Aftonbladet
Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör

Vi måste hjälpa oskyldigt dömda

Claes Sandgren: Inrätta en oberoende klagoinstans som kan besluta om resning

En oskyldig person kan dömas till fängelse utan att domstolen gjort något fel, enligt Claes Sandgren, professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet.   En oskyldig person kan dömas till fängelse utan att domstolen gjort något fel, enligt Claes Sandgren, professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet. Foto: Robin Lorentz-Allard

En norsk vetenskaplig studie fann att minst 15 oskyldiga personer döms i Norge varje år. Man kan inte utan vidare föra över dessa siffror på Sverige, men finns det skäl att tro att vårt rättsväsende är bättre än det norska?

Det finns en lång rad felkällor att beakta.

En oskyldig person kan dömas till fängelse utan att domstolen gjort något fel. Skälet är att domstolen dömer på det material som föreläggs den och detta material kan vara bristfälligt på många vis.

Kriminaltekniker kan göra misstag liksom experter, såsom tydligen de professorer som uttalade sig om påstådda benrester i ett av målen mot Thomas Quick. Rättsläkare kan blanda samman prover. Åklagare kan svika sin objektivitetsplikt. Handlingar kan vara förfalskade och polis kan gömma undan bevismaterial som talar till den misstänktes fördel. Den misstänkte kan ha erkänt utan att vara skyldig. Försvararen kan ha gjort en svag insats.

En annan felkälla är att en domstol ska fälla den misstänkte om dennes skuld är ställd ”utom rimligt tvivel”. Domstolen behöver alltså inte vara helt säker på sin sak utan 95 procent är tillräckligt, om man ska försöka uttrycka beviskravet i siffror. Det krävs alltså inte att skulden är ställd ”utom allt rimligt tvivel” som påstås ibland, senast av justitiekanslern i Dagens Juridik (20/1 2010). Skulle full , hundraprocentig, visshet krävas så skulle mycket få personer kunna dömas.

Till allt detta kan läggas att domstolen kan ta fel, till exempel tro på ett vittne som ljuger, ställa för lågt beviskrav eller feltolka lagstiftningen. Domstolarnas ökade arbetsbelastning under senare år försämrar också deras möjligheter att pröva målen så grundligt som är önskvärt.

Ett tecken på den osäkerhet som råder är att ledamöterna av en domstol ofta är oeniga och att högre instans ofta ändrar en lägre instans dom. Det är kanske inte så konstigt om man tänker på att tingsrätten består av tre amatördomare (nämndemän) och bara en domare som är utbildad att pröva bevisning. En person som fälls av Högsta domstolen kan ha blivit frikänd av fyra gånger fler domare än de som funnit honom skyldig. Det råder för övrigt stora skillnader mellan tingsrätter i fråga om sannolikheten för att dömas till fängelse.

Hur det ligger till i fråga om Ari Mattinen (AB Debatt 24/3) vet jag inget om. Inte heller i fråga om Billy Butt eller Thomas Quick. Men detta slag av personer kan inte avfärdas som rättshaverister. I själva verket manar felkällorna till ödmjukhet.

Det är därför som möjligheterna att få resning bör förbättras. Man kan här gå flera vägar.

 En är att sänka kraven för att en förundersökning ska kunna tas upp på nytt liksom att göra det lättare för en dömd att få hjälp med att göra en resningsansökan.

 En annan vore att inrätta en oberoende klagoinstans, såsom i till exempel Danmark, England och Norge. Sådana organ kan utreda befarade fall av misstag så att dömda inte ska vara beroende av enskilda personers eller mediers ingripande. De kan också besluta om resning. Men det är naturligtvis alltid domstol som till sist prövar målet på nytt.

 Ytterligare en väg att gå vore att ändra kriterierna för resning. Det kunde ske genom att kravet på nya omständigheter eller nya bevis som resningsgrund ställdes lägre. Det kunde även ske genom att domstolen fick en vidgad möjlighet att bevilja resning i de fall som den finner det sannolikt att den dömde är oskyldig, något som skulle innebära en mindre formell prövning än den som görs i dag.

Ari Mattinen, som är dömd till fängelse på livstid, har fått två ansökningar om resning avslagna av Högsta domstolen, den första med tre röster mot två. Med en liberalare ordning för beviljande av resning skulle Mattinen mycket väl ha kunnat få resning. Skulle det ha kunnat gynna sanningen? Det är väl bara Mattinen själv som har ett säkert svar på den frågan.

Claes Sandgren

Bloggat om rättssäkerhet

  Rika har gräddfil

”Någon gräns [för när skattebetalarna ska stå för en resning] måste finnas. Men gränsen måste nog dras om. De nuvarande reglerna medför uppenbara rättssäkerhetsbrister för alla som inte är rika. Oavsett partifärg brukar det råda enighet om att vi skall vara lika inför lagen och domstolen, oberoende av vår sociala status.” skriver Mårten Schultz .

  Journalisterna gör jobbet

Saxat ur bloggen Cattas lilla värld:

”Rättsväsendet består av människor, människor gör misstag och vissa människor begår medvetet fel. Det är inte rimligt att det ska kunna kosta människor en livstid. /.../ Hannes Råstam har granskat flera fall och lyckats få oskyldigt dömda friade genom sitt grävande, men ska vi ha en rättsstat där journalister är de som ska göra rättsväsendets arbete? Det börjar faktiskt dra åt det hållet.”

    Bloggredaktör: Ulrika Lundberg

SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet