ÅSIKT

Kyrkan ofta strängare än det vanliga rättsväsendet

Ärkebiskopen: Fallen som avslöjats är upprörande

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON
SKYDDAR INTE PRÄSTERNA Svenska kyrkans riktlinjer vid diciplin­ärenden är stränga, anser ärkebiskop Anders Wejryd. Även om en präst frias i rätten kan denne ”avkragas” av dom­kapitlet, skriver han bland annat.

Man ska kunna vara trygg i mötet­ med företrädare för Svenska kyrkan. Föräldrar ska kunna lita på att deras barn och ungdomar behandlas väl. Allt annat är förödande för dem som drabbas – och för hela Svenska kyrkans trovärdighet.

Jag hävdar att vårt förebyggande arbete med att bryta tystnaden kring sexuella övergrepp fungerar väl. Men när man uppmanar människor att bryta tystnaden blir det också synligt vad som skett i kyrkan, liksom inom idrottsrörelse, skolor, vård och på andra håll där miljöer varit slutna och förhållanden ojämlika.

Aftonbladet har tittat tillbaka på disciplinärenden bland präster under de senaste åren. I Svenska kyrkan finns 5600 prästvigda. Disciplinärendena är få – men varje ärende är ett för mycket. AB har hittat ett par fall som är upprörande. Vad det kokar ner till är framför allt om kyrkan inte polisanmäler och varför man inte tar i gamla ärenden.

I Svenska kyrkans riktlinjer står att man ska polisanmäla om det finns misstanke om brott. Sexuellt umgänge med minderårig är brottsligt. Kyrkan anser dessutom att en församlingsprästs agerande mot sina församlingsbor, särskilt barn och ungdomar, inte får grumlas ens av misstanken att uttryck från prästens sida för vänlighet, omsorg och omtanke i själva verket tjänar själviska syften.

Alltså blir kyrkan strängare än rättsväsendet i många fall. En präst ”avkragades” för några år sedan av domkapitlet enbart på det vittnesmål han själv gav i hovrätten, där han friades.

En anmälan med mycket gamla anklagelser tas inte upp av rättsväsendet. Det är svårt att utreda gamla brott rättssäkert.

I ett ärende från 2009 har vare sig domkapitlet eller andra valt att polisanmäla. Det föregivna brottet skulle ha varit preskriberat. Det finns olika uppfattningar om detta. Om det finns misstanke om brott bör ärenden utredas utifrån först. I våras beslöt Svenska kyrkan om ännu tydligare rekommendationer i dessa frågor.

Domkapitlen får inte vidta åtgärder mot präster för sådant som hänt på statskyrkans tid, alltså före 2000. Det kan man naturligtvis undra över. Inga övergångsregler, som skulle kunnat tillåta det, kom när statskyrkan upphörde. Ett nytt sorts domkapitel inrättades och de har nu har uppgifter som förut låg på statliga organ. De nya domkapitlen får inte ta upp gamla ärenden som hörde till de statliga organen. Detta är noggrant juridiskt utrett. Se gärna min blogg för mer detaljer.

AB skrev även om en deltagare i en ungdomsgrupp för trettio år sedan och att domkapitlet ­behandlat ärendet anonymt. Anmälaren menar inte att något brott begåtts. Hon ville att prästen skulle få veta vad deras förhållande lett till för henne. Hon krävde att absolut inga namn fick nämnas. Prästen mötte biskopen i ett allvarligt samtal och klandrades. Domkapitlet protokollförde ärendet för att visa allvaret i det inträffade – fastän man inte kunde ­bestraffa 30 år efteråt.

Luckor i lagen? Ja, nog känns det så. Men vad kan vi då göra? Allvarliga samtal med de inblandade. Tydlig kritik. Uppföljningar­ och stödsamtal med drabbade. Allt det är möjligt och tillrådligt. Dessutom självklar uppmärksamhet på om någon ny misstanke­ skulle riktas mot personer som kritiserats för händelser på nitton­hundratalet. De här frågorna­ blir huvudärende vid höstens domkapitelskonferens.

FAKTA

DEBATTÖREN:

Anders Wejryd, 62, ärkebiskop i Svenska kyrkan.

DEBATTEN:

Aftonbladet har de senaste dagarna avslöjat hur Svenska kyrkan agerat när präster misstänkts för att ha haft otillbörliga sexuella relationer.

Anders Wejryd

ARTIKELN HANDLAR OM