Pang, pang! Du är träffad

Paintball ger dig en häftig stund i skottlinjen

1 av 4 | Foto: ANDREAS LUNDBERG
Att spela paintball är en häftig upplevelse och passar perfekt när kompisgänget vill ha lite roligt eller vid möhippor och svensexor.

Skotten viner över huvudet. Adrenalinet pumpar i ådrorna. Och i hjärnan härskar en enda tanke: Jag får inte bli träffad.

Hälsas reporter har testat paintball.

Jag hukar mig ned bakom en skyddande mur av gamla bildäck. Mot muren och över huvudet viner skotten. De kommer från fortet.

Fyrar av ett dussintal skott

Med jämna mellanrum kikar jag upp över muren och fyrar av ett dussintal skott. Jag måste träffa den i motståndarlaget som har intagit fortet, innan jag vågar satsa på att rycka åt mig flaggan som hänger över en tunna bara några få meter från mitt gömställe.

Plötsligt upphör beskjutningen. Jag kikar försiktigt upp över kanten och får se att en av motståndarna kliver ur fortet med handen uppsträckt.

Han är träffad. Det är nu det gäller.

Rycker tag i flaggan

Jag kryper snabbt fram från mitt gömställe.

- Täck mig, skriker jag till mina lagkamrater, springer snabbt fram och rycker tag i flaggan. Sedan fort iväg mot ett nytt gömställe. Adrenalinet pumpar genom ådrorna. Nu gäller det att så snabbt som möjligt, och utan att bli träffad, ta sig in i motståndarnas bo och hänga flaggan.

- Det är nästan allra roligast första gången man spelar paintball. Man får så mycket adrenalin och man blir så fokuserad på spelet, berättar Eddie Milanovic som är instruktör på Action paintball game i Stockholm.

De allra flesta klarar av att spela paintball. Det är en populär aktivitet på möhippor och svensexor, men egentligen behövs ingen speciell anledning. Det är bara att samla ihop kompisgänget eller släkten och prova på.

Visst påminner det om krig och om det kan man ha åsikter, men Eddie Milanovic är noga med att det är en sport.

Markör, inte gevär

- Vi vill undvika att blanda in vapentermer i sporten. Därför säger vi markör i stället för gevär, och markera i stället för skjuta ner, säger han.

Jag har bara vinst i tankarna när jag snubblar fram över stenarna med flaggan i ena handen och markören i den andra.

Jag måste lyckas hänga flaggan.

Jag får inte bli träffad.

Jag misstänker att en av motståndarna ligger gömd i buskarna och siktar på mig. Jag tvekar en sekund bakom en trädstam, men när jag får syn på stolpen som jag ska hänga flaggan på satsar jag allt.

Jag springer så fort jag kan, sträcker ut armen åt sidan och skjuter vilt. Sedan slänger jag upp flaggan och hoppar högt av glädje.

Jag lyckades. Jag kunde.

Här kan du spela

Så spelar du paintball

Sofia Andersson