella.

Det förs i debatten även fram argument om att det skulle ha en normerande effekt att skriva in ett krav på samtycke i lagstiftningen. Med andra ord skulle ett samtyckeskrav i lagstiftningen i positiv riktning påverka människors syn på sexuella relationer och nödvändigheten av samtycke.

Tanken är god men man ska nog ha väldigt klart för sig att de personer – som inte redan i dag förstår det helt självklara i att sexuell samvaro bygger på frivillighet, ömsesidighet och respekt – inte heller tillhör den kategori som i förstone låter sig påverkas av normerande lagstiftning. Effekten av ett samtyckeskrav skulle därmed bli mer symbolisk än normerande.

Lennart Strinäs

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM