ÅSIKT

Regeringen mörkar om vinst i välfärden

Debattören: Att siffertrixa om "övervinster" är omdömeslöst – och skadar Sverige

Regeringen, styrd av Vänsterpartiet, sjösätter nu ytterligare ett angrepp mot välfärdsföretagen och den valfrihet de erbjuder oss skattebetalare, skriver Johan Ingerö.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vart tredje läkarbesök, vart femte äldreboende, minst 220 000 skolplatser och 260 000 arbetstillfällen. Det är vad som ligger i potten när regeringen, styrd av Vänsterpartiet, nu sjösätter ytterligare ett angrepp mot välfärdsföretagen och den valfrihet de erbjuder oss skattebetalare. Utredaren Ilmar Reepalu sägs vara på väg att föreslå ett ”vinsttak” på åtta procent.

Syftet tycks inte vara att rakt av förbjuda välfärdsföretag – ingen regering vågar ta en direkt konflikt med så många väljare – utan att via omvägar skrämma bort företag från välfärdssektorn.

Förslaget är omdömeslöst och skadligt, både i sak och ur politisk synvinkel. En närmare granskning av regeringens retorik visar ett stort mått av både siffertrixande och ren partiegoism.

Regeringen påstår att femton miljarder kronor försvinner i vad de kallar ”övervinster”. Vad de inte berättar är att den siffran avser en tioårsperiod. Det handlar alltså inte om femton miljarder per år, utan om 1,5.

Nästa problem är att de företag som pekas ut inte enbart har kommuner som kunder. Flera av dem bedriver även annan verksamhet, till exempel rådgivning och utbildning riktad till andra företag. Ska även de intäkterna styras av staten? För det tredje är överskott helt nödvändiga för alla företag. Ett äldreboende som av någon anledning går dåligt ett år måste ha en reserv att ta av. Annars går boendet omkull och de äldre förlorar sina platser.

Det regeringen tycks vara på väg att föreslå är alltså varken möjligt eller önskvärt, såvida man inte vill utarma välfärden och återgå till 1980-talets stela och dyra monopol. Regeringen vet det. Stefan Löfven vet det. Det var därför han i sin första partiledardebatt våren 2012 slog fast att vinstbegränsningar ”inte låter sig göras”. Men nu vill han ändå göra just det. Varför? Det är här partiegoismen kommer in.

Ingenting talar för att regeringens linje går igenom. Allianspartierna har hela tiden motsatt sig den här sortens lösningar, och Sverigedemokraterna har varit ovanligt tydliga i sin kritik mot förslaget.

Därmed finns en majoritet mot det mesta som regeringen kan tänkas föreslå. Vi som sett Stefan Löfven förhandla vet att han ogärna tar till storsläggan så länge han tror sig kunna nå en uppgörelse. Hans plötsliga vinstmotstånd talar alltså för att han inte räknar med att vinna. Hela bråket är en kuliss, iscensatt av en regering som pressas av allt högre kostnader på välfärdsområdet och som förtvivlat söker efter syndabockar. Och vad passar bättre än en fantasifullt tecknad bild av giriga företagare hand i hand med diverse högerpolitiker?

Problemet med regeringens teaterföreställning är att enbart hotet mot välfärdsföretagen skapar osäkerhet för dem, för landets förskolebarn, skolelever och äldre.

Börskurvorna sjönk omedelbart när regeringens planer läckte ut. Det hotar både välfärdens kvalitet och många av de jobb som bekostar välfärden. Priset för en svag regerings taktikspel riskerar att bli mycket högt. Både för att verksamheter hotas och för att de verkliga problemen inom inte minst skolan hamnar i skymundan.

Vi skulle aldrig acceptera att vägar och broar vansköttes för att politiker inte ville betala företag med skattepengar. Vi borde sannerligen inte acceptera det när det gäller barn och äldre heller. Men detta är vad vinstdebatten handlar om. Den är ett cyniskt spel som speglar ett par partiers intressen – inte välfärdens.

Johan Ingerö

Ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Timbro

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.