”Alkoholen fick oss att glida isär”

avMary Mårtensson

Spriten tog all plats: Den blev viktigare än Stellan

1 av 11 | Foto: Björn Lindahl
Vann över rädslan My Skarsgård, 55, började dricka när hon fick cancer 1998 för att dämpa sin rädsla för att dö. ”Jag avskydde mig själv så mycket, så jag klarade inte av att se mig själv i spegeln”, säger hon. I dag är hon nykter – och fri från ångest, depression och rädslan för att dö. ”Allt var alkoholrelaterat.”

Cancerbeskedet raserade tillvaron.

My Skarsgård, 55, började dricka för att lindra sin dödsångest.

Till slut drack hon ­dygnet runt – en ­flaska vodka om dagen – och äkten­skapet med film­skåde­spelaren Stellan Skarsgård kraschade.

Det var 1998 som My Skarsgård fick beskedet att hon hade livmoderhalscancer. Hon trodde inte hon skulle överleva.

– Det var en enorm chock. Jag var livrädd hela tiden.

Hon började dricka för att dämpa sin dödsångest.

– Jag var ute efter den lugnande effekten, säger My Skarsgård.

Fem år senare sökte hon hjälp inom psykiatrin för psykiska besvär och nämnde då oron för sitt drickande. Hon bedömdes ha en depression.

– Jag visade alla tecken på depression, men problemet var ju inte det – utan alkoholen.

Kvinnor drabbas värst

Ångest och depression är två av de sjukdomar som alko­holmissbruk orsakar. Alkoholen påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan som har betydelse för ångest, depression, stämningsläge och aggressivitet.

En ny svensk studie visar att serotoninfunktionen försämrades med 45 procent hos kvinnorna efter fyra års alkoholmissbruk (12 flaskor vin i veckan) – för männen tog det 14 år.

– Ju längre tid man dricker, desto sämre blir serotoninfunktionen, men hos kvinnor går det fortare än hos män. Förr eller senare får alla med svåra alkoholproblem ångest och depression, säger Kristina Berglund, psykolog vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

Gömde sig

Toleransen ökade och med tiden behövde My allt större mängder alkohol för att uppnå den lugnande effekten. Hon hade blivit beroende och nu eskalerade missbruket snabbt. Hon slutade följa med sin man på filmresor utomlands bara för att kunna dricka ostört. Hon köpte sprit på olika Systembolag och drack på sunkiga syltor på söndagarna när alkoholen var slut, för att slippa bli igenkänd.

Sista tiden drack hon dygnet runt – en hela vodka per dag.

– Jag trodde att det var alko­holen som höll mig levande, säger My Skarsgård.

Samtidigt tog hon hand om de tre yngsta barnen och skötte hushållet.

– Men jag var helt frånvarande. Avstängd.

”Beredd på att dö”

Skammen var enorm. Hon ville hellre dö än att avslöja sitt missbruk.

Vad hon kände?

– Fruktansvärd uppgivenhet. Självförakt. Värdelös. Opålitlig, säger hon.

Abstinens varje morgon. Ångest hela tiden. Men nu var förnekelsen borta.

– Jag hade förlikat mig med att mitt liv snart var slut. Jag visste att jag var alkoholist och beredd på att dö.

Märkte inte din man ­något?

– Stellan märkte inget till en början, men sedan blev det ju uppenbart. Alkoholen tog mer och mer plats – och Stellan kom längre och längre bort.

Äktenskapet föll i bitar 2006.

– Stellan ville att vi skulle separera. Då kände jag att allt verkligen var slut. Jag var helt beroende av honom. Jag kände att det var han som höll mig vid liv.

Över 30 år tillsammans

De hade levt tillsammans sedan My var 18 år. Nu var hon 50.

Var det alkoholen som ­raserade äktenskapet?

– Jag är helt övertygad om att det var alkoholen som gjorde att vi gled isär. Stellan försökte knacka på, men fick inget gensvar. Det gick inte. Jag hade stängt Stellan ute så länge – i flera år. Alko­holen hade blivit viktigare, säger My Skarsgård.

Stellan Skarsgård flyttade ut ur den stora våningen på Södermalm i Stockholm, där deras sex barn vuxit upp.

– Jag tänkte, jag kommer aldrig att klara mig, säger My Skarsgård.

Hon hade inget självförtroende, ingen självkänsla.

– Gustaf sa att de hade gett upp hoppet om mig. De var förtvivlade.

Hon fick vård inom psykiatrin i två månader. Hon hade leverförfettning och skyhöga levervärden.

I december 2006 upptäcktes hon av sin bror gömd i hans garderob med en flaska punsch. Det blev avgiftning och sedan behandling på Nämndemansgården i Skåne. Sedan dess dricker hon ­inte.

– Ångesten, depressionen, min rädsla för att dö – allt försvann med mitt ­tillfrisknande. Allt var alko­holrelaterat, säger My Skars­­gård.

”Inte lika rädd längre”

I dag är hon singel, självständig och självförsörjande. Hon är läkare, företagare, drog- och alkohol­terapeut och leder alkoholförebyggande kurser och rehabilitering på familjens skärgårdsställe Myggebo i Stockholm.

– Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag har fått ett rikare liv och är inte lika rädd längre, säger hon.

Följ Aftonbladets artikelserie – läs mer i morgon och på tisdag.

ARTIKELN HANDLAR OM