Leila fick femtio procents chans att överleva

Foto: VERONICA KINDBLAD
Leila Söderholm.
HÄLSA

Vi känner henne som glädjespridaren och träningsprofilen som alltid har ett leende på läpparna och en energi som smittar av sig till alla i hennes närhet.
Men för några år sedan drabbades Leila Söderholm, 46, av tarmcancer och fick femtio procents chans att överleva.
– Det såg väldigt illa ut under en väldigt lång tid men nu är jag tillbaka där jag var innan cancern, säger Leila Söderholm.

Mars är den månad under året som man sätter lite extra strålkastarljus på tarmcancer som är en av de vanligaste cancersjukdomarna i Sverige. En av de som drabbats av sjukdomen är hälsoinspiratören, tränaren och författaren Leila Söderholm.

Som 38-åring fick hon diagnosen och beskedet att hon hade femtio procents chans att överleva.

– Det var en chock. Jag var mitt i småbarnsåren, min yngsta son var bara två år, och det gick inte riktigt att ta in att det kanske skulle vara över, säger hon.

Hade problem med uppblåst mage

Under ungefär ett års tid hade Leila känt av att hon hade lite problem med magen, framförallt kände hon sig ofta uppblåst och behövde gå på toaletten lite oftare än förut.

– Jag hade ju ganska nyligen varit gravid och tänkte mest att jag hade lite strul med magen. Jag hade inte ont eller märkte av det på något annat sätt så jag vande mig helt enkelt vid att det var lite strul, säger hon och fortsätter:

– Men sen en dag såg jag blod i toaletten och då sökte jag hjälp direkt hos en tarmspecialist.

Efter flera undersökningar fick Leila beskedet som alla fasar – hon hade cancer.

– Jag och min man satt på läkarens kontor och han berättade att de sett på röntgenbilderna att hela min buk var fylld med tumörer och att han inte visste om de skulle klara av att rädda mig, säger hon.

Bestämde sig för att leva fullt ut

Den kvällen när Leila kom hem bestämde hon och hennes man sig för att lägga två spelkort på bordet och att inte vända upp dem. 

– Det var faktiskt skönt att få en helikoptervy över problemet. Det fanns inget vi kunde göra för att påverka vilket kort som skulle vändas upp. Det var 50 -50 om jag skulle leva eller dö, säger hon.

I det ögonblicket bestämde hon sig också för att leva livet fullt ut.

– Om jag bara hade två månader kvar så skulle jag ha riktigt kul, säger Leila och fortsätter:

– Jag tog bort alla tråkiga uppgifter. Min man fick göra allt tråkigt i hemmet och jag gjorde en massa roliga saker. Jag och barnen hade picknick i hallen ena dagen och åkte på spontankryssning en annan dag. Nu i efterhand kan jag ärligt säga att det var några av de roligaste månaderna i mitt liv, säger hon.

Foto: Fanny Oldenburg/Magnus Liam Karlsson
När Leila Söderholm var 38 år drabbades hon av tarmcancer och fick femtio procents chans att överleva.

Drabbar vanligtvis äldre

Tarmcancer är en av de vanligaste cancerformen i Sverige och varje år drabbas 4400 personer av tjocktarmscancer och drygt 2100 personer av ändtarmscancer, skriver Cancerfonden. 75 procent av de som drabbas är över 65 år. 

Det finns mycket som talar för att matvanor, rökning, alkoholkonsumtion och andra levnadsvanor har betydelse för uppkomsten av cancer i tjock- och ändtarmen. 

De senaste forskningsstudierna har visat att det knappast är mängden fett eller fibrer i födan som är direkt orsak till ökad eller minskad risk för tjock- och ändtarmscancer. De säkraste sambanden finns, enligt dagens kunskap, med mängden frukt och grönsaker. Ju mer frukt och grönt man regelbundet äter och ju längre tid man gör detta, desto mindre är risken. Daglig fysisk aktivitet bidrar också till minskad risk för tjocktarmscancer. 

Det är också vanligare att drabbas av tarmcancer om många i familjen haft sjukdomen.

Var i toppform

För Leila som var 38 år, i toppform och som alltid ätit mycket frukt och grönsaker var det en chock att hon drabbades av just den cancerformen.

– Ingen i min släkt hade haft tarmcancer och min kosthållning var i stort sett den som är rekommenderad för att undvika tarmcancer så det var verkligen en chock att det var just den cancertypen som jag drabbats av, säger hon.

Att hon var just ung och pigg var också något som hon ibland gjorde att hon i vården inte fick det bemötande man kunde förvänta sig.

– Man läser mycket om att cancervården är ojämlik och jag förstår verkligen det. Jag kom till en specialist direkt som tog mig på allvar men flera gånger när jag sökte vård så kändes det som att man inte tog mina problem på allvar just eftersom jag inte riktigt passade mallen för en patient med tarmcancer, säger hon.

Vägen tillbaka

Efter operationen fick Leila det fantastiska beskedet att det som läkarna trott var cancertumörer i buken inte var det. Hennes tumör i tarmen, som var stor som en kiwi, var bortopererad och hon kunde påbörja den långa vägen tillbaka.

Efter operationen fick Leila stomi och även om detta var något hon visste skulle hända så var det en chockartad upplevelse. Den första perioden fungerade den inte heller som den skulle och Leila tvingades hålla fast den med sin hand. Samtidigt gick hennes urinblåsa sönder så att lämna huset var under en period helt uteslutet. 

–Under 2 års tid opererades jag flera gånger. Bland annat sprack min tarm och jag fick börja om. I perioder var jag så sjuk att jag inte kunde lämna sängen. Jag hamnade på botten om och om igen, säger hon.

Myrsteg och tålamod

Efter varje operation fick Leila börja om både med att röra sig men också mentalt.

– Jag har jobbat med träning och mentalträning i flera år och vet hur mycket hjärnan spelar in och hur mycket man faktiskt kan lura sin egen hjärna. Jag älskar att dansa så jag försökte återskapa  den känslan hemma i min stol. Jag satte på min favoritlåt, dansade med mina fingrar och låtsades helt enkelt att jag var uppe och rörde mig. Det hjälpte mig enormt. Istället för att låta nedstämdheten få fäste i mig framkallade jag känslan och glädjen som dansen gav mig. Och sakta men säkert började jag även träna igen. Först väldigt lite och sen ökade jag på mer och mer säger hon och fortsätter:

– Rörelse är lite som magi. Du blir piggare, gladare och kreativiteten ökar. Tricket är att göra enkla rörelser flera gånger per dag. Jag kunde ha som mål att sätta mig och ställa mig upp 100 gånger eller lyfta 2 apelsiner 100 gånger. Jag gjorde det jag kunde och jag hade min målbild klar för mig under hela perioden, jag ska tillbaka till den jag egentligen var. Myrsteg i början och tålamod gjorde att jag tog mig tillbaka där jag var innan jag drabbades av cancer, säger hon.

”Det finns alltid något man kan göra”

För Leila som alltid varit fysiskt aktiv var träningen mycket viktig i tillfrisknandet.

– Träningen har varit min livlina på många olika sätt. Genom att röra mig på den nivå jag befunnit mig på så har jag fått hälsofördelarna av träningen det vill säga hormoner, framtidstro och glädje, säger hon och fortsätter:

– Sen har jag fått anpassa min träning efter hur jag mått och vad jag klarat av. Vissa dagar fanns det inte en chans att få till någon rörelse för att jag var för sjuk och då får man acceptera det. Det som är viktigt för alla är att planera och sätta upp mål. En period var mitt mål att lyckas ta mig till vår brevlåda som ligger 200 meter bort, när jag klarat det satsade jag på att lyckas gå en kilometer och på det sättet lyckades jag ta mig tillbaka. Det jag lärde mig allra tydligast är att det alltid finns något man kan göra. Är benet brutet så finns överkroppen, har du opererat axeln så fungerar det att böja knäna.

Skjuter inte upp saker

I dag är Leila i stort sett helt återställd efter sin tarmcancer. Stomin är sedan länge borta men en del skavanker och ärr efter sjukdomen finns kvar. Bland annat är hennes buk strålskadad och Leila måste vara försiktig med vad hon äter.

Men med tanke på vad hon gått igenom tycker hon inte att detta är något problem att leva med.

– I dag säger jag till nästan alla jag möter under mina föreläsningar och i andra sammanhang att man ska vara lite extra tacksam för alla saker som man tar för givet varje dag. Som en så enkel sak som att gå på toa.  Det är väldigt jobbigt när det inte fungerar.

Att drabbas av cancer har förändrat hennes syn på livet och i dag skjuter hon inte upp saker som hon kunde göra tidigare.

– Jag lever inte i rädsla för att cancer ska komma tillbaka men när man överlevt en dödsdom så förändrar det ens syn på livet. Det jag ångrade mest när jag var sjuk var allt jag inte hade gjort, alla drömmar jag inte hade förverkligat.  Så i dag väntar jag inte med något. Får jag en idé genomför jag den och jag reser mycket mer i dag. Tidigare sköt jag upp resor på framtiden men nu gör jag allt jag vill direkt, säger hon.

  • Namn: Leila Söderholm

  • Ålder: 46

  • Familj: Man och tre barn

  • Gör: Hälsoinspiratör, föreläsare, tränare och författare. 

Därför bildas cancer i kroppen 00:40
ARTIKELN HANDLAR OM

Cancer

Träning