ÅSIKT

LO: Därför måste vinster i välfärden begränsas

Inget annat land har privatiserat välfärden så snabbt som Sverige

Sedan vinterns mediestorm runt vårdbolaget Carema har frågan om vinster i välfärden varit en het, politisk fråga.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det råder en bred folklig uppslutning kring behovet av mer reglering inom välfärden. Fler än åtta av tio svenskar, 85 procent, vill se någon form av vinstbegränsning för företag som verkar inom vård, skola och omsorg. Åtta av tio tycker att vinsterna bör återinvesteras i verksamheten. Och sex av tio säger att de stöder LO:s politik om att en non-profitprincip ska vara rådande inom välfärdssektorn.

Det är svenskarnas besked i vinstfrågan, enligt en undersökning från Novus Opinion som LO nyligen presenterade.

Svenskarna nöjer sig inte med hur läget är i dag. Och de låter sig inte luras av den sorts rasande skrämselpropaganda som moderata EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark målade upp i en artikel på Aftonbladet debatt tidigare i veckan.

På LO-kongressens uppmaning jobbar sedan en tid LO:s välfärdsutredning. Utredningen har ett brett anslag och vi tittar givetvis på andras förslag. Vi lyssnar på företagen som verkar i välfärdssektorn och vi lyssnar på dem som jobbar i branschen.

Att bara koncentrera sig på vinstfrågan vore att göra det för enkelt för sig. Därför tittar vi också på kvalitetsjämförelser, personaltäthet, tillståndsgivning, inspektionsmöjligheter, anställningsvillkor, meddelarfrihet, insyn i bolagen och den politiska styrningen av etableringsbesluten.

Någon gång i december ska vi presentera ett konkret förslag, som är både realistiskt och genomförbart. För LO är på inget sätt motståndare till valfrihet och mångfald inom välfärdssektorn. Vad LO vill se är ordning och reda och ett stopp för slöseriet med skattepengar.

Att som Hökmark kalla det ”extremt”, rimmar illa med hur man i länderna omkring oss ser på frågan. I Storbritannien försökte exempelvis den konservativa regeringen under ledning av David Cameron införa ett system som hämtade inspiration från det svenska systemet med skolpeng. Med den skillnaden att Camerons egna regeringskollegor ansåg det allt för ”extremt” att tillåta vinstdriven skolverksamhet.

I dag är det bara Sverige och Chile som tillåter vinstdrivna skolor. I princip alla jämförbara länder har någon form av vinstbegränsning. Det gäller exempelvis i Holland, Belgien, Norge, Danmark och i Finland.

Inget annat land har heller gått lika snabbt fram som Sverige när det gäller att avreglera och privatisera. Det har gått så fort att inga djupare analyser och utvärderingar har hunnits med. Detta framkom med all önskvärd tydlighet när en rad initierade välfärdsforskare nyligen, på uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), gick igenom det aktuella forskningsläget.

Under tiden har segregationen ökat, hälsoklyftorna vuxit och barnens skolresultat sjunkit, år från år. Samtidigt har skol- och vårdkoncernerna vuxit sig allt större. Ofta genom att köpa upp och konkurrera ut mindre utförare, vilket i sig hotar den valfrihet och mångfald som en gång var skälet för att öppna för privata aktörer.

Att finna en formel för hur man kan återinvestera vinsterna borde vara den moderatledda regeringens högsta prioritet. Men det är dags för en saklig debatt, utan de bombastiska övertoner som hörs från näringslivet och från politiker som Gunnar Hökmark.

För att säkra att alla i vårt land får del av den välfärd de har rätt till utan att valfriheten minskar eller kvaliteten försämras, behöver vi pragmatism och samarbetsvilja. Det har sagts förut och det förtjänar att upprepas: Välfärden är för viktig för att användas som en tummelplats för ideologiska eller ekonomiska experiment. Men den är också för viktig för att reduceras till ett slagfält för politiska debattörer.

Tobias Baudin

FAKTA

DEBATTÖREN

Tobias Baudin, 37, Stockholm. LO:s 1:e vice ordförande.

DEBATTEN

I torsdags gick Gunnar Hökmark (M) till hårt angrepp mot LO:s linje om ett vinststopp för välfärdsföretag och jämförde debatten med den som fördes om löntagarfonderna på 70-talet. I dag svarar LO på kritiken.