ÅSIKT

Muslimer stod upp för queer-rättigheter

Debattören: Muslimska föreningar låg bakom vinst i Regeringsrätten för HBTQ-personer

Glädjescener på Gay pride i Madrid i somras. Foto: AP
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Sverige använder sig främlingsfientliga grupperingar av uttalanden vars mål är att piska upp hat och rädslor mellan olika grupper i det svenska samhället. Ett vanligt förekommande argument är att peka på en grupps intolerans gentemot en annan grupp, som exempelvis muslimers syn på homosexuella. Motiven från de främlingsfientliga grupperna är att peka på hur snedvriden människosyn muslimerna har samt att visa på konfliken mellan å ena sidan muslimska föreningar och å anda sidan hbtq-organisationer. Men dessa påståenden är i grunden felaktiga då dessa båda grupperingar i grunden arbetar för samma mänskliga värderingar; något som blir extra tydligt i den nyligen avslutade kampen för att förändra praxis kring namnlagen.

I slutet på 2009 lyckades Byrån För Lika Rättigheter, en av Sveriges Antidiskrimineringsbyråer, vinna i Regeringsrätten mot Skatteverket vilket innebar att det var fritt fram för alla människor att själva välja namn oavsett biologisk kön. Konkret innebär detta att en person kan välja ett mansnamn, ett kvinnonamn eller ett dubbelnamn som både är manligt och kvinnligt (ärendet som vanns i Regeringsrätten handlade om namnet Jan-Olof Madeleine). Tidigare hade nästan alla försök att själv få definiera sin könsidentitet genom sitt namn fått avslag hos Skatteverket eller Patent och registreringsverket. Framgången kom efter en långvarig kamp där Byrån För Lika Rättigheter drev sju transvestiters diskrimineringsärenden mot den svenska staten. Vinsten innebär att många transexuella och transpersoner idag slipper oroa sig för avslag då de ansöker om ett namnbyte.

När nyheten kom så skrevs det en hel del om framgången för HBTQ-rörelsen i media. Vanligtvis lyftes Regeringsrättens dom fram som ett stort steg i rätt riktning för mänskliga rättigheter för transexuella och transpersoner. Vad som däremot inte kom fram i debatten är att Byrån För Lika Rättigheter enbart drivs av muslimska föreningar, som Sveriges Unga Muslimer, Islamiska Shia Samfundet, Muslimska Kvinnoföreningen i Stockholm och Islamiska Shia Samfundet. Detta innebär att när året summeras kommer en av HBTQ-rörelsens största vinster att ha genomförts med hjälp av muslimska föreningar!

Anledningen till att Byrån För Lika Rättigheter drev frågan kring namnlagen är för att de arbetar för samma mänskliga värderingar som gäller för HBTQ-personer, muslimer och alla andra människor. Däri ligger både rätten till att själv få välja sitt eget namn och rätten att själv få definiera sin trostillhörighet. De mänskliga rättigheterna är universella, om rättigheterna kränks för en grupp är det också sannolikt att de snart kommer att kränkas för en andra grupper. Islamofobi och homofobi är uttryck för samma sak, en rädsla för något som är främmande. Detta innebär att omröstningen om att förbjuda minareter i Schweiz och de nya lagarna i Litauen som förbjuder positiv information till ungdomar om homo- och bisexualitet blir ett uttryck för samma fobiska samhällsfenomen. Inte ofta hittas dessa båda fobier hos en och samma person eller hos samma grupperingar. Den som botaniserar bland främlingsfientliga bloggar på nätet finner snabbt att många av de bloggar som är hatiska mot muslimer ofta också uttrycker sig kränkande mot homosexuella.

Att arbeta för att minska misstänksamheten mot både muslimer och homosexuella personer är därmed något som är centralt för alla som tror på principen om icke-diskriminering. Att stå upp för mänskliga rättigheter oavsett grupp, som Byrån För Lika Rättigheter gör i sitt arbete, är något som bör uppmuntras av alla som på något sätt arbetar för jämställdhet, mångfald och likabehandling. För när majoritetssamhället börjar inskränka på en minoritetsgrupps rättigheter dröjer det inte länge innan andra minoritetsgrupper står på tur. Det är därför viktigt att alla reagerar och tar avstånd från diskriminering och intolerans, oavsett vilken grupp det drabbar.

FAKTA

Lars Thornberg, Verksamhetsansvarig på Örebro Rättighetscenter.

I höstas ändrades svensk rättspraxis kring namnlagen då Regeringsrätten gav Jan-Olov Madeleine Ågren rätt i att heta just så.

Lars Thornberg
Verksamhetsansvarig på Örebro Rättighetscenter