ÅSIKT

Åsa Petersen: Nu tar S i på allvar mot de som skor sig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

S-kongressens kompromiss om vinsterna i välfärden är allt annat än tandlös. Gårdagens beslut innebär att Socialdemokraterna på allvar tar itu med välfärdskapitalister som skor sig. Urholkar skola, vård och omsorg för att själva sticka med skattepengarna.

Det blev inget förbud mot vinstdrivande företag i välfärden. Men Socialdemokraterna vill att möjligheten att plocka ut vinst från välfärdssektorn ”avsevärt begränsas”. Kommunerna och landstingen ska få mer att säga till om vid nyetableringar, inte minst av skolor. Nya nationella kvalitetslagar ska införas.

Det är en fullt rimlig avvägning. De folkvalda som står närmast väljarna och ansvarar för vården, skolan och omsorgen får möjlighet att behålla goda privata alternativ. Men kan säga nej till aktörer som bara bryr sig om vinst, inte om välfärd.

Det är oförsvarligt att privata skolföretag har dubbelt så hög avkastning som näringslivet i övrigt. Samtidigt som friskolorna har färre lärare per elev än de kommunala skolorna. Människor drabbas när skattepengar inte går dit de ska. Det sänker, helt logiskt, förtroendet för hela välfärden:

Varför vara med och bidra till det gemensamma om ansvarslösa riskkapitalister snor pengarna?

Samtidigt hade det varit ett misstag av Socialdemokraterna att helt förbjuda vinster i välfärden. Det finns gott om människor i Sverige som går till skolor eller vårdcentraler som tar ut en viss vinst, men som ändå erbjuder goda välfärdstjänster. Privata alternativ som stärker det gemensamma istället för att urholka det.

Om Socialdemokraterna inte hade tagit hänsyn till dem, hade partiet visat sig lika ideologiskt förblindat som de högerkrafter som vill släppa välfärdsmarknaden helt fri.

För min del är det inte en svaghet, utan en styrka, att Socialdemokraterna har haft en lång och livlig debatt om vinsterna i välfärden. Det tyder på ett parti som vågar röra vid komplicerade samhällsproblem och göra något åt dem.

Till slut var det inte partpiskan som ven. Utan de olika viljorna som möttes i en tydlig kompromiss.

Åsa Petersen