ÅSIKT

KD måste våga vara tydliga om aborter

Debattören: Ett misstag att inte ta en intern debatt om abort och hbt-frågor

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: SCANPIX
Kristdemokraternas försök att inta högerflanken har skrämt bort många väljare, skriver dagens debattör.

I dag samlas Kristdemokraterna i Almedalen. Partiet får i opinionsmätningar cirka 4,5 procent. Men varför lyfter det inte till 1998 års valresultat på 11,8 procent?

Vi har en partiledare som i rollen som socialminister fått igenom en tandvårdsreform, som Göran Persson bara drömde om. Äldreminister Maria Larsson har markant lyckats förbättrat kvaliteten i äldreomsorgen och Mats Odell som finansmarknadsminister har lyft etik och moral bland näringslivets toppar i samband med finanskrisen. Och många sympatiserar med Kristdemokraternas hjärtefrågor om barn och äldre. Men ändå går det trögt i väljarkåren. Varför?

En del förklaras av att det stora partiet, Moderaterna, tar hem segrarna för alliansens politik. De har ansvaret för arbetsmarknads- och finansdepartement. Och det är jobben och ekonomin som till stor del slutligen avgör folks val.

Men kanske är det också så att Kristdemokraterna försökt att inta högerflanken som Moderaterna lämnade öppet när de gick mot mitten. Och i högerutrymmet finns inte så stor potential. Frågan är om inte partiet smalnat av röstunderlaget i stället för vidgat det. Många socialdemokrater lockas av Kristdemokraternas tal om familj, solidaritet med svaga grupper, trygg vård och omsorg, en skola där inget barn lämnas efter och där man betonar etik och moral. Partiets kärnfrågor skulle med lite modernisering kunna locka väljare även på vänsterflanken. Men frågan är om vi vågar se oss själva som ett stort parti, eller är det bara en dröm att bli lika inflytelserika som de stora breda statsbärande kristdemokratiska partierna i Europa?

I partiets valanalys, efter valet 2006, såg valanalysgruppen allvarligt på nedgången i röstetalet. Visserligen hade partiledare Hägglund i valets slutskede lyckats locka nya väljare och lyfte partiet. Men sammantaget betonade de att vi inte lyckades nå storstadsväljarna, att vi fick sämst omdöme i mätningar gällande förmåga att styra landet och att partiet borde arbeta vidare med abort och hbt-frågor, sådant som gör att ”partiet tvingas ägna oproportionerligt stor del av den politiska debatten för att försöka förklara sin ståndpunkt i dessa frågor”.

Valanalysgruppen menade att partiet måste ta en ”klar och tydlig ställning: en ordentlig intern debatt om partiets hållning i dessa frågor”. Först då kan vi nå ut med vår politik om värdegrundsfrågor, etik och moral. Och kanske är det just den debatten som inte tagits, i ambitionen att försöka hålla ihop partiet. För den är viktig, eftersom tro och religion lätt kopplas ihop.

I partiets principprogram står tydligt och klart att vi är ett icke-konfessionellt parti som skiljer på tro och politik. Vi hämtar inspiration från den kristna idétraditionen, men vår politik ska omfatta alla medborgare oavsett religion, kön eller sexuell läggning.

Detta innebär inte att vi ska skjuta ifrån oss de kristna väljarna. Dem ska vi absolut fortsätta värna om. Den gruppen är inte homogen, men vill i huvudsak att vi slåss för familjen och för svaga grupper i samhället. Missbruks-, flykting- och biståndsfrågor är exempel på frågor som engagerar. Allt detta står partiet för och ska förstärka. Men det får gärna breddas så att vi lockar den breda kristna väljargruppen som röstar både åt höger och vänster.

Valanalysgruppen hävdade vidare att man skulle ”slipa av kanterna och ta fram en familjepolitik som uppfattas som mer modern”. Många tror att vi bara talar om kärnfamiljen. Men i partiets principprogram står att ”familjer kan se olika ut”. Och jämställdheten då? Kan den lämnas utanför familjen? Nja, enligt principprogrammet ska familjen själva bestämma över sin barnomsorg men det står också att ”jämställdhet börjar i hemmet”. En modern familjepolitik som kombinerar valfrihet och jämställdhet i både tilltal och konkreta förslag skulle locka många storstadsväljare.

Förr motarbetade Kristdemokraterna pryl- och konsumtionssamhället och hade ett starkt miljöengagemang. Många ansåg då partiet som bakåtsträvande och utvecklingsfientligt. I dag är det just detta många unga vill tala om. Om djupare värden som gemenskap och ansvar för kommande generationer. Kanske behöver inte partiet göra mer än att just modernisera sina kärnfrågor för att locka fler.

FAKTA

Desirée Pethrus Engström, 51. Riksdagsledamot (KD) och före detta förbunds- ordförande för Kristdemokratiska kvinnoförbundet.

I dag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. Partiet pendlar runt riksdagsspärren i opinionsmätningarna. Nu måste vi moderniseras, skriver riksdagsledamoten Desirée Pethrus Engström.

Desirée Pethrus Engström