ÅSIKT

Polisens arbetsmetoder är inte försvarbara

Civil rights defenders: Dags att Beatrice Ask stoppar dödsskjutningarna

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Kritik har riktats mot polisen efter en dödsskjutning av en man i Uppsala.

Dödskjutningen i Uppsala denna vecka är ytterligare en i en lång rad polisskjutningar som resulterat i att personer dött.

Från att i genomsnitt en person per år skjutits ihjäl i samband med polisingripanden har antalet ökat markant. Under 2013 sköts fyra personer ihjäl och i år har redan två personer fått sätta livet till.

Det är en tydlig och oroande trend vi ser. Samtidigt slår polisen ifrån sig och hävdar att de i varje enskilt fall agerat enligt regelboken.

Vi i Civil Rights Defenders har under lång tid pekat på allvarliga brister som bidrar till att personer dör i samband med polisingripanden. Det regelverk som reglerar användningen av skjutvapen är otydligt och uppfyller inte Europakonventionens krav på att våldsanvändning ska vara absolut nödvändig.

Det faktum att polisen använder skjutvapen i nödvärn och med stöd av regler som är avsedda att reglera privatpersoners rätt till självförsvar är också problematiskt. Mot bakgrund av polisens våldsmonopol och skyddsplikt måste det ställas högre krav på polisen i fråga om våldsanvändning än för andra.

Ett annat problem är att den ammunition som polisen använder sig av, så kallade dumdumkulor, expanderar vid träff och orsakar svåra invärtes skador med ökad risk för dödlig utgång.

Ammunitionen är sedan 1899 förbjuden i krig eftersom den orsakar oförsvarligt lidande. Det lidande som är oförsvarligt i krig borde vara oförsvarligt även i fredstid. Ändå har polisen argumenterat för behovet av ammunitionen.

Det är också uppenbart att det finns brister i polisens arbetsmetoder och hur polisen hanterar situationer med beväpnade personer. Personer som lider av psykisk sjukdom är klart överrepresenterade i dödsstatistiken och det är tydligt att polisen saknar rutiner och utbildning för att hantera de speciella förutsättningar som råder vid ingripanden mot psykiskt sjuka.

Vad som framkommit om dödskjutningen i Husby förra året och det faktum att åklagaren valt att väcka åtal mot en polisman för vållande till annans död alternativt tjänstefel för den dödsskjutning som ägde rum i Varberg förra året, pekar också på tydliga brister.

Svensk polis har under de senaste åren utrustats med bland annat distraktionsgranater, pepparspray och expanderbara batonger.

En del av argumentationen för ytterligare vapen har varit att minska polisens användning av dödligt våld. Så har det uppenbarligen inte blivit i praktiken.

Det krävs nu andra åtgärder för att vända utvecklingen och för att säkerställa att ingen ska behöva sätta livet till i samband med polisingripanden.

Frågan måste lyftas från polisen och det är dags för regeringen att ta sitt ansvar. I ett första skede måste Justitieminister Beatrice Ask omgående tillsätta en utredning för att identifiera orsakerna till det ökande antalet dödsskjutningar och formulera åtgärder som krävs för att vända utvecklingen.

En person som skjuts ihjäl per år är en för mycket; att fyra dör under ett år är ett oacceptabelt misslyckande som måste rättas till.

Robert Hårdh

chef Civil Rights Defenders

John Stauffer

chefsjurist Civil Rights Defenders