Var tredje barnmorska: Utvecklingsstörda bör inte bli gravida

avLisa Röstlund

Publicerad:
Uppdaterad:

Mer än var tredje barnmorska anser att kvinnor med begåvningshandikapp inte borde bli gravida eller föda barn över huvudtaget.

Det visar en färsk svensk studie från Uppsala universitet.

– Som barnmorska kan man varken rekommendera eller avråda förståndshandikappade från att skaffa barn, säger Barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund till Aftonbladet.

Forskare vid Uppsala universitet har tillfrågat 600 barnmorskor som jobbar på förlossnings- och BB-avdelningar i Sverige om attityder gentemot havande kvinnor med intellektuell utvecklingsstörning. Mer än var fjärde barnmorska svarade att de hade erfarenhet av att vårda utvecklingsstörda kvinnor och nästan alla uppgav att den vården skiljer sig från annan vård.

En hög andel, 70 procent, tycker att kvinnor med begåvningshandikapp inte klarar av modersrollen tillräckligt.

Mer än en tredjedel, 36 procent, uppgav att de anser att begåvningshandikappade kvinnor inte borde vara gravida eller föda barn över huvudtaget.

”Bör tvångsplaceras”

De flesta var av åsikten att barn till kvinnor med begåvningshandikapp bör växa upp med sina föräldrar, som bör stöttas av sociala myndigheter, medan nästan var femte ansåg att dessa barn bör tas om hand och växa upp i fosterhem.

Forskaren Berit Höglund vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet har lett studien. Hon har tidigare avlagt en doktorsavhandling där hon kommit fram till att gravida kvinnor med utvecklingsstörning rökte mer under graviditeten, oftare födde för tidigt och med kejsarsnitt, i mindre utsträckning fick lustgas som smärtlindring och oftare blev utskrivna till annan plats än hemmet.

Dessa kvinnors barn var oftare lågviktiga vid födseln och det var mer än fyra gånger så stor risk att barnet dog i anslutning till födseln jämfört med barn till kvinnor utan utvecklingsstörning. 
– De här resultaten går inte att ignorera. Vi måste se till att dessa kvinnor identifieras tidigt under graviditeten och att de får en bättre och mer individanpassad vård, sa Berit Höglund tidigare i ett pressmeddelande.

Svår balansgång

Ingela Wiklund, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet tar upp att gruppen förståndshandikappade inte är en homogen grupp utan handikappet kan vara litet eller stort och vården måste alltid anpassas efter de individuella behov som finns. Stödet från kvinnans partner och det sociala stödet kring henne är också av stor vikt och ibland avgörande för hur mycket resurser socialtjänsten behöver lägga ned.

– Därför kan man som barnmorska varken rekommendera eller avråda förståndshandikappade från att skaffa barn. Alla människor har rätt att bestämma om de vill ha barn eller inte och denna grupp liksom andra med särskilda behov har rätt till samhällets stöd i sitt föräldraskap. Att en tredjedel av de tillfrågade barnmorskorna uttrycker att denna grupp inte bör vara föräldrar avspeglar sannolikt att det är en svår grupp att hjälpa, säger hon.

– Det stöd dessa föräldrar kommer behöva från samhället i sin föräldraroll sträcker sig under mycket lång tid – 20 år. Barnmorskors attityd är grundat i erfarenhet av fall man varit med om där barnet omhändertagits. Målet är att vården ska ha både kvinnas och barnets bästa för ögonen. En komplicerad balansgång för alla.

”Aldrig tvångsåtgärd”

Patricia Ericsson, psykolog som jobbat många år inom handikappomsorgen i landet och internationellt, har studerat frihetsinskränkande åtgärder som historiskt tagits mot begåvningshandikappade.

– Jag var med när vi stängde de stora låsta anstalterna där de här personerna förvarades sedan 1930-talet. Det var en dramatisk förändring på 60- och 70-talen och jag var drivande i den processen.

Hon anser att det är oroande att så stor andel av svenska barnmorskor anser att begåvningshandikappade inte borde bli gravida.

– Det är ett för enkelt resonemang. Jag skulle aldrig förespråka någon tvångsmässig åtgärd och aldrig någon åtgärd per automatik. Däremot är det väldigt viktigt med en individuell bedömning och kunskap i frågan. Handlar det om en svårt begåvningshandikappad kvinna som inte har förutsättningar att ta hand om barnet kan det vara lämpligt att så tidigt som möjligt diskutera eventuella placeringar av barn. Ytterligare komplicerande är om även barnet identifierats som utvecklingsstört. Men det finns sammanhang där en kvinna har stort stöd från en partner, övrig familj eller annat socialt nätverk.

Studien kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften Midwifery.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM