ÅSIKT

Satsa skattepengarna på lärarna – inte på coacher

Debattörerna: Kommunen hyr in outbildade studiecoacher istället för att ge fler lärare rimlig lön

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Upplands Väsby blir den första kommunen i landet att köpa in studiecoacher till sina grundskole­elever. Ett pilotprojekt prövas ­i två månader till en kostnad av 100 000 kronor och sköts av det privata företaget Upgrades ­Education med ambition ”att bli Sveriges ledande utbildnings­företag för kompletterande undervisning”.

Fenomenet coachning är ett ­win-win-koncept som lånats från idrottsvärlden och som på ­senare år spridit sig över hela samhället­ med en magisk klang, trots att coach inte är ett legitimerat ­yrke och att det inte finns några ­formella utbildningskrav. Coacherna kan således definiera sig själva och sin verksamhet.

Samhällets storsatsning på coacher, bland annat tremiljarders-satsningen på jobbcoacher, har fått en ny bransch av egencertifierade entreprenörer att explodera. Flera coacher hittas ­i företag som erbjuder lekmannaterapi med uttalat syfte att stärka deltagarnas upp­levelse av självförverkligande i fraser som ”paketera dig själv” eller ”du är unik när du är du”. Kanske anas denna terapeutiska ambition när elevernas ”motivation” ska coachas.

Coachernas uppgift brukar ­inte vara att gå in i själva verksamheten utan i stället att ta fram det ”emotionella kapitalet”. Men ­Upgrades Education vill intressant nog ta del av ­skolans arbete och hjälpa elev­erna till ”bättre betyg” genom att lära dem studieteknik, motivation och läxläsning – en vardaglig skolverksamhet som nu kallas coachning.

När företaget rekryterade ­studiecoacher till Upplands Väsby betonade det att ”vi är alltså inte lärare utan studiecoacher – studenter som kan ­våra ämnen och som kan plugga”­ och att ­företaget är ”ungt och ­roligt”.

Kvalifikationerna för en studiecoach är att ­vara hög­skole­studerande med goda ­betyg från gymnasiet och ­meriterande är ­”någon erfarenhet av läxläsning eller undervisning sedan tidigare men det är inget krav”. ­Studiecoachens personliga­ ­­kapital beskrivs som ”själv­gående och handlings­kraftig: Med din ­erfarenhet är du ­också lätt att­ ­relatera till. Du ser det positiva i livet och ­strävar framåt”.

I stället för att anställa väl­utbildade lärare och öka lärar­tätheten i skolan väljer kommunen således att via ett privat företag hyra in högskolestudenter.

I en intervju med en studiecoach i P1 den 14 april fram­träder tydligt att skolans problem i dag är knappa resurser till lärares extrainsatser. Studiecoachen säger att ”vi ger den ­totala fokusen på eleven” – ­vilket lärare inte har tid till – ”men vi har det”. Enligt coachföre­taget fokuserar skolan på undervisningen och studiecoacherna ska ta hand om lärandet: ”läxor, prov och mycket ­studieteknik!”. Men att skilja på undervisning och ­lärande och där studieteknik blir en tjänst som säljs som ”kompletterande undervisning” är ­företagets gränsdragning, ­inte lärarnas.

Är det inte bra att barnen lär sig mer? Jo, det är därför vi har en skattefinansierad skola och den nya skollagen innebär att ­behörighetsregler återinförs.

Rimligen ska skattefinansierad läxhjälp och träning i studie­teknik lyda under samma krav på kvalitetskontroll som nu gäller för ­skolan.

Vad folk väljer att lägga sina ­privata pengar på, till exempel ­privatundervisning, är var och ens ensak men skattepengar ska inte användas för lös­liga coachningsprojekt. Därför: rekry­tera duktiga lärare, ge dem tid för förberedelser samt skälig lön, i stället­ för att med coachning plåster­belägga symptomen på en misskött verksamhet. Så kan kommunerna bidra till att ­lyfta skolan!

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Anne-Christine Hornborg, 56, Västervik. Professor i religionsvetenskap, Södertörns högskola. Hans Albin Larsson, 60, Lund. Professor i historia och utbildningsvetenskap, Högskolan i Kristianstad.

DEBATTEN: I Upplands Väsby hyr kommunen in privata studiecoacher för att hjälpa eleverna plugga. Felanvända skattepengar, menar debattörerna, som tycker att ­kommunen i stället borde använda pengarna till att ­ge lärarna mer tid och bättre betalt.

Anne-Christine Hornborg
Hans Albin Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM