DÄRFÖR ÄLSKAR VI VÅR TRÄNING!

Om du älskar din träningsform blir det inte svårt att hålla i gång en hälsosam livsstil.

Möt tjejerna som brinner för SUP, brasiliansk jiu jitsu och acroyoga – och inspireras av deras träningsglädje du med. 

 Text: Jonna Karvonen

 Foto: Malin Arnesson, Sara Ringström

Namn: Erik Settervik.
Ålder: 35 år.
Bor: Varberg.
Familj: Man och två barn.
Yrke: Laboratorieassistent.
Det här tränar hon: SUP, eller Stand Up Paddle­boarding, går ut på att du står på en surfbräda och paddlar dig framåt. En fångrem runt ankeln hindrar dig från att sjunka om du ramlar i utan flytväst och gör också att du inte skiljs från surfbrädan. Läs mer på: sup.se.

”Vem som helst kan köra SUP”

Det var på en resa till Hawaii som Erika testade Stand Up Paddle­boarding, SUP, för första gången. Men det var inte förrän hon ställde sig på brädan hemma i Sverige för ungefär ett år sedan som hon verkligen fastnade för sporten.

Varför är SUP så bra?

   – Det är så lätt, verkligen vem som helst kan göra det! Man kan själv välja om man vill paddla lugnt eller köra hårt, och det är himla bra träning för du tränar i princip hela kroppen och även balansen. Jag kan känna träningsvärk i allt från armar och axlar till benen och ryggen, och efter att ha kört i ett år känner jag att jag har blivit starkare i främst axlar och i magen.

Hur ofta står du på brädan?

   – På sommaren nästan varje dag, men annars flera gånger i veckan. Man kan köra på vintern också så länge vattnet inte är genomfruset och det brukar min man göra, men jag är lite för frusen av mig för att köra när det är isblock. Jag brukar paddla i ungefär en timme, men är det vågor kör jag ofta i flera timmar.

Händer det att du ramlar i?

   – Ja, speciellt när det blåser och är vågigt. Men det är inte svårt att ta sig upp igen, det är bara att lägga paddeln på brädan och häva sig upp på mitten av den.

Är det en social sport?

   – Det blir lite vad man gör det till – jag brukar vara ute och träna med en kompis. Då kan man antingen ta det lite lugnt och prata eller tävla emot varandra.

Vad har du för tips till den som vill testa?

   – Det finns ställen att hyra bräd­or på och där brukar de visa paddelteknik, vilket är bra att gå igen­om. Men det är inte så krångligt. Står man helt still så kan det vara svår­are att hålla balansen, men paddlar du upp lite fart blir det lättare.

Namn: Ulrika Isaksson.
Ålder: 28 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, tre syskon.
Yrke: Kriminalvårdare.
Det här tränar hon: Brasiliansk jiu jitsu är en kampsport som har inspirerats av judo och traditionell jiu jitsu. Den största delen av kampen utspelar sig på marken och inga sparkar eller slag är tillåtna. Tekniken man använder är utvecklad så att även om du är fysiskt svagare än motståndaren ska du kunna försvara dig. Läs mer på: bjjsweden.se.

”Man får ta i med hela kroppen”

Efter att ha tränat på ett vanligt gym blev Ulrika för fem år sedan sugen på en roligare och mer utmanande träningsform. Då frågade en kompis om hon inte skulle haka på och testa brasiliansk jiu jitsu.

Vad gjorde att du fastnade?

   – För att det är så fysiskt och man får ta i med hela kroppen. Man får brottas så där som man gjorde som barn och det är jätteroligt! Men man måste vara när­varande, man kan inte slentrianbrottas, utan det krävs ganska mycket fokus.

Vad går det ut på egentlig­en?

   – Det börjar med att man stående försöker få ner sin motståndare och sedan när man är på marken tar man poäng genom att ta sig till olika positioner och försöker strypa ut eller sätta lås på den andres leder så att hon måste ge upp.

Är det lätt att skada sig?

   – Jag skulle säga att man får mer skador när man spelar fotboll. Tvärtom är det här en bra sport som gör dig stark eftersom man får använda hela kroppen.

Hur ofta tränar du?

   – Jag tränar ungefär två timmar, tre gånger i veckan. Då är det först uppvärmning, sedan kör vi lite teknik för att avsluta med att sparra i en timme. Men jag lär också ut det här en gång i veckan. Några killar i min klubb startade Projekt Förort för att ge barn och ungdomar i förort­erna möjligheten att få testa på kampsport, men det här är en ganska mansdominerad sport och det kom få tjejer. Då inspirerades jag och tre andra att dra i gång ett eget projekt, Dash Edt!, där bara tjejer är välkomna. Det har varit jättekul!

Vad har du för tips till den som vill testa?

   – Det bästa är att bara testa det för det är en ganska speciell sport. Man kan sätta sin egen nivå, så du behöver inga förkunskaper. 

Instruktören Gabriella Bergbäck ligger på blå mattan.
Namn: Katarina Blom.
Ålder: 28 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Sambo.
Yrke: Psykolog.
Det här tränar hon: Acroyoga är en yogaform som har hämtat inspiration från akrobatiken och grundades i USA för åtta år sedan. Man yogar i par och du tränar allt från styrka, balans och närvaro till förmågan att samarbeta med andra. Läs mer på: acroyoga.org.

”Det är som att allt lättar”

Som utbytesstudent i Köpenhamn för fyra år sedan var Katarina sugen på att börja yoga och anmälde sig till en workshop i acroyoga utan att veta vad hon gav sig in på. Första tanken när hon såg de akrobatiska övningarna var ”hjälp!” men när hon gick där­ifrån var hon handlöst förälskad.

Det ser svårt ut! Är det det?

   – Det finns väldigt många olika nivåer och du kan göra väldigt grundläggande saker som de allra flesta skulle klara av. Men det är det som är det häftiga på något sätt, att det ser så svårt ut. Många gånger har jag tänkt att det där kommer jag inte klara av, sedan bryter lärarna ner positionen steg för steg och så plötsligt gör man den! Alla har vi ju föreställningar om vart våra gränser går och det är en kick att se att jag kan mer än vad jag tror.

Vad är roligast med acro­yoga?

   – Dels är det lekfullheten – det finns inte så många arenor där vuxna får leka, men på acroyogan skrattar och skojar vi mycket. Dels är det kontakten med andra människor. När jag samarbetar med någ­on måste vi ha en tydlig kommunikation där vi uttrycker vad vi behöver för att sedan kunna ge oss hän med full tillit i position­en. När vi får balans är det som att allting plötsligt lättar och att hitta den platsen till­sammans är häftigt.

Hur är det att yoga i par?

   – Allt fokus ligger på att sätta position­en så det blir väldigt praktiskt och kroppen blir bara ett verktyg utan värderingar som att jag är kvinna och 28. Men rent generellt handlar det också om hur lärarna är för de sätter tonen i rummet och gör mig trygg.

Har du något tips till den som vill testa?

   – Försök hänge dig till leken i det hela. Många blir självmedvetna, känner sig för tunga eller tror att de inte klarar av det. Försök släppa det! Som nybörjare är det en brant inlärningskurva, men när man väl har förstått att man kan bära upp någon så går det att göra mycket. Så ge inte upp, fila på teknik­en!

ARTIKELN HANDLAR OM

Träning