Linda, 22, blev mobbad på jobbet

Av: Caroline Hougner

Publicerad:
Uppdaterad:

”Chefen svarade inte när jag sa hej”

Elaka blickar, klagomål och utfrysning.

– Jag fick höra att det pratades skit om mig, att jag var värdelös och att ingen ville ha mig kvar, säger hon.

Linda, 22, berättar om en brutal start i arbetslivet.

Blotta närheten till arbetsplatsen ger en känsla av obehag. Ändå var det svårt att ta steget. Att säga upp sig. Det var ju trots allt där hon hade alla sina vänner, en trygg inkomst och ja, sitt liv.

– Samtidigt insåg jag att jag skulle bli riktigt sjuk om jag stannade kvar, säger Linda Eriksson.

Små knappt märkbara insinuationer från äldre medarbetare hade då växt till renodlade trakasserier. Men varför? Allt var ju så himla bra när hon började.

– Jag stortrivdes verkligen de första månaderna. Vi var många i samma ålder och chefen verkade supertrevlig, berättar Linda som precis hade tagit studenten och var glad över att ha fått jobbet i konkurrens med hundratals andra.

Hon vet knappt själv när saker och ting förändrades. Det var mer en känsla av att allt inte stod rätt till.

– Det började som en obehagskänsla när jag skulle gå till jobbet, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför, säger hon och försöker komma ihåg allt hon förträngt.

Kontrollerande klimat

Uppenbart var att den supertrevlige chefen hade en annan sida. Linda tror hon var pressad att lyckas och i sin tur krävde allt mer av sina underchefer som skapade ett klimat där alla kontrollerade alla.

Gick hon på toaletten ifrågasattes om hon verkligen behövde gå så ofta. Var det något fel på henne? Vid ett annat tillfälle kände hon sig yr men fick inte gå ifrån. När hon strax efteråt svimmade vågade ingen av arbetskamraterna hjälpa henne då de riskerade löneavdrag för de minuter som skulle gå förlorade.

– De sa inget rakt ut, men man kände att man inte hade något värde, förklarar Linda.

Ibland hälsade chefen inte tillbaka när hon sa hej. I stället kunde hon höra hur hon beklagade sig över henne för de andra. Oavsett hur mycket hon ansträngde sig hittade hon alltid något att klaga på.

Linda är långt ifrån ensam.

I Arbetsmiljöverkets senaste undersökning svarar åtta procent av alla yrkesverksamma svenskar att de trakasserats av sina chefer eller arbetskamrater det senaste året. Det innebär att över 350 000 blir mobbade på sina jobb. Ofta med psykosomatiska besvär som följd. Många förlorar sin energi, känner sig trötta, nedstämda, får huvudvärk, sömn- och koncentrationssvårigheter eller ’’går in i väggen”.

– Jag mådde dåligt men höll väldigt låg profil första året. Man vill ju inte ställa till med problem, men till slut blev det för mycket, menar Linda som sa ifrån.

Ett beslut som kom att förändra allt. Till det sämre.

’’Det där kan du inte’’

Det var mitt under en inventering som en av cheferna plötsligt ryckt registreringsdosan ur handen på henne med orden ”det där kan du inte”. Linda gick då till den chef som gett henne dosan. Men i stället för stöd undrade de i rummet vad hon skulle med den till. Linda blev helt ställd och försökte skoja till det med att fråga: Litar du inte på mig? Vilket fick högste chefen att brusa upp och med hög röst ropa: Nej det gör jag inte! Ge henne ingen jävla dosa!

– Det blev helt tyst. Det kändes som om jag sjönk genom golvet, berättar Linda som låste in sig på toa och grät.

– Alla undrade vad jag hade gjort. De tog för givet att det var mig det var fel på, säger Linda som nu blev offentlig hackkyckling.

Mobbningen drabbar starka

Själv tror hon det beror på att hon var med i facket och cheferna kände sig osäkra på var de hade henne. I ett slag hade hon ju iklätt sig rollen att vara stark, den som stod upp och vågade säga ifrån.

Något som stämmer med de senaste forskningsrönen. Det är inte de udda, osäkra eller underpresterande medarbetarna som utsätts för vuxenmobbning. Det är de starka man vill trycka ner enligt forskarna på Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg.

Kompetenta och drivande personer väcker avundsjuka och upplevs ibland som hotfulla på en arbetsplats. De ”bestraffas” då gärna med förtal och ryktesspridning. En annan strategi är att osynliggöra den starka. Låta bli att hälsa eller prata med henne, undanhålla information eller komma på att säga till när man går på lunch först i sista ögonblicket. Få henne att känna sig osäker och oönskad.

Cheferna sa att jag var illa omtyckt

I Lindas fall övergav man de sofistikerade metoderna efter en tid och kallade helt sonika till ett möte för att tala om hur illa omtyckt hon var.

– Jag var helt oförberedd. Cheferna hade en lista där de bland annat anklagade mig för att tycka illa om arbetsplatsen och undrade varför jag jobbade kvar. De hävdade att ingen tyckte om mig, att ingen ville ha mig kvar och att många pratade skit om mig på fikarasterna.

Lindas röst är stark. Hon blir fortfarande upprörd över påhoppen. Minns hur förkrossad hon blev och telefonsamtalet till pappan som fick hämta henne.

Ingen låtsades se

Föräldrarna var upprörda över hur hon behandlats men fick absolut inte ta kontakt med någon på arbetsplatsen. Linda ville klara sig själv, något hon fortfarande tycker var bra för självkänslan.

– Det viktiga var att de peppade mig och förklarade att det inte behövde vara som det var. Att det inte var mig det var fel på, säger hon.

Liksom många andra utsatta var hon både ledsen och arg men innerst inne fanns en osäkerhet om det verkligen var så farligt. Om det hela kanske berodde på missförstånd eller tillfälligheter. Varför låtsades ingen se när hennes överordnade anklagade henne för olika saker?

– Förnuftsmässigt förstod jag ju att alla var rädda. Och mina närmaste kamrater stöttade mig i hemlighet, men ändå var man inte riktigt säker. Kanske pratade de skit om mig? Självkänslan låg i botten.

Att söka nytt jobb kändes omöjligt.

Vågar inte säga upp sig

Ju längre tid mobbning pågått desto svårare är det att lämna sin arbetsplats enligt de djupintervjuer forskarna gjort. Den utsatta orkar eller vågar inte chansa på att få ett annat jobb. De är rädda att förföljas av dåligt rykte, få dåliga vitsord och tror kanske inte ens själva att de klarar något annat. Sjukskrivningar och förtidspension är därför inte ovanliga lösningar. Andra entledigas eller blir uppsagda på grund av ”samarbetssvårigheter”.

I Lindas fall blev räddningsplankan ett halvtidsjobb hon lyckades få parallellt med sitt ordinarie jobb. Där framträdde skillnaderna allt för tydligt och det började sjunka in hur trevligt det kan vara på en arbetsplats. Först då vågade hon släppa greppet.

– När jag lämnade in avskedsansökan lät det plötsligt helt annorlunda: Åh, vi som tyckt så mycket om dig ... Jag begrep ingenting. Jag bara gick.

Som så många gånger förut ifrågasatte hon sig själv. Hade hon bara inbillat sig allt?

Efter lång tids terapi inser hon nu att hon utsatts för kvalificerad mobbning. Det kommer att ta tid innan självkänslan hittar hem.

– Man är märkt för livet, så är det ... säger Linda och vet att hon måste lära sig leva med ärren i själen.

350 000

mobbas av chefer eller arbetskamrater enligt Arbetsmiljöverkets senaste undersökning. De drabbade är oftast högpresterande och och drivande medarbetare på arbetsplatsen.

Grogrunden för vuxenmobbning

Pressad arbetssituation.

Rädsla för uppsägningar.

Dåligt ledarskap.

Auktoritär organisation där handlingsutrymmet är begränsat och de anställda har svårt att påverka arbetssituationen.

För lite stimulans.

Oklara mål, regler och rutiner.

Konkurrens eller avundsjuka som innebär överdriven bevakning av varandra.

Publicerad: