ÅSIKT

"Bra skott Göran, men det är stolpe ut”

Aftonbladets retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar Almedalstalen – i kväll: Göran Hägglund

DEBATT

Sist ut av alliansens ledare att elda väljarna i Almedalen var Kristdemokraternas Göran Hägglund. Här är retorikexperten Elaine Bergqvists analys av KD-ledarens insats:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Elaine Bergqvist.

Huvudbudskap: ”Vi behöver ett mänskligare Sverige”, ”Vi kristdemokrater är inget liberalt parti, vi är det kristdemokratiska – det välorienterade partiet i svensk politik”, ”Vilken dag som helst, i vilken välfärdsfråga som helst. Vi blir bäst i test!”

Helhetsintryck: Det var en samlad Hägglund som klev upp bakom talarstolen och bakom två teleprompters. Han var inte lika pigg och taggad som under förra årets Almedalstal, talet var heller inte lika bra som då. Men han lyckades ändå locka till fler skratt än någon annan partiledare gjort här. Han bjöd på metaforer och liknelser, fotbollsplanen var en del av talet han kunde leka med länge. Publiken skrattade när han avfyrade med: ”Vänsterskruvar”, ”I laget finns många rutinerade bänknötare” och ”Laget förfinar filmningar i det mediala gröngräset”.

Kroppsspråk: Kroppsspråket blev statiskt på grund av de högteknologiska finesserna och kanske att han varit sjuk. Hägglund tittade mest till höger och vänster på sina prompters. Han är den första som använt det i Almedalen. Trots att han stod stilla gav hans röst ändå viss känsla till talet.

Återkommande ord/fraser: ”Verklighetens folk”, ”vänstern”, ”ofrihetschocken”, ”välfärd” och ”Jag vill se ett Sverige”.

Bevingade ord: Hela sista delen av talet var en bevingad del då han verbalt ”flög” och började visionera om ett Sverige han ville se. Många anaforer (upprepningar) likt Martin Luther Kings ”I have a dream”, fast utbytt till ”Jag vill se ett Sverige”. ”Jag är stolt över att inte ha köpt bilfabriker utan vingar för pengarna”. ”Och så att de egna inte i tid och otid ger varandra högsta hedersbetygelsen – rött kort”.

Argumentation: Hans argumentation bestod mest i att sänka de rödgrönas bedrifter. ”De satsade 46 miljarder på att förkorta köerna under 2000-talet... Köerna blev längre”, ”År 2002 lovade de 10 000 nya platser i äldreboenden, platserna blev 10 000 färre”.

Undantaget var ett då han föreslog en lagstadgad garanti om att ingen ska behöva vänta mer än fyra timmar på akuten.

Retoriska giftpilar mot alliansen: ”Vänsterkanten använder det ena skruvade inlägget efter det andra”. ”Peter Eriksson sa valfrihet är bra – men inte om folk väljer fel”. ”Som ett eko från en sandlåda nära dig har de deklamerat: (med barnslig röst) Oavsett vad ni satsar på välfärden så satsar vi 12 miljarder mer”.

Fallgropar: Hägglunds styrka kan också ibland bli hans svaghet. Han är skämtsam och lyckas avfyra en hel del retoriska giftpilar och poänger mot de rödgröna. Det skulle vara häftigt om han kunde använda samma humoristiska retorik till sina förslag för Sverige. För humor och allvar är ett mäktigt vapen när man vill övertyga.

Vi fick inte så konkreta förslag på vad Kristdemokraterna vill göra för Sverige. Liknelsen om fotbollsplanen fick helt enkelt för mycket plats i talet. Så, snyggt skott Hägglund, men tyvärr blev det stolpe ut.

Elaine Bergqvist