Mia Törnbloms krönika: ”Jag är galet privilegierad”

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Foto: SARA RINGSTRÖM

Jag älskar att lära mig nya saker. Det finns inget som är mer inspirerande än att få umgås med människor som jag kan lära mig av och det bästa är att träffa nya människor som delar med sig av sin kunskap. För snart tio år sedan blev jag uppringd av ett bok­förlag som undrade om jag ville skriva en bok om hur jag arbetade. Jag vet, det är orättvist. Många duktiga kvinnor och män sliter för att få sina verk publicerade på olika förlag men utan framgång och så blir jag uppringd utan att ha ansträngt mig alls. Karin på Forum bokförlag hade läst en artikel där författaren Unni ­Drougge skrivit om hur det var att bli coachad av mig. Jag tackade ja med skräck­blandad förtjusning och något år ­senare lans­erades min första bok ”Självkänsla nu!”. När det blev känt för människor i min omgivning att jag skrev bok blev de flesta glada för min skull, men av ­några blev jag ­varnad: ”Du kan ju inte skriva en bok om dina metoder, då kommer ju alla kunna sno allt.” Eh, men jag har ju ”snott” allt själv, försökte jag skoja till det.

Vad jag menar med att jag snott allt är att det jag kan inom ledarskap och personlig utveckling har jag ju lärt mig i mötet med andra människor, på utbildningar och kurser, i litteratur, i samtal, i mitt arbete med grupper och individer. Jag har mediterat regelbundet sen 1996, men det är ­ i sanningens namn väldigt få stora insikter och klokskap som kommit till mig i meditation. Jag har fått ­jobba för att lära mig det jag kan, men framför allt har människor varit generösa i att dela med sig av sin ­kunskap till mig.

I våras fick jag möjlighet att börja samarbeta med en norsk kvinna som är professor i psykologi. Hon forskar om ledarskap och vad som händer med människor när vi får makt. ­Väldigt intressant, och i höst kommer vi ­att arbeta tillsammans igen. Jag är galet privilegierad som ges så många möjligheter till fortbildning och utveckling, men alla kloka människor är inte professorer. En ­annan viktig person för mig heter Bertil. Bertil är nykter alkoholist sedan ganska många år nu men det syns fortfarande väldigt tydligt att Bertil har tillbringat många år på Södermalms parkbänkar. Hans ­armar är dekorerade med halvfärdiga hemmagjorda ­tatueringar, hyn är ärrad efter ett hårt ­leverne, men hans ögon lyser av visdom och livsglädje. Av Bertil har jag lärt mig vikten av att vara i nuet. Bertil säger det bäst själv: ”Om du står med det ena benet i går och med det andra benet i morgon så pissar du på i dag.”

Läs fler "Mias tior"

/Mia

Publicerad: