Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
[email protected]
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör

Läkarna sviker apatiska barn

Barnläkaren Göran Bodegård kritiserar läkarkåren: Har ersatt etik med politik

Foto: Magnus Wennman

Flera hundra flyktingbarn i vårt land utvecklade i början av 2000-talet ett tillstånd med kontaktstörning, uppgivenhet och funktionsbortfall som kunde vara livshotande. De apatiska barnen kom från familjer som flytt svåra umbäranden i framförallt tidigare sovjetrepubliker, forna Jugoslavien och Bangladesh; människor som inte hade flyktingstatus i vårt land och som levde i fullständigt maktlös väntan på beslut om asyl. Den ovanliga situationen orsakade en intensiv mediebevakning och debatt om vad detta var för något, hur det skulle hanteras och behandlas.

Inte bara medierna reagerade. Den svenska regeringen tillsatte 2004 en utredning som bedömde utbrottet av apatiska barn som ett gruppfenomen relaterat till asyllagstiftningens möjlighet att ge uppehållstillstånd på humanitära skäl. Utredaren ansåg nämligen att det inte fanns belägg för att trauma, förutom i möjligen enstaka fall, skulle vara förklaring till barnens uppgivenhetstillstånd. Anmärkningsvärt nog innehöll utredningens landsomfattande enkät inga frågor om möjliga traumatiska upplevelser. Istället framhölls att den massmediala bevakningen förorsakat psykisk smitta av uppgivenhet bland barnen. Man hävdade att det förekom att apatiska barn hade vanvårdats och manipulerats av sina föräldrar för att simulera sjukdom.

Först 2005 fick Socialstyrelsen uppdraget att ta fram medicinska riktlinjer för det nya ohälsotillståndet och övertog då helt och hållet regeringsutredningens asylpolitiska grupperspektiv. Någon undersökning av tillståndets medicinska art företogs därför aldrig och någon specifik diagnos ansågs inte befogad. Det innebar ett avsteg från Socialstyrelsens uppdrag att svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och omsorg och att följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse. De apatiska barnen fick helt enkelt aldrig någon formell medicinsk bekräftelse i det svenska samhället, utan bedömdes från sin grupptillhörighet. Etablissemanget gjorde i och med det ett tydligt avsteg från grundläggande medicinsk etik. Något som inte bara har omöjliggjort sedvanligt uppföljningsarbete, utan också har gynnat atmosfären av mystik kring dessa familjer.

Föreställningen om manipulation, vanvård och förgiftning som orsak till utbrottet av apatiska barn hade och har högt förklaringsvärde i det svenska samhället. Uppfattningen skyddar mot den skam och skuld som förknippas med möjligheten att de som söker skydd hos oss blir sjuka i mötet med vår kultur.

Socialstyrelsens hållning har hindrat systematiserad och vetenskaplig kunskapsinsamling och uppföljning. Mycket av materialet från perioden har en anekdotisk prägel. Merparten av de personer som hade övergripande ansvar för problemet med de apatiska barnen hade inte någon som helst egen personlig erfarenhet av dessa barn och familjer. De hade alltså inte några störande autentiska upplevelser som kunde väcka empati. Man kan inte belasta den politiskt tillsatta utredaren för den obefintliga medicinska utredningen och de mycket destruktiva följder det hade. Det är Socialstyrelsens ansvar. Likaså brotten mot medicinsk etik och FN:s barnkonvention.

Det är dock ytterst den enskilde läkarens personliga ansvar att ta ställning till om beteckningen asylbarn skall få underkänna den egna medicinska bedömningen av ett barns vårdbehov. Människors trygghet i sjukvården är i hög grad beroende av läkares personliga lojalitet med den medicinska etiken. Barnpsykiatrins ledning bröt uppseendeväckande mot bilden av vården som symbol för humanitär godhet i en neutral zon. Bristen på medkänsla var uppenbar. Kanske är det just läkares och vårdens misstänkliggörande som blir det tyngsta för människor som av traumatiska upplevelser förlorat sin tilltro i livet?

Så, hur förhåller vi oss till alla de nyinsjuknade apatiska barnen, vad har vi lärt oss sen sist? Egentligen bara det vi visste förut men som ignorerades. Att man åstadkommer en humanitär katastrof om man ersätter medicinska bedömningar och etik med politiserade mål och grupperingar av människor. Socialstyrelsen måste vara en garant för att detta inte sker. Vidare att sjukdomar som är uttryck för lidande bara kan behandlas om lidandet bekräftas och inte om symtomen bestraffas. Och att människors skydds- och hjälpbehov inte kan utläsas ur Utrikesdepartementets schabloner om deras ursprungsländer.

Göran Bodegård

Bloggat om apatiska barn

  Nelly i natten undrar hur det är möjligt: ”Att läsa om hur de tvångsavvisas – hur poliserna lyfter ut barnen i enbart pyjamas utan att ens låta dem bli påklädda – för att skicka dem till helvetet i ett krigsland…Var finns empatin och medkänslan när man gör så?”



  Kaela oroar sig för de barn som utvisas: ”Ett barn som insjuknar /.../ förhindrar inte att utvisningen verkställs om det finns möjlighet för barnet att få vård i det land de utvisas till. Frågan är ju om dessa barn isåfall får tillgång till vården.”



  Björn Andersson undrar om vi vågar diskutera frågan: ” Fortfarande undrar jag om detta är ett sätt för familjerna att få stanna i Sverige? Om det är så kanske de borde få stanna bara för att just det mår så dåligt.”

    Mer om debatten på webben i Annas blogg .

SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet