Lena Larsson, -20 kilo: Min man ger mig ofta komplimanger

Av: Zendry Svärdkrona

Publicerad:
Uppdaterad:
efter
Foto: Micke Sörensen
efter

”I och för sig har jag väl alltid bantat hit och dit, varit jätte­smal ibland, småmullig nästa år. Men det var först efter 50, i samband med klimakteriet och hormonförändringar, som min kropp började bli riktigt stor. Jag tvingades köpa större och större klädstorlekar. Inget kul alls. Mådde dåligt.

På jobbet berättade jag om mina planer att gå ner i vikt, sen stod det inte på förrän bullarna försvann från fikabordet. Godisskålen i korridoren gick samma öde tillmötes. Nu är det frukt och grönt som gäller på Stora Enso där jag jobbar. ’Nu när du blivit så smal, Lena, är ju vi andra tvungna att också gå ner i vikt,’ sa mina arbetskamrater på fakturaavdelningen.

På Viktväktarna fick jag lära mig äta fettsnålt, en lärdom som jag haft stor nytta av den sista tiden då jag tillämpat tallriksmodellen. Så jag är noga med grönsakerna och att såserna är lätta.

Min man ger mig ofta komplimanger för kroppen. Känner mig nöjdare med livet i dag, ja, jag mår mycket bättre än tidigare. Allt har blivit lättare och roligare.

På fritiden promenerar jag så ofta som möjligt, ja, jag är ute och går nästan varje dag. Försöker också hinna med lite styrketräning på företagshälsan.”

före

Så blev vi lättare

8 läsare berättar.

Publicerad: