ÅSIKT

Spåret som leder rakt in i polishuset

Debattören: Menar Palmeutredarna allvar – syna era hemliga kollegor inom Säpo

1996 anmälde tidigare Säpoanställd att hon dagarna efter mordet i en korridor i polishuset i Stockholm sett en man som hon nu kunde identifiera. Det var Anthony White. Palmeutredarna har hittills riktat sina blickar fel. De borde syna de hemliga kollegerna på Kungsholmen, skriver journalisten Lars Borgnäs.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. I sökandet efter Olof Palmes mördare har det så kallade Sydafrikaspåret tidvis kommit på tapeten, helt naturligt eftersom Olof Palme var en svuren motståndare till apartheidregimen. Motivet fanns där alltså, men även förmågan och kapaciteten att utföra attentat i stil med det på Sveavägen.

Under de första tio åren efter mordet visade utredarna anmärkningsvärt litet intresse för ett sådant spår. Men 1996 påstod polisöversten Eugene de Kock plötsligt inför sydafrikansk domstol att mordet på Palme hade beordrats av det egna landets regering, och han namngav vissa individer som skulle ha medverkat. Palmeutredarna for efter viss tvekan dit och hörde sig för. De kom dock ingen vart den gången.

I april förra året kom spåret åter upp till ytan. I ett återutsänt Rapportinslag från Arlandas utreseterminal, filmat morgonen efter mordet, syntes en man klädd i mörk rock som stod i kö framför passkontrollen. Han sågs bara snett bakifrån men tycktes förete viss likhet med de Kock.  

Upptäckten väckte stor uppståndelse, även internationellt, och Palmeutredarna blev intresserade. Hade de Kock varit på plats i Sverige när mordet skedde, trots att han själv förnekade detta? Utredarna satsade därefter enligt egen uppgift stora resurser  på att försöka klargöra om det verkligen var han som syntes på filmen.

Stora resurser sattes alltså in, men på fel sätt. En enkel åtgärd hade visat att det handlade om ett villospår. Det som syntes i nyhetsinslaget var nämligen bara en liten del av det som hade filmats på Arlanda. Men utredarna bad inte att få ut råmaterialet från Sveriges Television.

Jag har sett råmaterialet. Av det framgår att det inte är den då 37-årige Eugene de Kock som står i kön. Sekunderna före det avsnitt som visades i Rapport vänder mannen ansiktet mot kameran. Han liknar inte alls de Kock. En liten stund senare speglas hans huvud i passkontrollörens glasruta. Mannens öra har en helt annan form än de Kocks. Vi hör kontrollören läsa från passet: "361031-svensk". Alltså tolv år äldre än de Kock. Mannen får tillbaka passet och säger: "Tackar".

Polisen hade inte behövt satsa stora resurser för att kunna avskriva det uppslaget. Men det betyder inte att Sydafrikaspåret är ointressant. Utredarna borde dock titta åt ett annat håll när de synar det.

1996 anmälde en före detta anställd vid Säpo att hon dagarna efter mordet i en Säpokorridor i polishuset i Stockholm sett en man som hon nu, tio år senare, kunde identifiera.

Det var Anthony White, den rhodesiske legosoldat som utpekats – bland annat av de Kock – som inblandad i mordet. White kom enligt kvinnan gående, klädd i jeans och vit t-shirt, mellan två kostymklädda Säpomän. De gick in i den hiss som går rakt ner i garaget, Säpos "hemliga" hiss. White såg trött ut. Kvinnan la märke till honom eftersom han utgjorde en ovanlig syn i lokalerna. Han såg dessutom bra ut, tyckte hon.

1996 visades Whites porträtt i Rapport i samband med de Kocks framträdande inför domstolen. Kvinnan kände omedelbart igen honom. Hon ringde upp dåvarande Palmeåklagaren Jan Danielsson.

Danielsson sa att han skulle återkomma. Men det gjorde han inte. Kvinnan skickade senare ett brev om sina iakttagelser (hon hade även upplevt andra saker av intresse) men fick ingen reaktion från utredarna. Möjligen berodde det på att det gällde Säpo.

Lika illa gick det med det tips som lämnades in av Civilförsvarsförbundets generalsekreterare Karl-Gunnar Bäck, tidigare korrespondent för Aftonbladet i London. Han kontaktades dagarna efter mordet av en betrodd brittisk källa som upplyste om att bakom mordet låg en grupp bestående av svenska affärsmän, sydafrikansk säkerhetstjänst och en man från svenska säkerhetspolisen, Säpo.

Bäck talade in tipset på band och lät lämna det till Säpo i Uppsala. Där försvann det och återfanns aldrig. Detta har bekräftats i den statliga Granskningskommissionens rapport.

Att personer inom Säpo kan ha haft ett finger med i attentatet på Sveavägen, tillsammans med Sydafrika, är ingen omöjlighet. Stämningarna mot Olof Palme inom delar av Säpo var lika hätska som i Pretoria.

Motiv saknades alltså inte, resurser inte heller. Endast Säpo kunde exempelvis med säkerhet veta att Olof Palme inte hade några livvakter den där fredagskvällen i februari 1986. Och att hålla reda på hur Palme rörde sig var Säpos uppgift. De skulle ju skydda honom.

Om Palmeutredarna menar allvar med att vilja satsa resurser på Sydafrikaspåret ska de sluta leta på Arlanda.

De bör i stället syna sina hemliga kollegor inom Säkerhetspolisen.

Lars Borgnäs, journalist

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.