ÅSIKT

Läkare fångade i hopplöst system

Elin Grelsson: Skriva ut läkemedel ofta enda möjligheten att hjälpa psykiatripatienter med akuta behov

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

När jag, för ungefär tio år sedan, insjuknade i anorexia hamnade jag i en vårdkö. Trots att läget bedömdes som relativt akut var väntetiden ungefär ett halvår.

Samtidigt insjuknade en bekant till mig i samma sjukdom. Hennes föräldrar sökte privata alternativ. Inom två veckor hade hon fått hjälp av både läkare, psykolog och sjukgymnast.

Psykiatrisk vård för tusentals kronor som jag inte hade.

Det var inte av missunnsamhet som skillnaden i behandling och väntetid gjorde mig bedrövad. Naturligtvis önskade jag henne den bästa vård som fanns möjlig. Det som gnagde var snarare att vi faktiskt hade olika förutsättningar att få snabb helhetsvård, beroende på ekonomiska möjligheter.

I förra veckan gjorde SVT:s Rapport och Aktuellt ett flertal uppmärksammade reportage kring handeln med receptbelagda läkemedel. Starkt beroendeframkallande sömntabletter och lugnande som skrivs ut i mängder, för att sedan säljas vidare på drogmarknaden.

I reportagen framkommer att det finns läkare som är villiga att skriva ut läkemedlen mot betalning, trots att man vet att det kommer att säljas vidare som narkotika. Samtidigt är insynen kring läkares utskrivning dålig.

Det finns, utan tvivel, en hel del rötägg inom läkarkåren. Sådana som är villiga att tjäna en extra slant genom att bidra till människors missbruk av svårt beroendeframkallande läkemedel. Sådana som är oengagerade i sitt arbete och därför utan omsvep skriver ut medicin.

Men de allra flesta läkare är snarare fångade i samma system som resten av psykiatrin. Ett hopplöst sorgebarn inom vården, där inga resurser finns och tiden saknas.

Stafettläkare byts av och hinner inte titta på tidigare journaler. Att beställa journaler från andra besökta vårdinrättningar är också ett arbete som kräver för mycket tid. I och med de vårdval som införts i Stockholm och Göteborg tvingas primärvården konkurrera om patienter och slimma sin verksamhet. De psykiatriska resurserna hör oftast till dem som ryker först. Att skriva ut läkemedel är ofta enda möjligheten att hjälpa patienter med akuta behov.

Psykiatrin är ojämlik, både rörande kön och klass. Merparten av dem som nyttjar samtalsterapi är fortfarande kvinnor. Att söka andra former av psykiatrisk hjälp än medicinering verkar vara något som många män drar sig för.

Prata om känslor är en kvinnligt kodad företeelse. Samtal, avslappning hos sjukgymnast och liknande åtgärder saknar resurser. Väntetiderna är långa, behandlingarna korta. Ingen riktig uppföljning görs. Däremot kryllar det av privata alternativ, med högre taxor. En timme hos en privat terapeut kostar i snitt 5-600 kronor. En kostnad som många inte har råd med. För den som redan drar sig för samtalsterapi är kostnaden förödande för motivationen.

Att komma åt de läkare som slentrianmässigt, eller mot betalning, skriver ut beroendeframkallande läkemedel är en viktig åtgärd. Men den kommer inte att komma åt det verkliga problemet: Det saknas bra psykiatrisk vård för alla, oavsett ekonomi.

Elin Grelsson

ARTIKELN HANDLAR OM