ÅSIKT

Alliansen fortsätter slösa skattepengar

Debattörerna: Den politiska adeln växer – och tjänar allt mer

kålsupare Regeringen kritiserade Göran Persson och Socialdemokraterna för att slösa med våra skattepengar. Men Fredrik Reinfeldt och hans allierade gör samma sak – fast mycket värre, menar dagens debattörer.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi var många som hoppades att regeringsskiftet 2006 skulle innebära ett stopp för slöseri med skattepengar. Tyvärr hade vi fel. Inte minst de senaste turerna kring Tillväxtverket visar detta.

När Skattebetalarnas förening nu startar ett omfattande projekt för att granska slöseri med skattepengar kommer vi att granska kommuner och landsting, myndigheter och EU-projekt.

Men det var självklart att börja med regeringskansliet. Inte därför att det rör sig om stora pengar utan för att det har en stark symbolisk innebörd.

Inför valet 2006 kritiserade ­alliansen Socialdemokraterna för slöseri med skattepengar på en rad områden.

”Regeringskansliet har expanderat avsevärt under de senaste åren. Vi anser att det finns skäl att hålla tillbaka Regeringskansliets expansion” hette det i Moderaternas budgetmotion.

Facit efter sex år med Fredrik Reinfeldt som statsminister är tvärtom. I stället för den utlovade besparingen på 560 miljoner kronor har utgifterna ökat med 667 miljoner kronor. Snabbast ökning har skett på statsrådsberedningen, som blivit 100 procent dyrare sedan 2006.

Trots att Reinfeldt tog över Göran Perssons utsydda kostym räckte den alltså inte till, utan har blivit ännu större för att rymma statsministern och hans medarbetare.

Antalet politiskt anställda på regeringskansliet har ökat med 30 procent. Det handlar alltså om ministrarnas politiskt rekryterade medarbetare, som statssekreterare, politiskt sakkunniga och pressekreterare.

Personalkostnaderna har ökat med 472 miljoner kronor mellan 2006 och 2011, eller 18 procent per årsanställd. Under samma period har en grundskollärares lön ökat med tolv procent, lika mycket som en polis, medan en sjuksköterska i äldreomsorgen har fått 13 procent högre lön.

Staten ska inte vara löne­ledande, enligt regeringens egen ­arbetsgivarpolitik. Men vissa är uppenbarligen mer jämlika än andra.

Statistik som Saco tagit fram åt oss visar att de politiskt anställda har fått betydligt kraftigare ­löneökningar än opolitiska tjänstemän. Den genomsnittliga ­lönen för en politiskt sakkunnig är i dag 42 000 kronor och för pressekreterare 44 000 kronor. Flera har fått kraftigt höjda löner efter att ha blivit befordrade det senaste året.

Inför valet 2006 kritiserade ­alliansen Socialdemokraterna för statlig opinionsbildning. ”Vi ser med oro på att allt fler myndig­heter använder en ökande andel av sina resurser åt politisk opinionsbildning och lobbying”, skrev alliansens granskningsgrupp i en rapport. Några exempel var Folkhälsoinstitutet, Ungdomsstyrelsen och Diskrimineringsombudsmannen. Sju år senare finns dessa kvar.

Landsbygdsdepartementet driver ”Matlandet Sverige”, där opinionsbildning är en viktig del. Och så har vi då Tillväxtverket, som skapat opinion för privat vård och kvinnligt företagande. Ironiskt nog kritiserades dess ­föregångare Glesbygdsverket av alliansen för just statlig opinionsbildning.

Och det stora slöseriet med myndigheter som Tillväxtverket är egentligen inte med extrema representationen – utan att denna typ av myndigheter alls finns kvar. Det finns mycket lite­ som ­tyder på att medborgarna får utväxling på sina pengar. För att spetsa till det är det nog så att ­representationsutgifterna varit det mest tillväxtbefrämjande som den myndigheten åstadkommit.

Inför valet 2006 kritiserade alliansen Socialdemokraterna för att hålla sina egna om ryggen. Visst har utnämningspolitiken reformerats. Men lika visst är att alliansens allierade i hög utsträckning utsetts till generaldirektörer, landshövdingar och utredare av olika frågor. Alliansens granskningsgrupp hävdade 2006 att det ”uppstått en nomenklatura – en politisk klass – för vilka särskilda­ moraliska normer och regler ­anses gälla”.

Sex år senare är skillnaden att den politiska adeln har utökats med de borgerliga. Behovet av att granska dem är tyvärr minst lika­ stor.

Robert Gidehag

Martin Borgs

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Robert Gidehag, vd, Skattebetalarnas förening. Martin Borgs, Slöseriombudsman, Skattebetalarnas förening.