ÅSIKT

Dör idén om tvåstats- lösning hotas Israel

Debattörerna: Vad händer om palestinerna istället driver kravet på ”en människa – en röst” – i Israel?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: AP
Benjamin Netanyahu återvaldes på tisdagen i Israel.
DEBATT

Det parti som framträder som valets stora vinnare har lyckats samla röster genom att lova att de inte kommer acceptera en tvåstatslösning i Israel/Palestina.

Detta är sant i gårdagens val till det israeliska parlamentet, där Benjamin Netanyahus Likud blev största parti med 30 av 120 mandat. Det är lika sant i – det enligt alla observatörer exemplariskt genomförda – valen till Palestinska Myndigheten (PA) 2006, där Hamas fick egen majoritet.

Då dröjde det inte länge innan västvärlden införde sanktioner som snabbt knäckte den isolerade regeringen. Argumentet var att Hamas vägrade ”erkännna Israels rätt att existera”. Kan vi förvänta oss samma reaktion nu, när det israeliska folket valt en regeringschef som kampanjat på löftet ”med mig vid makten blir det ingen palestinsk stat”?

Sannolikt inte, likvärdighet ingår varken i de internationella sanktionernas eller det liberala världssamvetets logik. Det tål dock att tänkas på hur mycket de båda två fallen påminner om varandra. När Hamas demokratiska mandat ogiltigförklarades 2006 gjordes det i namn av två saker: för det första menade man alltså att Hamas måste acceptera ”Israels rätt att existera”, för det andra måste Hamas ”ta avstånd från våld”.

I ljuset av de senaste uttalandena från Netanyahu och angreppen på Gaza 2008 och 2014: är det rimligt att tänka sig att Israels kommande regering skulle leva upp till dessa principer?

Likud har inte heller tidigare uppvisat någon intresse för att låta en palestinsk stat bildas. Men den rättframhet med vilken man nu uttrycker sig säger trots allt något om hur ogenerat Israels ledare ignorerar det internationella samfundet, liksom alla föreställningar om demokrati och mänskliga rättigheter som man annars ofta åberopar.

Kanske börjar vi närma oss den punkt där det blir omöjligt för den israeliska regeringen att använda den abstrakta idén om en tvåstatslösning som ett fikonlöv för att dölja sin faktiska politik av systematiskt utökade bosättningar, ockupation och krig. Var landar fredsprocessen om vi ger upp hoppet om en tvåtsatslösning?

I dagarna återuppväckte den palestinsk-amerikanska tankesmedjan Insitute for Middle East Understanding (IMEU), en gammal tanke. Vad händer om palestinierna överger målet om att upprätta två parallella stater, och istället börjar tänka i mycket enklare, demokratiska termer: ”En människa – en röst”?

Under israelisk överhöghet, det vill säga både i Israel och på de ockuperade områdena, lever idag 6,2 miljoner judiska israeler, och 6,2 miljoner palestinier av olika religiös tillhörighet. Men i den senare kategorin är det bara 1,7 miljoner som har demokratiska fri- och rättigheter.

Vad skulle hända om de övriga 4,5 miljonerna krävde att räknas som israeliska medborgare?

Israels tidigare premiärminister Ehud Olmert hade sin tanke klar i en intervju med Financial Times 2007: ”Det kommer att komma en dag när tvåstatslösningen kollapsar, och vi ställs inför en sydafrikaliknande kamp för lika rösträtt. Så snart det händer är det slut på staten Israel.”

Sam Carlshamre,

doktorand i semitiska språk, Lunds universitet

Ylva Karlsson,

journalist