”En natt satt jag bara där och grät”

FAMILY

Patrik Syk tvingades sjukskriva sig från föräldraledigheten

Hösten 2016 gick jag för första gången i mitt liv till en psykolog. Kraftlös med ständigt malande ångest. Psykologen ville sjukskriva mig från pressen och stressen som ett jobb på en kvällstidning innebär. Men det fanns en liten hake, jag hade inte satt min fot på redaktionen på flera veckor. Tio månader tidigare fick nämligen jag och min fru tvillingar – och sedan sex veckor var jag pappaledig.

Det första tecknet på sömnbrist var min förmåga att hantera vardagsproblemen.

En blöja som läckt i spjälsängen eller en cykelvagn som fått punktering. Saker som i normala fall renderar en suck och eventuellt ett stön men som sedan löser sig bara man tar tag i det. För den sömnstörda hjärnan växer dylika utmaningar snabbt från kökströsklar till obestigbara berg.

Foto: Privat
Patrik Syk med tvillingarna Frank och Lily och storasyster Alva

Sömnlös i veckor

Då, när jag satte mig på den hårt stoppade soffkudden hos psykologen hade jag inte sovit ordentligt på flera veckor.

Jag borde kanske sett det komma, det var ju trots allt min andra föräldraledighet. Vi hade en dotter sedan tidigare som nu var sex år, ändå var det med viss naivitet jag klev in i vad som faktiskt skulle bli en av de tuffaste perioderna i mitt liv.

Min inställning var att min fru skulle få ett välförtjänt break och koncentrera sig på jobbet – och jag skulle lösa allt. Nätterna var tuffa, men det kom inte som någon nyhet, och jag var ju sån som orkade. Trodde jag. Dessutom var tvillingarna tio månader nu och de nattliga vakorna med gråtande barn i famnen skulle snart ebba ut. Trodde jag.
 

Blev inte bättre

Men nätterna blev inte bättre och efter någon månad tog jag helt enkelt slut. Jag som alltid orkat, som verkligen verkligen ville orka, gjorde inte det. 

En natt satt jag bara där och grät.

Uppgiven och knäckt. Min fru försökte avlasta, men det hade gått för långt.

Minsta pip från barnrummet så flög jag upp ur sängen med ångest och hjärtklappning.

Jag visste helt enkelt inte vart jag skulle vända mig så det var i viss desperation jag tog mig till vårdcentralens drop in och sa som det var. Att jag behövde hjälp. Någon dag senare satt jag där, hos psykologen, och skruvade på mig. Han konstaterade utbrändhet och att orsaken bottnade i sömnbrist.

Ta hjälp

Lösningen blev att sjukskriva mig och överlåta en del av föräldraledigheten till min fru, något jag inte ens visste att man kunde göra. Samtidigt var jag ju såklart inte ensam om att behöva vila. Det senaste året hade varit oerhört slitsamt för min fru, men det fanns helt enkelt ingen annan lösning. Tack vare sjukskrivningen kunde vi i alla fall hjälpas åt, avlasta där det fanns möjlighet. Efter en tid kunde min fru gå tillbaka till jobbet på deltid och vi hittade en balans som fungerade.
 
Tre saker jag gärna delar med mig av:

  1. Lyssna på kroppen.

  2. Ta hjälp.

  3. Och glöm inte, det finns inga supermänniskor.

avPatrik Syk

ARTIKELN HANDLAR OM