ÅSIKT

Alla behöver vi fuck off-pengar

Timbro: Den svenska modellen gör staten rik och medborgarna till radhusproletärer

Foto: GUNNAR SEIJBOLD
En buffert skulle lätta den ekonomiska bördan hos många men i Sverige är det svårt att jobba ihop ett kapital enligt Maria Rankka. Bilden är arrangerad.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I en ny undersökning som United Minds gjort på uppdrag av Timbro om vad som är de viktigaste förutsättningarna för trygghet är det fler som svarar att det är viktigt att ha pengar på banken om något skulle hända, än att ha en fast kärleksrelation. Fler svarar att det är viktigt att kunna försörja sig själv än att ha tillgång till ett frikostigt välfärdssystem. Pengar på banken innebär trygghet.

Vi vet sedan tidigare att tillgång till pengar leder till en stärkt frihetskänsla och att personer som uppger att de har 100 000 kronor eller mer är mer benägna att säga upp sig och leta efter ett nytt arbete om de tycker att chefen är knäpp eller arbetsuppgifterna tråkiga. Människor som inte har några pengar sparade knyter oftare handen i byxfickan, härdar ut och/eller blir sjuka. Pengar ger en fuck off-attityd som gör att vi tar mindre skit och vågar mer. Vem minns inte hur den nyblivne lottomiljonären Åke i reklamen gav chefen fingret när han krävde helgarbete med kort varsel.

Lika slumpartat som det var att just Åke vann, är det i verkligheten. Det finns i Sverige i princip inget samband alls mellan arbetsinkomster och förmögenhet. Det går alltså inte att jobba ihop ett kapital. Man måste vinna på Lotto, i bostadslotteriet eller ärva pengar. I det perspektivet har de inkomstskattesänkningar som genomförts de senaste åren varit positiva, men det räcker inte.

Problemet i Sverige är att vi byggt upp ett system som gjort staten rik och oss medborgare till radhusproletärer. Vi bor och äter bra, men vi har sällan några egna tillgångar.

Hälften av alla svenskar har en nettoförmögenhet under 60 000 kronor, värdet av bostad inkluderat. Många är skuldsatta och var femte hushåll kan inte hantera en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. Vi måste gå till den rikaste tiondelen av befolkningen för att ens komma i närheten av några årslöner på banken. De flesta som har någon förmögenhet att tala om börjar närma sig pensionsåldern. Under de aktiva åren när man bildar familj, gör karriär och startar företag lyser pengarna med sin frånvaro. Samtidigt förvaltar staten en mångmiljardförmögenhet. Det är lite som att bo i ett slott och äta burkravioli. Fuck off-pengar handlar om mer än att ha en regelbunden lön som det går att leva på. Det handlar om ägande och om värdighet. Det handlar om att ha tillräckligt med kapital för att kunna bygga upp en buffert som minskar vårt beroende av andra, oavsett om det är politiker eller arbetsgivare. Det är ovärdigt att människor ska stå med mössan i hand och fjäska för Försäkringskassan, det vore mycket bättre om vi var tillräckligt stöttåliga för att klara tillfälliga svackor på egen hand.

I ett välfärdssamhälle bör de allra flesta kunna leva på sin lön. Jag skulle dock vilja gå längre och säga att de allra flesta också borde kunna bygga upp ett kapital, en buffert, som minst motsvarar ett halvt till ett års lön.

Pengar är ingen garanti för lycka. Brist på pengar leder däremot ofta till olycka. Min enkla poäng är att pengar ökar våra möjligheter att kunna utvecklas som fria och självständiga individer.

Vi har som sagt byggt upp en enorm offentlig förmögenhet i vårt land. Det finns ingenting som säger att denna förmögenhet inte skulle kunna skiftas över från staten till medborgarna. De senaste trettio åren har ett stort antal statliga bolag avyttrats. Varför inte dela ut de statliga bolagen, helt eller delvis, till medborgarna antingen i form av aktier eller kontanta medel?

Ta Vattenfall till exempel. Om aktierna i bolaget delas lika mellan alla svenskar skulle varje medborgare få aktier som i dag uppskattas vara värda mellan 40 000 och 50 000 kronor. Det skulle innebära nästan 200 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Var och en skulle sedan själv kunna bestämma om de vill behålla aktierna eller sälja dem vidare.

Utdelningen av Vattenfall eller andra statliga bolag skulle ge svenskarna möjligheten att lägga grunden till ett eget kapital. I dag saknar många detta, och det får konsekvenser som ofrihet i vardagen och stort beroende av politiska beslut.

Maria Rankka

ARTIKELN HANDLAR OM