Varför bryr jag mig så om andra?

Jämförelsesjukan har slagit till igen

Nina Campioni skriver om jämförelsesjukan.
FAMILY

Jag scrollar på Instagram och får panik över mitt egna tristessfyllda liv. Ingen annan lever så grått och vardagligt som jag.

Jag har blivit sjuk. Eventuellt är det en epidimi som går. Den har funnits länge men är mer smittsam än någonsin. Jag har fått jämförelsesjukan.

 

Jag scrollar på Instagram och får panik över mitt egna tristessfyllda liv. Ingen annan lever så grått och vardagligt som jag. Jag sitter här och kollar på Ice Age 2 för sjuttonde gången i ordningen tillsammans med barn som inte kan sova samtidigt som “LeyaFi” dukar upp till datenight med maken efter en perfekt läggning av barnen på Instastories.

 

På appen inser jag allt jag saknar i mitt liv. Jag lever inte ordentligt. Jag saknar spänning. Jag äter för mycket snabbmakaroner.

 

Jag går på toaletten och öppnar Instagram. Scrollar lite. Lägger upp en egen bild. En selfie på mig och min dotter med texten “En finne på näsan är bättre än en finne i röven. Men tänk om man får båda då?”. Ganska nöjd. Det var en fin bild och en ganska rolig text. Borde ge bra likes. Jag väntar. En like tickar in en minut senare. Efter fem minuter har jag fått 9 likes. Det är inte bra. Det är katastrof. Vad är felet? Fattar man inte skämtet? Jag provar att ändra texten. Lägger till en hashtag. Det är en evighet mellan varje like. Kommentarer ska vi inte tala om. Jag scrollar lite till. Ser en selfie av “LollisPollis” med texten “Glad onsdag alla kära följare!”. Inte ens roligt. Inte ens ett viktigt och inspirerande budskap. Ingen uppmaning att krossa patriarkatet eller rädda miljön. Ingen gullig unge. Bara ett jäkla hej. Under bilden 2406 likes. Vad fan. Det måste ju betyda att absolut ingen gillar mig? Jag mår illa. Jämförelsesjukan har slagit till igen.

 

Det är ju pinsamt att erkänna att jag fått jämförelsesjukan. För varför bryr jag mig så om andra? Att ens få den här influensan måste ju innebära att jag har sämre immunförsvar än alla de där andra som lever så fantastiska liv. De har väl aldrig fått sjukan? De måste ju vara friska hela året runt? Ingen jämföreselVAB där inte. Eller?

 

Eller går vi alla runt och är lite jämförelseförkylda året runt? Går vi kanske alla runt och tror att alla andra har det så mycket bättre än vi själva? Anar vi kanske att alla andra är bättre föräldrar eftersom de har så bra koll på det här med plastbantning? Eller kan det vara så att vi får för oss att alla andras semestrar är så otroligt mycket mer rofyllda än våra egna. Speciellt de där på Instagram där hela familjen klär sig i matchande linneskjortor som rör sig i vinden. De måste ju vara lyckligast?

 

Kanske är det så att vi alla kan behöva lite pencillin mot jämföreselsjukan? Jag gick till min egna läkare “Dr självmedicinering” och insåg att jag nog behövde jämföra lite mera inåt istället för utåt. Hur mår JAG? Vad gör mig lycklig? Vad gör mig till en bra person och mamma? Jag insåg ganska snabbt att jag ju faktiskt älskar snabbmakaroner med ketchup. Att hoppa på studsmatta får mig att skratta och minsann, om inte vi också har ganska roliga diskussioner runt köksbordet ändå? Allt jag behövde var att sänka doseringen sociala medier och höja dosen självinsikt och jag blev, om än inte friskförklarad, så relativt symptomfri.

 

*“LeyaFi” och “LollisPollis är alla fingerade namn och heter något annat i verkligheten.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!

avNina Campioni

ARTIKELN HANDLAR OM