ÅSIKT

Att gynna aktieägare minskar inte barnfattigdomen

Ekonomisk trygghet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Tre moderater föreslår sänkt skatt på sparande för att motverka barnfattigdom och utanförskap. Det är med förlov sagt riktigt fräckt. Fräckt för att det inte alls får de effekter som moderaterna låtsas. Och fräckt för att de antagligen är väl medvetna om det.

De kraftiga skattesänkningarna har hittills inte landat i plånboken hos dem som har det sämst, tvärtom.

När M nu tar nya tag för att sänka skatten på sparande kan man vara säker på att den skeva fördelningsprofilen håller i sig.

Man skriver om det kommande investeringssparkontot som en väg att sänka skatten för småsparare. I själva verket är risken avsevärd att ett sådant system ökar beskattningen av det lågrisksparande som utmärker människor med lägre inkomster.

Investeringssparkontot är närmast designat för att gynna de som tar stor risk och som köper aktier på börsen. Att gynna direkt aktieägandet men missgynna räntefonder är inte så begåvat om man vill förbättra för människor med litet sparande. Ändå är det så verkligheten ser ut bakom den moderata retoriken.

Det är inte fler skattesänkningar för höginkomsttagare och kapitalägare som behövs. Ska vi bygga Sverige starkt måste vi investera i framtiden. Långtidsarbetslösa behöver utbildning, näringslivet behöver kompetent personal. Arbetstagare måste kunna lita på att tågen går och föräldrar kunna få en förskoleplats. Visst går det att minska barnfattigdomen och långtidsarbetslösheten. Men inte genom att sänka skatten på aktiesparande.

Fredrik Olovsson
Riksdagsledamot (S) i skatteutskottet

ARTIKELN HANDLAR OM