Smal mot sin vilja

HÄLSA

Jenny, 27, kämpar mot undervikten

1 av 3 | Foto: Har alltid varit smal I mellanstadiet fick Jenny utstå mobbing för att hon var smal och sent utvecklad.

Jenny Björklund har kämpat med sin undervikt sedan grundskolan.

Nu försöker hon acceptera sin kropp som den är.

– Men det är svårt när andra inte verkar kunna göra det, säger hon.

Jenny Björklund är 167 cm lång och väger 45 kilo.

Hon har ett BMI på 16,1, vilket klassas som undervikt enligt BMI-skalan. Men hon har inte bantat. Hon räknar inte kalorier eller väljer bort fet mat, tvärtom har hon större delen av sitt liv kämpat för att gå upp i vikt.

– Undervikten började synas när jag började skolan, när babyhullet försvann, men det var först i mellanstadiet det blev jobbigt på riktigt. Klasskompisarna började påpeka att jag var smal, lärarna frågade om jag åt ordentligt och mamma var orolig, säger Jenny.

"Gud vad du är smal"

Undervikt är liksom övervikt ett problem som kan påverka både hälsan och det psykiska välbefinnandet.

Många underviktiga kämpar för att lära sig acceptera sin kropp, och för att accepteras av omgivningen.

– Det jobbigaste är att folk tycker det är okej att öppet diskutera min kropp bara för att jag är mindre, säger Jenny.

– De kan säga "gud vad smal du är, äter du ingenting", men de skulle inte sagt motsvarande sak till en överviktig person.

Först i gymnasiet kom vändpunkten. Skolsystern på Jennys skola skickade henne till en dietist.

Tillsammans med Jennys mamma gick de igenom två veckors matkonsumtion och konstaterade att det inte var något fel alls på hur mycket, eller vad, Jenny åt.

– Dietisten sa till mig att “vissa är så här smala, och det är helt okej att vara det”, och just det kändes som en vändpunkt. Att en vuxen människa tog mitt problem på allvar och sa att det var okej, berättar Jenny.

Men samtidigt är det svårt att acceptera sin kropp när det verkar som att andra har svårt att göra det, säger hon.

– Många verkar tycka att det är något fel, de vill ge råd eller påpeka hur jag borde göra för att gå i vikt. Någon sa att jag skulle börja träna så att jag blev hungrig, men det fick motsatt effekt, jag bara tappade massa kilon.

Styrketränar hemma

Nu har Jenny hittat den motionsform som passar henne bäst, styrketräning. Då får hon träna och bygga muskler utan att förbänna en massa fett genom konditionsträning.

Men hon tränar helst hemma, själv, med hantlar. Hon tycker fortfarande det är jobbigt att visa sin kropp bland andra människor, jobbigt att känna hur folk tittar.

Så visst jobbar Jenny fortfarande med sin syn på sig själv och sin kropp.

– Jag lider inte nu på samma sätt som jag gjorde förut, men så länge jag är underviktig kommer jag nog inte känna mig helt tillfreds. Det finns dåliga dagar, då jag tittar mig i spegeln och tänker "jag måste försöka göra något åt det här", men det finns också många bra dagar, så det är på rätt väg, säger Jenny.

Och det finns fler problem med att lida av undervikt, berättar Jenny. Hon har lätt för att börja frysa och blir snabbt yr om hon inte fått mat i sig. För äter gör hon, ofta och gärna.

Upprörs över idealen

– Jag äter tre lagade mål mat om dagen och mer därtill. Det värsta är att det blir mycket skräpmat, man tänker att det syns ändå inte på utsidan, men kroppen mår ju inte bra av det.

– Nu vet jag att det handlar om att äta mer och äta rätt, det är det råd jag kan ge. Ska man hålla på och räkna varenda kalori hela tiden så tror jag man bara blir olycklig, säger hon.

Och det är med frustration Jenny pratar om bantning och dagens kroppsideal.

Visserligen är det numera lättare för henne att hitta kläder som passar, men hon tycker att det gått för långt när vissa kläder är för små till och med för henne.

– Det är klart att det är jobbigt att folk bantar sig smala när man själv hela tiden kämpar för att gå upp. Men det är väl så, man kommer väl aldrig bli riktigt nöjd.

Jennys tips till dig som lider av undervikt

Mer läsning

Lina Lindkvist