Aftonbladet
Dagens namn: Matteus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör

Svenskt Näringsliv hånar de arbetslösa

Aron Etzler: Oseriös rapport skyller klyftorna i samhället på ovilja att arbeta

I det blå? Urban Bäckström, vd för Svenskt näringsliv, borde förstå att det är ett hån att kalla arbetslöshet eller förtidspension för fritid, menar Aron Etzler.   I det blå? Urban Bäckström, vd för Svenskt näringsliv, borde förstå att det är ett hån att kalla arbetslöshet eller förtidspension för fritid, menar Aron Etzler. Foto: MAGNUS WENNMAN

För trettio år sedan, 1980, skickade Sveriges Arbetsgivareförening, SAF ett brev till Sveriges regering med en lång önskelista. På den stod större löneklyftor och mer prestationslön, större utdelning till aktieägarna, sänkta marginalskatter och försämrad sjukförsäkring. Det var en mycket framgångsrik kampanj, eftersom det mesta trettio år senare är genomfört. Ett resultat är att inkomstklyftorna i Sverige har ökat ända sedan 1982, enligt SCB. Och SAF, som i dag heter Svenskt Näringsliv, fortsätter arbeta. En av deras senaste framgångar är att chefer och direktörer fortsätter att öka sina löner mitt i den ekonomiska krisen.

Dagens Arbete har granskat inkomstutvecklingen för 104 styrelseledamöter i sju arbetsgivarorganisationers styrelser.

I genomsnitt höjdes direktörernas löner med 18,8 procent eller 47 726 kronor i månaden mellan 2006 och 2008. Industriarbetarnas löner ökade med 7,8 procent eller 1 600 kronor under samma period.

Detta är alltså löneutvecklingen för Svenskt Näringslivs egna direktörer.

Men Svenskt Näringsliv ägnar sig inte bara åt att öka klyftorna i Sverige, utan också åt att skylla ifrån sig ansvaret för detta.

Ett av de senaste försöken är Fabian Wallens och Timo Sanandajis debattartikel i Aftonbladet, ”Marx hade fel – rika jobbar mer”. Artikeln är baserad på en rapport med 10 år gammalt material som antingen är rysligt illa genomförd, eller helt enkelt tänkt att lura läsaren.

För att komma fram till resultatet att de fattiga jobbar för lite kallar nämligen Wallen och Sanandaji arbetslöshet, förtidspension, sjukfrånvaro och deltidsarbete för fritid. Den som läser rapporten får inte ens reda på hur stor andel av fattiga och rika som inte arbetar av dessa skäl, trots att det är helt avgörande för slutsatserna.

Det är nämligen väl känt sedan tidigare att arbetslöshet, förtidspension, sjukfrånvaro och deltidsarbete är vanligare bland låginkomsttagare. I många fall finns ju dessutom en direkt koppling – man får till exempel väldigt låg inkomst av att vara sjuk länge.

Men eftersom Wallen och Sanandaji valt att mörka den statistiken får läsaren intrycket att låginkomsttagare som har arbete hellre är lediga än att arbeta.

Men denna klantiga rapport lyckas också bevisa raka motsatsen till vad författarna syftar till.

I figur 3, sidan 23, kan vi se att de stora skillnader i inkomst som finns, inte alls har med antalet arbetade timmar att göra, utan med skillnader i lön. Det är helt omöjligt för fattiga människor att komma ikapp de rika genom att arbeta mer.

Man kan förstå varför rapportförfattarna inte vill gå på djupet utan hellre tar fram tio år gammal statistik och gafflar om Karl Marx. Rapportförfattarnas mentala hangup på Karl Marx liknar besatthet. Marx ligger inte bara bakom hela synen på arbete och rättvisa i Sverige i dag. Karl Marx har till och med gett politiker i Reinfeldts regeringsallians deras syn på arbete. Kanske har han gjort Barack Obama till kommunist också, vem vet?

Jag har en nyhet för er: de flesta människor vet mycket väl varför rika blivit rika och fattiga fortsätter vara fattiga, och de har lärt sig detta utan att läsa Marx och på ett helt annat ställe än universitetet. Det kallas arbetslivet.

Om man befinner sig där ser man ofta människor som arbetar mycket hela sitt liv utan att någonsin bli speciellt rika. Man ser också ganska snabbt att det finns många som arbetar deltid, inte för att de själva valt det, utan för att deras arbetsgivare inte ger dem heltid. Man begriper sannolikt också att det är lättare för en person med styrelsemöten och middagar som huvudsysselsättning att arbeta till 74 års ålder, än det är för en byggarbetare.

Om man befinner sig i arbetslivet, och inte på ett teoretiskt moln av siffror, förstår man att det är ett hån att kalla arbetslöshet eller förtidspension för fritid.

Ska jag vara skadeglad över att Svenskt Näringsliv inte, trots alla sina miljarder, lyckats attrahera mer begåvade analytiker? Eller skall jag vara ledsen över att den här helt oseriösa rapporten fått utrymme? Jag är hellre det första. Fortsätt jobba, killar. Övertygar den här rapporten någon som inte redan tycker som ni, då äter jag upp min hatt. Håll er borta från det riktiga arbetslivet utanför tankesmedjor och Svenskt Näringsliv, bara. Det kommer att krossa er världsbild.

Aron Etzler
SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet