ÅSIKT

Välkommen in i historien, Zlatan!

Debattören: Det spanska inbördeskrigets spöke lever kvar – i fotbollen

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
I kväll gör Zlatan sin El Clásico-debut. Rivaliteten mellan Barça och Real har skapat världen bästa liga.

I kväll är det dags. Barça vs Madrid. Zlatan Ibrahimovic har en huvudroll i vad som redan utnämnts till världshistoriens bästa match.

El Clásico – den historiska hatmatchen.

När några spanska och katalanska vänner skulle förklara sin passion till fotboll enades de slutligen om att en match är som livet självt. Inte rättvist. Ganska hårt emellanåt. Men fullt av gemenskap, spänning och kärlek. Ingen vet heller hur det ska sluta. Allt är möjligt. I alla fall här i Spanien.

De håller på olika lag, mina vänner. Katalanerna är födda in i FC Barcelona, inget kan få dem att lämna uppfattningen att Barça är världens bästa lag. Madridborna håller lika självklart på Real Madrid. De är säkra på att Los Blancos är bäst.

Jag brukar tänka på deras förklaring en kväll som denna, när hela Spanien står stilla. Den här gången är spänningen dessutom något extra. Kvällens möte mellan mästarlagen har redan utnämnts världens bästa fotbollsmatch genom tiderna.

På pappret stämmer nog detta. Aldrig tidigare har två så dyrbara proffslag mötts.

Men så finns det också något annat, något djupare, som gör att kvällens möte inte är vilken fotbollsmatch som helst.

När FC Barcelona grundades av en grupp katalanska affärsmän år 1899 blev laget redan från början en del av den katalanistiska rörelsen. Barça blev republikanernas lag. Dräkterna var röda och blålila, två av republikanska trikolorens färger. FC Barcelona més que un club, som det står det i klubbmärket, är katalanska och betyder ”FC Barcelona är mer än en klubb”.

Några år senare, 1902, grundades också Real Madrid. Bakom denna klubb stod en grupp spanska adelsmän. Kung Alfonso XIII gav klubben rätten att kalla sig kunglig. Real Madrid blev därmed överklassens favoritlag. Lagets dräkter var vita, kungahusets färg. Till skillnad från Barça var Real Madrid från början inte demokratisk i sin uppbyggnad utan styrdes som ett bolag.

Under de oroliga åren i början av 1900-talet innan Spanien blev republik skärptes motsättningarna mellan lagen. Matcherna förvandlades till politiska manifestationer.

När inbördeskriget bröt ut 1936 blev Barças ordförande Josep Sunyol en av de första som avrättades av nationalisterna. Franco tvekade inte att ge sin order. Tidigt i gryningen den 6 augusti 1936 sköts Sunyol.

Under inbördeskriget låg fotbollen nere i Spanien. Efter krigsslutet följde en mörk tid i landets historia. Franco var livrädd för att motståndet skulle samlas. Alla republikanska tendenser som funnits i Barça rensades bort. Laget tvingades till och med ändra färgerna på sina dräkter under en tid.

Franco hade däremot inget emot fotboll. Han ansåg att det var bättre att folk fick skådespel på arenor än att de sysslade med vilseledande kultur. Franco var inte heller dummare än att han insåg att rivaliteten mellan Real och Barça behövdes. När de första oroliga åren efter kriget passerats släpptes därför restriktionerna. På fotbollsstadion kunde katalanerna sjunga på sitt eget språk och vifta med katalanska flaggor. Men hellre det än att motståndet fanns på gatorna, resonerade Franco.

Franco fortsatte att öppet heja på Real Madrid under hela sitt liv. Han såg till att Real fick de bästa spelarna och tränarna. Regimens stöd gav resultat. Redan under 1950-talet hade det vita laget etablerat sig som ett av Europas verkliga topplag.

Men Barça var inte laget som frivilligt gav sig. Tvärt om. Bakom klubben stod det mäktiga katalanska näringslivet som sköt till frikostligt med sponsorpengar. Dessutom hade klubben närmare hundratusen betalande medlemmar. Matcherna mellan Real Madrid och Barcelona blev allt bittrare.

Men rivaliteten var till en fördel för lagens utveckling. Spelarna tvingades göra sitt yttersta. Klubbledningen att köpa in allt bättre proffs och tränare. Snart började även Barça bli en allvarlig konkurrent på internationella arenor.

Resultatet av kampen mellan ärkerivalerna blev ett enormt fotbollsintresse i Spanien. Utvecklingen skulle leda till dagens situation där den spanska ligan, La Liga, har blivit världens bästa.

I dag är det sedan länge glömt att Franco en gång stödde Real Madrid. Alla älskar en vinnare och klubben har suporters över hela landet. Däremot lever den bittra rivaliteten mellan lagen vidare.

Det finns ingen annan match i världen som lika tydligt åskådliggör fotbollens innersta väsen som ett möte mellan Real Madrid och Barcelona.

När Zlatan springer in på Camp Nou i kväll blir han en del av den spanska historien.

FAKTA

Thomas Gustafsson, 48, journalist och hispanist och mångårig Aftonbladet-medarbetare som nu bor i Spanien. Aktuell med den historiska fackboken ”Spanien en färd genom historien”. Är regelbundet i Barcelona men ser kvällens match på en bar i Madrid. I fotboll håller han på Kalmar FF.

I kväll drabbar de samman – Barcelona och Madrid. Hatmatchen är inte bara ett möte mellan två av världens bästa fotbollslag, det är ett möte mellan två landsändar, samhällsklasser och språk. Här är historien om El Clásico.

Thomas Gustafsson