Forskare: Känsligt att prata om rasism inom vården
Vårdpersonal och patienter vittnar om rasism i studie
Vårdpersonal vittnar om att det finns rasism inom vården, men att det är svårt att prata om. För patienter kan konsekvenserna bli stora.
– Även om de har en sjukdom och symtom försöker de undvika att söka vård, säger forskaren Sarah Hamed.
– Generellt är det känsligt att prata om rasism i Sverige, man vill inte bli förknippad med det. Speciellt inte inom vården då jobbet går ut på att ta hand om människor. Det gör det svårt för personal att acceptera att det finns rasism inom vården, säger Sarah Hamed, doktorand vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.
Hon är med i en forskargrupp som just nu gör en studie om rasism inom vården. Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet och har pågått i mer än två år. I studien har de gjort kvalitativa intervjuer med 59 personer som jobbar inom vården och tio patienter. Just nu håller hon på att analysera innehållet. I studien har de bland annat hittat att både vårdpersonal och patienter känner att det inte finns något utrymme inom vården att diskutera rasism, om man drabbas.
– När det är en patient som drabbas finns det inget sätt för denne att anmäla rasismen, förutom till Diskrimineringsombudsmannen. Det går att prata med patientnämnden men de har inte diskriminering som ett område.
En patient som diskrimineras i vården på grund av sitt ursprung tappar förtroende för hälsosystemet, något en tidigare studie visar som gjorts på ämnet.
– Även om de har en sjukdom och symtom försöker de undvika att söka vård. Ett annat problem är att vårdpersonal inte tror på dem, vårdpersonal tror att de överdriver symtom och smärta. Det i sin tur gör att patienten känner att man måste utbilda sig inom sjukdomen, för att vara påläst och förberedd – för att de ska bli trodda.
Det finns ingen statistik på hur vanligt det är att drabbas av rasism inom vården, det i sin tur gör att det finns få studier om detta. Men det Sarah Hamed märkt under projektet är att folk vill prata om ämnet och tycker att det är viktigt, något som förvånade henne.
– Även vårdpersonalen känner att det är något fel som händer, men de kan inte sätta fingret på det. Det verkar som att man förstår att det finns ett problem man vet inte riktigt vad problemet är och hur man ska kunna lösa det. Ofta är rasism ganska subtilt, det uttrycks inte öppet. En patient som jag intervjuat har sagt att ”det är en känsla men jag har inget bevis”.
Hon, och kollegorna, har förhoppningen om att deras studie ska göra att fler pratar om rasism inom vården.
– Jag vill poängtera att ofta så sker den här processen omedvetet, man diskriminerar utan att man vet att man gör det. Det är inbyggt i systemet, rasism reproduceras omedvetet, det ett strukturellt problem, inte individuellt.
Har fått in cirka 20 anmälningar i år
Enligt Carl Lind, jurist på Diskrimineringsombudsmannen, har de hittills i år fått in strax över 20 anmälningar gällande diskriminering inom vården som berör etnicitet. Han tror att siffran kommer att bli ungefär lika hög som förra året, då det kom in 45 anmälningar. Något som även Sveriges Radio uppmärksammat.
– Jag skulle gissa finns det ett betydande mörkertal. Vi kommer i kontakt med personer som inte gjort anmälningar men som blivit utsatta.
De får in uppskattningsvis 2 500–3 000 anmälningar per år. Av dessa är det ett fåtal som de driver till domstol. Han uppmanar dock att den som drabbas anmäler.
– Vi vill gärna ha in så mycket anmälningar som möjligt, för även om vi inte kan utreda alla så ger det oss en bild av hur det ser ut.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
